 |
| September 2011 när jag fick åka in en sväng till förlossningen pga magvärk |
Vi fick en fråga bland kommentarerna:
Kan vi inte prata lite om olika BB´s? Har upptäckt att jag ska föda på ett DDR-liknande BB där man måste dela rum, inte säkert alls att pappan får stanna över (finns inget patienthotell) och, ve och fasa, man får inte använda mobil eller dator på avdelningen! När jag har hört om mina kompisars förlossningar på andra ställen verkar alla fått eget rum, plus minsann kunnat smsa, instagramma och facebokka i realtid (om man vill det alltså)! Nu tror jag att vården är jättebra på mitt sjukhus och jag fått en bra intryck hittills, och det är väl vad som spelar roll kanske?
/jenny
Och så en annan kommentar:
Kan besviket konstatera att vi måste åka ungefär 35mil för att få tag på en Babybox. Och för Apotekets Baby to be får vi ta oss 12mil, men det är mer ok eftersom vi ändå måste färdas den sträckan för att komma till BB i Gällivare. För i Kiruna finns det inget BB sedan 2001. Yay!
Så jag tycker att vi tar och snackar lite om hur BB, och för all del förlossningen, kan skilja sig mellan olika orter och län. Kanske mödravården också? För jag märker ju genom genom alla era kommentarer att det skiljer sig ganska mycket åt, beroende på vart man bor.
Vi tar det i bakvänd ordning.
Det BB som jag legat på med båda barnen (Huddinge sjukhus aka KS Huddinge) har genomgående familjerum nu för tiden, om jag förstått det rätt i alla fall. Med Robin (född 2001) fanns det både familjerum och delade salar, vill jag minnas. Då fick vi prio på ett familjerum eftersom R's biologiska skulle tillbaka till sitt land ett dygn efter förlossningen. Min andra natt på BB höll min mamma mig sällskap. Med Eddie så var det aldrig något snack om delade salar alls, och när jag läser på deras hemsida ser jag att partner alltid får stanna kvar (vilket kostar 250 kronor per natt, ingen mat ingår för partnern). BB på Huddinge är väldigt mycket som vanliga sjukhussalar och sjukhusavdelning och jag har trivts toppen båda gångerna. Eller så toppen som man kan trivas eftersom jag i ärlighetens namn inte är så förtjust i just BB-vistelsen (vill bara hem, och när jag kommer hem brukar jag undra hur tusan de kan skicka hem mig - JAG ÄR INTE REDO FÖR DETTA). Inget dator- eller mobiltelefonförbud - tack gode gud. För mig var det som ett litet fönster till verkligheten från sjukhusbubblan att kunna kolla fejjan, ringa folk och streama Plus när jag ändå inte kunde sova mitt i natten.
 |
| Undersökningssal (inte förlossningssal) |
Mödravården här i Stockholms län, den kan säkert diffa en del beroende på om du går privat eller inte. Men det tydligaste när jag läser kommentarer och Mirijams inlägg är kanske skillnaden på ultraljud och den information man får. Jag tycker att det är skitmärkligt att mödravården skiljer sig mellan länen så mycket - borde det inte se likadant ut i hela Sverige? När det kommer till ultraljud så brukar det se ut så här i Sthlm. Ibland får man göra ett VUL (vagnialt ultraljud), för att säkerställa och tidsbestämma en graviditet. Är man över, eller snart ska fylla 35, erbjuds man KUB-ultraljud kring vecka 13. Är man under 35 erbjuds man inte detta, men som jag förstått det kan man göra det privat och betala för det. Och sedan, kring vecka 18, är det dags för RUL (rutinultraljudet). I Stockholms län har man rätt till all information om sitt barn, vilket innebär att vill man veta könet så får man veta det. Jag har förstått att detta skiljer sig ENORMT mellan olika ställen i Sverige, vilket jag tycker är cirka hur konstigt som helst. Inte för att det kan klassas som viktig och avgörande information, utan att det faktiskt ser så olika ut. Efter RUL görs inga fler ultraljud om det inte behövs, som när jag var på ultraljud i onsdags för att bestämma hur Bebishen ligger i magen. Antal besök på mödravården bestäms av dels huruvida du är först- eller omföderska, men givetvis utifrån om din graviditet är okomplicerad eller inte.
Så berätta nu, hur har det sett ut hos DIG? Hur har det varit på BB: har din partner fått stanna? Hur är det med förlossningsavdelningar på din ort: har du fått åka långt? Och mödravården, hur har den sett ut? Berätta allt, det är spännande att jämföra.
Jag var på Södra BB, den lilla BB-mottagningen på SöS i Sthlm. Rekommenderar till allt och alla. Småskaligt, hög personaltäthet, bara familjerum. Min kompis som precis födde där beskrev det som att vara på SPA jämfört med tidigare erfarenhet på annan klinik. Tyvärr får jag inte komma dit denna gång pga att det blev komplikationer senast å de tar inte emot då. Mycket tråkigt. Det jag sett av vanliga SöS imponerade inte - hemska BB-salar där pappan får ligga på en brits på andra sidan rummet alt. inte ens vara kvar.
SvaraRaderaÄr "inbokad" på KS Solna nu. Känns okej för det är så nära oss. Men samtidigt är jag rädd att det ska kännas kliniskt, omysigt å jag gillar inte att de har besöksförbud för alla utom syskon. Oklart om de är nazi på det dock för det skulle ju kännas väldigt märkligt om nån ska komma förbi med Edith 2,5 år men själv får vänta utanför... Well, vi får väl se om vi ens får en plats där... Var som helst funkar ju egentligen så länge vi bara får bra vård, tillgänglig personal osv.
Vad gäller mödravård har jag gått på Mamma Mia Söder båda gånger. Supernöjd. Beror säkert på om en klickar med just den barnmorskan men jag har i alla fall gjort det.
Ja, mödravården tror jag ofta är väldigt beroende på om man klickar med sin barnmorska. Det gjorde jag inte med ettan eller med tvåan. Eller jo, med tvåan när jag väl bytte. Trean har varit helt okej.
RaderaJag födde i Norrköping och fick eget rum och mannen fick stanna (men fick bara frukost och kvällsfika, men har förstått att andra fått dela rum. Hade eget rum och toalett på förlossningen också. Under graviditeten får man kub och rutinultra men får ej veta kön. Vill man veta det får man gå privat eller flytta till Linköping... När en vän födde i Linköping för två år sedan fick inte pappan stanna för att hon inte hade enkelrum, trots att hon var den enda som sov i rummet... Helgalet. Förlossningsavdelningen i Norrköping är superbra men bb är hemskt. Man blir behandlad som ett barn och ALLT, ALLT handlar bara om amningen.
SvaraRaderaNär vi låg på sjukhus med Eddie fick bara en av oss stanna, trots att det fanns två platser i anhörigrummet och den andra var ledig (han låg i en speciell bevakad sal där föräldrarna inte kunde sova kvar). Jättejobbigt!
RaderaJag har gått på två olika MVC och BVC för mina tre barn, är mycket nöjd med min nuvarande på Kirseberg, Malmö. Bra bemötande och hon hör och lyssnar på vad man säger.
SvaraRaderaFörlossningarna har alla tre gångerna skett på MAS Malmö allmänna sjukhus som numera heter någonting annat som jag givetvis inte för stunden kan komma ihåg.
Jag är hyfsat nöjd med bemötandet för första förlossningen och har inget att anmärka speciellt på för de andra två.
Andra förlossningen hade jag eget rum och egen toalett med egen dusch, tredje förlossningen var hela avdelningen ombyggd så allt var fräscht och ljust dock så var förlossningsrummen byggda så att de delade toalett med ett annat rum.
Sjukt obekväm med att sitta där och veta att jag måste skynda mig eftersom stackaren i det andra rummet också behövde ränna på toa stup i kvarten.
Efter första o andra barnet blev vi erbjudna plats på ett patienthotell på området, slitet och dant men ack så skönt. Stannade tre dagar båda gångerna.
Efter tredje barnet hade det ändrats till en avdelning ovanför förlossningen, ett sjukrum med ansluten toalett. Väldigt skarp sjukhusmiljö. Ska inte klaga för mycket, det är väldigt tryggt att vara där de första dagarna då man är så valhänt och osäker, spelar ingen roll att jag gått igenom det tidigare.
Jag är väl nöjd antar jag, kan bero på att jag inte har för höga förväntningar och är ganska lugn i mig själv och tar det som det kommer.
Det där med att dela dusch och toalett - det ÄR himla jobbigt. Man vet ju att den andra mamman också kommer behöva gå. Sjukt stressigt!
Radera"DDR-liknande BB" ;-) På en DDR-BB fick man inte se sina barn i 24 timmar efter förlossningen, med det så kallade "rooming-in" började man på de flesta BBs ganska sent, några år innan murens fall. Barnet fick man oftas bara i 20 minuter för att amma (varje 4:e timme) under den veckan man var på sjukhuset, det fanns ju inga bebissängar i rummen. Papporna fick inte vara med under förlossningen. På mitten av 1980-talet använde inte alla BBs ultraljud än, hjärtljudet fick man lyssna på via en högtalare i förlossningsrummet - som mammorna (under förlossningen) oftas fick dela med andra kvinnor samtidigt. Fasta besökstider för papporna, yngre barn (syskon) fick inte hälsa på.
SvaraRaderaDet är visst jobbigt att man måste dela rum med någon annan efter förlossningen, men nej, så som på ett DDR sjukhus är det nog inte - som tur är ;-)
Soliga hälsningar, Juliane (född och uppvuxen i DDR ;-)
Fast nu tror jag inte att Jenny menade det bokstavligen, utan mer att det kändes en smula omodernt.
RaderaDet trodde jag inte heller att hon menade det bokstavligen. Omodernt att behöva dela rum efter förlossningen, ja - dock inte alls DDR-linknande, då hade det varit fem, sex kvinnor i samma rum. Den som har upplevt hur det var på en DDR-BB tycker ju att det är roligt att läsa sådant, det var alltså inte alls kritik, bara lite detaljer om hur horribelt det faktiskt var. Tur att sådant inte längre finns, varken i Sverige eller i (Öst)Tyskland ;-)
RaderaHåller tummarna att allt går bra med förlossningen och även efteråt på BB!
Juliane
Ville bara säga att när min halvsyster födde sin första -1976 så delade hon rum med 12 andra mammor, de var alltså 13 nyförlösta mammor (i en sal för 12) som delade 1 (!!) toa, bebisarna fick de ju inte ha hos sig, amning var 4e timme dagtid och inte alls mellan 22 och 8, hon sa att drog någon en vits i toakön var det risk för översvämning. Så det känns som att det blivit bättre även om många bb/förlossningar fortfarande kan förbättras
RaderaNaturligtvis har förlossningen och BB förändrats sedan 70-talet. Det var samma för min mamma när hon fick mig, då delade man salar och barnet sov inte hos en. Men detta inlägg är inte till för att kasta skit på BB, jag har varit supernöjd med BB - utan för att jämföra våra olika upplevelser, vilket jag tycker är viktigt när det ser så olika ut beroende på vart du föder.
RaderaBarn 1:
SvaraRaderaFörst MVC i Farsta, sedan i Högdalen pga flytt. Det i Högdalen var värdelöst. De missade saker som borde ha kollats upp på barnet och barnmorskan kunde inte svara annat än goddag yxskaft på en enda fråga. Om de hade kollat det de borde utifrån min sjukdomshistoria hade kanske barnet haft två fungerande njurar i stället för en numera. Hej arg och bitter!
RUL i vecka ca 19.
Förlossningen skulle ha varit på SÖS men det var fullt där och alla andra förlossningar i Stockholm så vi fick åka till Södertälje. Har aldrig åkt bil så fort. Taxichaffisen var en ängel! På Södertälje sjukhus var det egentligen också fullt så under de sex timmar förlossningen tog hade jag tre eller fyra olika barnmorskor och otaliga undersköterskor. Större delen av tiden var vi helt själva, någon kikade in ibland bara. Toaletten var ute i korridoren så jag tror att jag delade den med flera andra. Dusch fanns det absolut inte tillgång till.
På BB var det fullt så min man fick åka hem. Han fick fråga personalen hur sjutton man tog sig till nånsorts kollektivtrafik eftersom vi kommit mitt i natten till en stad vi knappt varit i förut. Jag och bebisen fick ligga på ett rum med en kvinna och hennes bebis. Kvinnan pratade konstant högt i mobil på estniska (vad nu språket har med saken att göra? Men det var på något sätt jobbigt att inte veta ifall hon pratade illa om mig och min bebis. Att vi störde eller nåt.). Personalen sprang hos henne hela tiden (även under natten) för att hennes bebis inte åt. De tände lampor och var allmänt högljudda och störande. Vi delade toa och dusch och skötbord. Rummet var egentligen tänkt för en patient så det var mycket trångt och fanns inte ens ett draperi mellan oss. Min bebis var vaken i stort sett hela natten (och blev väckt av personalens ständiga besök hos rumskompisen)och rumskompisen blev arg när vi störde så jag var ute och vandrade i korridorerna i ett blodigt sjukhusnattlinne med bebisen i famnen stora delar av natten. Det fanns ingen morgonrock att låna och inget nytt nattlinne att få. Under vandringarna stötte jag på den barnmorska som jag träffat först när vi kom in på förlossningen. Hon bad så mycket om ursäkt för att de inte hunnit med oss under förlossningen. De hade inte tänkt ta emot oss först eftersom de hade så fullt men när de hörde att alternativet var att vi skulle få åka till Gävle så tog de oss ändå.
I förlossningsjournalen skrev de att jag var psykiskt sjuk efter att ha läst i min journal att jag nämnt att jag nästan 10 år tidigare varit lite nedstämd och ätit SSRI-tabletter ett tag.
Nästa natt fick jag och min man ett gemensamt rum om vi lovade att stanna tre nätter. Om inte fick vi åka hem direkt. Konstigt resonemang.
Fast läkaren motsatte sig hemfärd direkt eftersom jag hade förlorat så mycket blod. Min man fick äta på avdelningen, vi fick en faktura efteråt. Det här var 2006 så smartphones fanns inte och inte så mycket mobilt bredband heller. Besök var inte tillåtna.
Usch usch usch. Alltså, dels att bli vidareskickad, och sedan inse att man kanske blir skickad vidare även därifrån. Sjukt. Och att man ska behöva dela rum med en annan mamma under denna jättekänsliga tid, jag tycker det är himla synd.
RaderaBarn 2:
SvaraRaderaMVC på Dalens sjukhus. VUL i ca vecka 12 pga min oro. Fantastisk barnmorska som lyssnade på allt och såg till att en expert gjorde RUL för att kolla ifall barn 2 också hade de ärftliga missbildningar som jag och barn 1 har. Extra UL i vecka 32 för att kolla ev. missbildningar.
Födde på SÖS som planerat. Bra telefonkontakt innan om när det var dags att komma in etc. Två olika barnmorskor under förlossningen och vi var ganska mycket ensamma även denna gång men det kändes bättre eftersom det var andra gången och när barnmorskorna väl var inne i rummet så stannade de länge. Kändes som att de var intresserade av att hjälpa mig och att de lyssnade på vad jag sa. Toalett i korridoren. Ingen dusch.
När bebisen var ute kom en tredje ragatjävel till barnmorska in för att massera min livmoder som vägrade dra ihop sig. Detta hände även förra förlossningen och jag hade berättat för barnmorska 1 och 2 att det var det värsta på hela förlossningen. Det gjorde tiotusen gånger ondare än värkarna och krystningen. De lovade att det skulle skötas så försiktigt som möjligt med smärtlindring mm om samma skulle behövas denna gång. Ragatan kom dock bara in när jag hade bebisen i famnen och körde in handen i min mage och började misshandla min livmoder så det kändes som att hon försökte få tag i ryggkotorna genom magen. Jag vrålade och försökte få bort hennes händer samtidigt som jag höll i bebisen. Det var vidrigt. Då tog den rökstinkande ragatan ett hårt tag i min haka och drog så att mitt ansikte kom nära hennes och sa att vi måste göra det här. Jag snyftade att jag måste få vara föreberedd och få smärtlindring, bara en ynka alvedon eller nåt och att jag ville hinna lämna över bebisen till min man. Hon blev om möjligt ännu surare men måste också ha insett att enda anledningen till att jag inte gav henne en rak höger var att jag hade fullt sjå att hålla i bebisen. Nästa gång det var dags skickade hon in endast sin undersköterska. Hon masserade livmodern varje kvart under två timmar. Jag fick använda lustgas, lämna över bebisen till pappan och hon förvarnade varje gång och var så försiktig hon kunde. Ängel!
På BB var det fullt så vi fick vara några timmar i ett samtalsrum först. Sedan fick jag och bebisen plats i ett dubbelrum. Maken fick inte plats men han ville ändå hem till barn 1 som då var 3 år och jag kände mig mycket säkrare denna gång eftersom det var barn nummer 2. Rummet var avdelat med en vägg så jag och rumskompisen störde inte varandra så mycket. Dock sprang personalen mycket hos henne för att hjälpa med amningen. De försökte smyga och vara tysta. Väldigt snäll och omtänksam personal. Toalett och dusch i korridoren som delades av alla där. Mobil och dator var tillåtet. Besök av närmsta familjen var tillåtet. Vet inte med mat för anhöriga eftersom maken inte stannade. Vi fick åka hem drygt ett dygn efter födseln eftersom det var julafton. Jag hade även denna gång förlorat mycket blod men de lät oss åka ändå om jag lovade åka in akut om jag mådde sämre.
Efterkontrollen på MVC var jättebra. Jag fick prata igenom förlossningen och snälla barnmorskan fick tårar i ögonen när jag berättade om ragatan och hur hon slet tag i min haka. Hon tyckte att jag borde anmäla det men jag orkade inte.
Barn 2 har förresten ingen missbildning av njurarna!
Men ALLTSÅ. Fan vad sur jag blir när jag läser om hur hon behandlade dig. Man är så OERHÖRT utsatt på förlossningen / bb och det sista man ska bli behandlad som är ett barn på barnhem på trettiotalet. FY på henne!
RaderaJa, det var vidrigt. Men det kändes som en upprättelse att min vanliga BM tyckte att jag skulle anmäla. Skönt att få bekräftelse på att ragatan faktiskt gjort fel. Knäppt att jag inte kunde känna det helt själv men en är ju som sagt väldigt utsatt och känslig i en förlossningssituation.
RaderaJust ja. Eftersom det är Stockholms landsting får en ju veta kön på RUL om en vill. KUB erbjuds över 35 tror jag men jag var under 30 båda gångerna så det kom aldrig upp. Vi fick dock en broschyr om olika tester andra graviditeten och blev tillsagda att läsa igenom den och återkomma om det var något vi ville göra av dessa.
SvaraRaderaNu har inte jag fött än, men eftersom det är lite komplikationer med tvilling 2 har jag legat en natt på en förlossning-/BB-avd för observation och kortisonsprutor. Mycket bra intryck, det kändes tryggt. Under mitt dygn som inlagd fick jag eget rum, med eget badrum. I övrigt finns både delade salar och familjerum. Och jag är tacksam för att bo i Halmstad eftersom de enligt uppgift ska ha full bemanning trots sommar.. Det brukar uppenbarligen komma hit ett gäng preggos varje sommar som kombinerar semester med att föda barn här.. Och det kan man ju tycka är ett bra betyg. Fick även kolla in neonatal (eftersom det antagligen blir tal om för tidigt förlossning för vår del) och de verkar också ha bra resurser. "Mobilsändare" vill de att man stänger av på avd., men det finns trådlöst nät!
SvaraRaderaJag går på landstings-MVC, och har inget att klaga på där heller (iofs in första grav, och har inget att jämföra med). Vet inte ens om det finns några privata alternativ här..
Jag är också jättenöjd med min landstings-MVC. Gick privat ett tag men hade en BM som jag, well, vi kan väl säga att jag inte klickade med henne.
RaderaMinns knappt MVC men det jag minns var bra - gillade min BM. Jag fick två ultraljud (eller egentligen tre, första RUL låg hon så ultraljudsteknikern inte kunde mäta eller se något ordentligt så vi fick komma tillbaka veckan därpå), tydligen bland de sista som fick det, tror de har ändrat det i Malmö nu. Det gick inte att se könet, varken på på det tidiga eller det sena ultraljudet men om hon hade legat "rätt" så kunde vi fått reda på det om vi ville.
SvaraRaderaNär jag skulle föda för två år sedan var det också skriverier om platsbrist etc så vi var lite oroliga att vi skulle bli skickade till en annan stad, men vi fick plats på SUS i Malmö. Vi delade också toalett med en annan förlossningssal. Det enda jag minns därifrån var att medan jag låg i förlossningssalen (ca 14h) så födde tre kvinnor sina barn i salen bredvid! Sedan på BB fick vi dela rum, min man fick inte sova kvar, trots att det blev akut kejsarsnitt & jag blev helt sövd. Kom upp till BB halv fem på morgonen, klockan sju åkte han hem för att sova. Då hade han varit vaken i nästan två dygn, först på förlossningen & sen när bebisen väl var ute så låg ju jag på uppvak. Det jag kan tycka var jobbigt var att jag inte fick vara med dem, har hört om andra som fått ligga på uppvak med sitt barn & partner. & att min man var tvungen att åka hem trots att jag var tydligt påverkad av narkosen & smärtstillade. Men en gjorde så gott en kan & det gick ju. Det finns familjeBB där partnern får sova kvar men det var fullt (tror de hade fem rum eller nåt sånt) & familjer med äldre barn fick förtur. Så här i efterhand inser jag ju att det ändå gick väldigt bra för oss, men då kändes det bara bajs att han fick åka hem & jag var kvar själv.
Jag tycker det är synd att det inte genomgående är familje-BB, för stödet från ens partner är ju JÄTTEVIKTIGT när man är nyförlöst.
RaderaJust ja! Efter förlossningen mådde jag jättedåligt pga att jag blev sövd så snabbt & tappade kontrollen över allt - trodde jag skulle dö. Hade mycket ångest & sov ingenting på nästan en vecka (min unge sov som bara den, hela nätter med enstaka amningspauser direkt). Jag fick kontakt med jättesnälla barnmorskor (även hon som varit med under min förlossning) & fick jättebra hjälp. De ringde upp mig flera gånger för att se hur jag mådde & såg till att jag fick hjälp. Fantastiska människor. Jag har en vän som födde på samma sjukhus bara några veckor innan mig som inte alls fick någon hjälp efteråt, skrämmande att det kan vara så olika!
SvaraRaderaHar gått på mvc i Hammarby Sjöstad och därmed hört till södra bb. Sedan fick vi planerat snitt och då hamnar en automatiskt på SÖS eftersom södra bb bara har hand om "okomplicerade" födslar.
SvaraRaderaJag har blivit erbjuden kub utan att själv behöva efterfråga, och då var jag 30 år. Tror att alla blir erbjudna det i Stockholm?
Gjorde VUL i v.9 pga oro, kub i v.12, RUL i v.18 och sedan några UL utöver det då jag var inne och kollade upp minskade fosterrörrelser etc.
Då det var dags för förlossning hade vi som sagt planerat kejsarsnitt och behövde därmed inte dela sal. Vi fick eget rum med toa och dusch och både jag och min man fick mat och sova kvar (tror det kostade 80kr/pers och natt). Vi stannade tre dygn innan vi (livrädda) åkte hem.
Ungefär så.
Är supernöjd med bemötande och tillvägagångssätt.
/Lois Ohemul
Jag tror att KUB varierar mellan mottagningarna i Stockholm? Jag blev erbjuden (och gjorde) KUB fast jag är 30, går på Liljeholmens MVC.
SvaraRaderaGick på landstings-Mvc i Göteborg som var helt ok, fick dock träffa 3(!) olika barnmorskor pga sjukdom/flytt etc, men så kan det var ibland, inte mycket att göra åt. I vecka 30 flyttade vi ett par mil utanför stan och fick gå på mvc i Lindome med en helt underbar och fantastisk barnmorska. Så varm och innerlig och rolig och bra på alla sätt. Gjorde 3 ultraljud, ett tidigt i vecka 12 pga oro och sen RUL som fick göras om ett par veckor senare då vi var tidigare i graviditeten än vad vi trodde.
SvaraRaderaFörlossningen skedde på Mölndals sjukhus. Ganska slitet och dusch och toalett var utanför salen, var dock inga problem för jag hade så ont och det gick ganska snabbt så var aldrig utanför efter att jag kommit dit :)
BB var ett par våningar upp och de två första nätterna fick min sambo sova i säng bredvid. Dagen efter på morgonen fick vi i all hast byta till ett delat rum pga att en tjej som fött med ks skulle få vårt. Hade inte heller någon vidare bra upplevelse av BB och kände mig mest instängd och bortglömd så vi åkte hem den dagen, hade jag stannat hade min sambo inte fått vara kvar då. Han fick förresten frukost och kvällsmat.
Jag har fött två barn på Akademiska i Uppsala. Jag fick dela toalett med förlossningssalen bredvid, men det var okej utom när de glömde låsa upp på sin sida. Jag avverkade flera barnmorskor båda gångerna och majoriteten var trevliga, empatiska och lyssnade på oss. Efter förlossningarna har min kille och jag fått eget rum på BB. Vi har stannat en–två nätter med bägge barnen. Han fick inte mat och det kostade 180kr natten, tror jag.
SvaraRaderaEtt RUL är standard, och KUB för kvinnor över 35. Jag gjorde även ett extra UL sent för att se om bebin låg med huvudet nedåt. Jag tror att de berättar könet om föräldrarna vill veta (vi ville inte så jag är inte säker).
Gick på landstingets MVC i Malmö och födde på SUS Malmö. Här får man som standard två ultraljud, RUL och tillväxtultraljud i vecka 32. Vill man veta kön får man. De som är över 35 får KUB. Alla får göra glukosbelastning, får man det i alla landsting?
SvaraRaderaPå förlossningen fick vi ett rum med dusch och toa i anslutning, delade inte med någon. Vet dock andra som fått dela. Bad fanns ett på avdelningen. Det sämsta med Malmö är att partners inte får stanna på BB, man har stängt ner hela familje-BB. Har de plats kan man få åka till pat.hotellet i Lund. Uruselt. Om pappor får veta att de inte behövs första dygnen, hur kan man förvänta sig att de ska ta lika stort ansvar sen?
Två barn och ganska olika erfarenheter av både MVC och BB. Bor i Stockholm, så det är inga större avstånd.
SvaraRaderaNr 1, född 2007: Jag skrev in mig på landstingets MVC och tilldelades en ganska virrig BM. Hon var väldigt snäll, men lite skakigt kändes det med en tant som inte mindes särskilt mycket från det föregående besöket, särskilt för en förstagångare. Jag hade fått veta att jag hörde till Huddinge sjukhus, så vi ringde lydigt dit när vi klockat värkar ett par timmar och konstaterat att de var regelbundna. Det blev en osannolikt bra förlossningsupplevelse med underbar BM och sköterska (tursamt nog samma team hela tiden, det pågick inte så många timmar). Lite komplikationer tillstötte för min del, så jag bokades in på medicinska BB, där jag och liten stannade tre nätter. Maken fick bo kvar de två första, då hade vi eget rum, sedan skickade de hem honom och jag fick dela med en annan kvinna. Eller det var tänkt så, men hon hade det väldigt jobbigt med en allergisk reaktion och en bebis som skulle solas mot gulsot, så det slutade med att jag och min friska bebbe fick sova i ett eget pyttelitet krypin som nog egentligen var ett undersökningsrum...
Nr 2, född 2010: Jag ville inte riskera att få samma MVC-barnmorska så jag valde en privat MVC som kompisar rekommenderat. Den BM jag fick var trevlig och kompetent, men ganska opersonlig. Det passade iofs mig rätt bra. Då hade man infört möjligheten att välja BB i Stockholmsområdet och eftersom vi nu bodde närmast SöS, tyckte jag att det passade bra. Mycket lämpligt, visade det sig, eftersom tvåan hade bråttom att komma ut och det dessutom var snökaos i trafiken. Vi hann in, med 15 minuters marginal. Jag tyckte att vi fick ett väldigt bra mottagande trots att jag var ganska panikslagen. Efteråt var jag såpass pigg att det nästan inte kändes motiverat med en natt på BB, men de tyckte att det kunde vara bra trots allt. Maken fick inte övernatta, kanske för att jag var omföderska, men jag fick å andra sidan dela rum med en mycket trevlig tjej som jag senare umgicks en del med under föräldraledigheten.