måndag 12 augusti 2013

Målbilder att fokusera på så här på slutet


Det jag tänker på så här dagen efter dagen efter dagen D är att Baby Kenneth faktiskt inte kan stanna där inne hur länge som helst. Max två veckor till och det är ju liksom inte jättejättevanligt att man måste bli igångsatt, det är faktiskt vanligare att man föder de fyra närmsta dagarna efter BF, vilket för mig blir i dag eller i morgon. Inte för att statistik är något som Kenta har brytt sig om de senaste elva veckorna, men ändå.

I alla fall, nu fokuserar jag på att jag inom sinom tid kommer kunna:
  • Ha jeans.
  • Äta mögelost.
  • Gå i normal takt.
  • Sitta rakt upp och ner utan att det känns som att jag ska kvävas av den där lilla bäbisumpan som pressar sig upp mellan mina tuttar.
  • Sitta rakt upp och ner utan att se ut som valfri man på tunnelbanan för att få plats med magen som ligger i mitt knä. 
  • Ligga på rygg och ändå kunna andas. Ahhhh. 
  • Ligga på höger sida och ändå kunna andas, samt inte bli panikillamåande.
  • Ta på mig skorna utan att kräkas (THANK GOD för flipflop-säsong!).
  • Använda cirka 70 procent mer kläder ur min garderob.
  • Andas. 
Ha, kul att man är så långt nere på botten nu att ens största drömmar i livet är "äta ost och kunna andas".




Jag heter Mirijam och bor i Kristianstad med min sambo och en halv kamphund. Och i augusti blev vi en till i familjen när ongen som heter Sigge – men gick under arbetsnamnet Kenneth – äntligen kom, två veckor efter utsatt datum. Jag är journalist, jobbar med radio och gillar adrenalin, tatueringar, resor, färg och öl. Du kan även följa mig på instagram: @mirijam_geyerhofer samt på min andra blogg: mirijam.blogspot.com

5 kommentarer:

  1. Håller tummarna att baby Kenneth bestämmer sig för att komma ut snarast! Märkligt, jag jan ligga både på rygg och på höger sida även vänster är min favoritsida (även som ogravid)! Kan det bero på hur babyn ligger? Vecka 36+6 idag!

    SvaraRadera
  2. Något att läsa medans du väntar: http://www.theguardian.com/commentisfree/2013/aug/08/40-week-pregnancy-myth

    Anna

    SvaraRadera
  3. Heja heja! Och inte för att vara sån, men att kunna ha jeans och sånt igen kan dröja. Jag kan inte ha mina än efter 11 mån... Det tar i snitt 2 år för bäckenet att gå ihop, men vissa har ju värsta flytet såklart. Naturligtvis inte jag. Köpte nya jeans i LA nu i somras för att jag tröttnade. Gått med preggojeans tills ungen var typ 11 månader liksom.

    Anna Granström.

    Annagranstrom.wordpress.com

    SvaraRadera
  4. Nä, i snitt ETT år. Har inte sovit på hela natten, så jag slant på tangenterna.

    Anna Granström.

    SvaraRadera
  5. Apropå jeans, och när man kommer i dem igen...

    Första barnet gick jag upp 27 kilo, som jag fortfarande inte har gått ner. De jeansen hänger ändå kvar i garderoben, sex år senare, för kaaaanske kommer jag någon gång komma i dem igen...

    Andra barnet mådde jag skitilla första 20 veckorna, eller om det var mer (älska människans förmåga att glömma hemskheter!) och vägde 2 kilo mindre när hon föddes än när jag blev preggo. Kunde ha samma jeans som jag hade när jag blev gravid redan när vi kom hem från BIVA efter en knapp vecka.

    Summa summarum: som så mycket annat vad gäller graviditet är det olika från gång till gång.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.