Nu är vi i synk, apparna och jag - idag är det 5 dagar kvar till BF. Och alltså, fattar väl jag också att jag kommer gå över tiden, som ett straff för att min brorsa och hans tjej fick12 dagar tidigt kommer jag få 12 dagar sent - för att rätta ut eventuella obalanser i universum etc. Man skulle ju kunna tycka att Mirijams övertidsdagar skulle kunna rätta till detta, men det fattar ju vem som helst att sånt där är baserat på vilken kommun en bor i och eftersom jag bor i samma kommun som min bror och Mirijam bor i kommunen långtbortfrånstan - så är det jag som kommer få betala för deras tidiga ankomst.
Typiskt.
Men samtidigt. Just nu känner jag att visst, det vore fint att få det där med förlossning överstökat, men också att det inte är så dumt med varje extra dag Edster får på sig att skola in sig ordentligt på föris (vilket, by the way, har gått utmärkt, om ni sitter där och undrar).
Fast jag vet inte. Både måndag kväll och tisdag kväll var jag nästan benbomb på att nedkomst skulle ske följande dag på grund av några ganska kraftfulla värkar på kvällen. Jag går och lägger mig och sover så får jag vila innan om det skulle sätta igång ordentligt. Sedan har jag vaknat när slaktarn gått upp vid 5-tiden och ba: nehej, det friskade visst aldrig på sig. Och på dagarna har jag just inga värkar alls, utan det är först fram emot kvällen som de suger tag i mig, hela vägen runt magen och ryggen och ba TJONG i ballongen just ja, det är SÅ HÄR det känns ett par tre gånger och sedan inget mer.
Men ja ja, det sätter ju igång när det sätter igång. Och fram till dess roar jag mig med saker som att hälsa på liten bebis, gå i affärer på egen hand, Montana Gold-a diverse saker jag kommer över, bjuda hit grannen på fika, bjuda hit Norbergskan med barn på lek och middag... ja, ni förstår ju. Jag har faktiskt inte ens tid att föda förrän tidigast på lördag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.