- Men sist låg hen ju med huvudet nedåt. Nu verkar det som att hen ligger tvärs över, istället, sa min barnmorska.
Och jo, det är nog så jag har känt lite också, med sparkarnas läge och vart det liksom känns som trängst. Huvudet känns helt klart som att det ligger åt höger sida och jag känner inga sparkar alls upp mot revbenen, utan snarare ett väldigt bufflande utåt just mina sidor.
Så imorgon bitti ska jag på ett akutbokat ultraljud för att kolla hur Bebishen ligger, och ligger hen fel så blir jag inbokad för ett försök till vändning. Är det något jag inte är särskilt pepp på så är det just en vändning. Men å andra sidan verkar hen fortfarande ha ganska gott om plats där inne (min BM tror inte att det är någon jättebebis det rör sig om om hen fortfarande har så bra möjligheter att snurra runt där inne) och det är ju inte helt ovanligt att de vänder sig till rätta på eget bevåg.
Det är inte första gången jag får gå på ultraljud för att kolla hur en unge ligger i min mage. Med Eddie kunde de inte känna skillnad på rumpa och huvud och jag var dels på ett ultraljud ett par veckor innan förlossningen och dels fick jag göra ännu ett väl inne på förlossningen, eftersom de inte heller kunde avgöra vad som var vad. Och det där med huvuden som fixeras, det var något som både Robin och Eddie sket högaktningsfullt i att göra med sina huvuden. Bebisar alltså, så himla envisa.
PS. hade också spår av äggvita i kisset, men eftersom mitt blodtryck är så fenomenalt bra så var det inget som oroade min BM.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.