tisdag 13 augusti 2013

"Inte för att vara sån, men..."

Jag är så SATANS LESS på folks... jag vet inte, behov? av att dela med sig av skit. Alltså verkligen less. Sedan den dagen vi berättade om graviditeten, genom tröttveckorna, genom de lätta veckorna, genom de jobbiga shit tänk om han föds redan NU-veckorna, HELA TIDEN har folk kommit med sina små berättelser. Om saker dom drabbats av, av saker andra drabbats av, av saker de hört att en sysslings arbetskompis lillasyster drabbats av.

HELA. JÄVLA. TIDEN.

Som i början när jag sa att jag inte mådde illa: 

"Inte för att vara sån, men min kompis mådde inte heller illa i början, men från vecka 20 och framåt, DÅ kräktes hon konstant och fick ligga inlagd med dropp ända tills hon födde!"

Som när jag sa att det var bra tajmat att jag skulle kunna ta semester en månad före BF:

"Inte för att vara sån, men passa på att njuta nu, för det kommer bli jättetungt och jobbigt sen i sommar med värmen och allt, jag vet många som varit beräknade i augusti som sagt att de somrarna varit den värsta tiden i deras liv".

Som när jag sagt: "Skönt att Baby Kenneth ligger tio procent över kurvan om han föds för tidigt":

"Inte för att vara sån, men min bryllings mosters bäbis skulle ligga hela femton procent över kurvan enligt ultraljudet, men när han föddes två veckor över tiden så vägde han bara 17 gram och finns nu med i Guinness rekordbok som världens minsta bäbis".

Som när jag säger något om att "Tjoho, snart är det BF":

"Inte för att vara sån, men min syster gick över tiden i arton månader, läkarna sa att de aldrig hade sett något liknande, nu bor hon på ett zoo i en inhägnad med tre andra elefanter".  


Nej hörrni, ett litet tips, om en gravid kvinna säger något – vad som helst – och du börjar svaret med "inte för att vara sån, men...", fundera då en extra gång om det du tänker fortsätta meningen med verkligen är något som du behöver berätta.

Eller om du kanske bara kan säga "Åh, gött. Vad roligt för dig". Förmodligen kan du det.


Jag heter Mirijam och bor i Kristianstad med min sambo och en halv kamphund. Och i augusti blev vi en till i familjen när ongen som heter Sigge – men gick under arbetsnamnet Kenneth – äntligen kom, två veckor efter utsatt datum. Jag är journalist, jobbar med radio och gillar adrenalin, tatueringar, resor, färg och öl. Du kan även följa mig på instagram: @mirijam_geyerhofer samt på min andra blogg: mirijam.blogspot.com

34 kommentarer:

  1. Inte för att vara sådan, men det här var skitbra skrivet!

    SvaraRadera
  2. Word!

    Verkar som att vissa helt enkelt måste "ta ner en på jorden". Det går ju liksom inte bara att få vara glad för vad-det-nu-är. Min chef är ett lysande exempel. När jag berättade för honom att jag var gravid, så svarade han med "grattis" (alltid nåt) och sen: "inget är ju garanterat. mina bekanta förlorade sitt barn vid förlossningen, barnet ströps av navelsträngen". Jaha? Och på vilket sätt gynnar det mig att veta det?

    Oavsett om man är gravid eller har fött, så VET man ju att hemska saker kan hända. Under graviditeten eller efter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt! Min kompis skrev ut på fejjan att hon var och handlade bäbisgrejer och då fick hon en kommentar typ "Åh jag visste inte att du var gravid, jag säger inte grattis än, men vad kul att det bakas bullar i ugnen", typ. Jag var tvungen att lägga mig i (kände inte killen) och frågade varför det inte blev något grattis, och då svarade han att "jag vet många gånger när det hänt saker sent i graviditeten, så står man där med sitt grattis" typ. Herregud vilken tråkig inställning!

      Radera
  3. Haha fast jag tror lite att man får räkna med udda berättelser och andras erfarenheter när man har en preggoblogg som handlar om just upplevelsen av att vara gravid. Sorry om jag delat nåt sådant, inte min mening att vara störig. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast här är det mest saker som sagts irl och som svar på att jag glatt delat med mig av något roligt. Då tycker jag faktiskt att det bara är taskigt att köra något form av "vänta du bara..."-svar?

      Radera
  4. Emma sa: ÅhHH! Så bra skrivet. Min kära mor är exjävlapert på exakt sådana kommentarer och de driver mig till vansinne. Nu ligger jag med svulla elefantfötter och halsbrännan from hell och 15 dagar till BF och tyckte mig se en liten slempropp som kanske lossnat och tänkte "hurra". Men mamma tyckte " men herreguuuuuu, he dröj no läng innan he hän nå"..för vi är från norrland. Morr..spott...fräs.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, nej vad tråkigt! JAG tror att det var slemproppen och att du snart får åka in till förlossningen!

      Radera
  5. M var fyra veckor när hon sov sin första åttatimmarsnatt. Jag basunerade självklart ut detta på Facebook och fick jag vet inte hur många kommentarer om att jag inte skulle vänja mig, bara en engångsgrej osv.

    Kan ju berätta att sen den natten har hon aldrig sovit mindre än så i ett sträck. Så det så.

    Folk alltså.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen! Och B är ju likadan, så du har väl sömnmedel i boobsen eller nåt!?

      Radera
    2. Ja, nåt ska de väl vara bra till! Brösten alltså.

      Radera
  6. Haha, åh jag har liksom bara gått & varit beredd på "de där kommentarerna". Bor gärna i Usa's armhåla Florida (varmt, fuktigt och ja svettigt). Är i v.30 & hittills har alla varit så jäkla gölliga & positiva. Inga förmaningar, skräckhistorier, ta på magen eller komma med välmenande råd. Bara hejarop & supersnälla komplimanger.
    Sån ska jag också bli när jag inte längre är gravid. Le och säga något snällt. Man blir så himla glad, speciellt om man kanske har haft en dålig start på morgonen med insikten att trosorna i storleken man köpte redan visat sig vara för tajta.
    Har verkligen älskat att läsa den här bloggen btw! Har klickat in här på ett väldigt osunt sätt den senaste tiden. Men fatta, så himla snart har ni baby Kenneth hos er!!

    /Johanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad gullig du är, tack!

      Och LYCKOST DIG som sluppit allt sånt skit! Jag kommer också bli en EXEMPLARISK preggovän efter den här graviditeten, helt underbar och bara göra/säga rätt hela tiden. Och säga åt alla som inte är lika fantastiska som jag!

      Radera
  7. Extremt hög igenkänningsfaktor!!! Så hög att jag funderar på att inte ens outa att jag är gravid igen bara för att jag inte orkar med alla dessa "välmenade" kommentarer en gång till! Spyr på dem!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får trycka en t-shirt med texten "Jag vill inte prata om det" och så bara peka på bröstet när folk börjar snacka?

      Radera
  8. Jag har också fått det där slängt i huvudet 1000 gånger. Framförallt hur jobbigt det skulle bli att vara gravid i värmen och hur mycket vatten jag skulle samla. Fattar inte varför folk ska säga så!

    Men tji fick dom, jag har njutit av värmen och inget vatten så långt ögat kan nå!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt samma här! Rätt svullna fötter nu på slutet bara, men inte alls i de proportioner som folk hävdade att jag skulle lida av. Och värmen, woohoo! Sol och bad liksom, bästa grejen!

      Radera
  9. Så bra och roligt skrivet! Blev tvungen att läsa upp den sista om elefanten högt för min sambo och vi dog lite båda av skratt här! Hur som, håller helt och fullt med dig!

    SvaraRadera
  10. Förlåt förlåt förlåt! Jag HATADE oxå sånt där, och så har jag själv skrivit en sån! Ber om ursäkt.

    Jag tror dock som någon skriver ovan är det svårt att låta bli ibland när man nästan spricker av att vilja skriva i detta ämne när det ligger så nära en själv... Det är svårt att låta bli. Jag menade verkligen inget illa, självklart kommer du kunna ha jeans och alla kläder i garderoben igen! Vet bara så många som typ tagit med sig vanliga jeans till BB och sen blivit helt besvikna för att de inte kommit i dem (förstår dock såklart att du inte tror det). Menade, på ett dumt sätt, att det tar lite tid... Nä, nu trasslar jag säkert in mig igen. Jag ska vara tyst. Förlåt igen och fy skäms på mig som gjort en sån sak jag själv hatar!

    (Det jag hatade mest var: tycker du att du sover dåligt under graviditeten? Vänta bara tills bebisen kommer, då blir det sömnlösa nätter!". Men hallå, då har man ju sin bebis, slipper må illa osv. Går inte att jämföra). Trots det jag skrev säger jag AMEN på detta inlägg och fattar inte att jag skrev så.

    Ok, tyst var det som sagt...

    Anna Granström.

    SvaraRadera
    Svar
    1. SötnosSara!

      Tror inte min ursäkt gick hem, gjorde den Mirijam - åtminstone minilite? Hoppas. Skäms än. Gjorde det jag själv hatar och sa att jag aldrig skulle göra. Var trött och obetänksam. Börjar om: pepp pepp, sluta vara gravid och samtidigt få sötaste ungen (för det får vi ju alla) är bästa belöningen någonsin!

      Radera
    2. Haha, det var lite den där grejen med jeansen som fick bägaren att rinna över, hade en dålig morgon överlag och ba: "JAG SKREV FAKTISKT "I SINOM TID", VAFFAN? HON VERKAR JU VETTIG, SKA TILL OCH MED VETTIGA MÄNNISKOR BÖRJA KOMMA MED OVETTIGA KOMMENTARER NU?"

      En smått överdriven reaktion, men men. Och jag håller fast vid att alla meningar som börjar med "Inte för att vara sån..." borde bannlysas!

      Och självklart kommer jag inte ta med mina smaljeans till BB, jag menade mest bara att lista sånt jag har att se fram emot. I sinom tid. :)

      Radera
    3. Jag är vettig, lovar! Hade sovit noll timmar per natt tre nätter på raken och missade "i sinom tid" :/ Skitsamma om jag missade det eller ej, inte OK det jag skrev ändå. Sömnlöshet gör en ytterst ovettig. Skäms. Säger aldrig sånt och HATAR sånt. Jag är dock lite bitter när det gäller graviditet, det måste jag medge, eftersom min var en lång, orättvis tragedi. Så ibland kan det säkert sippra ut lite.

      Men som sagt: förlåt igen. Snart slipper du vara vara gravid och det är så jävla skönt. Sakta men säkert börjar man återta sin kropp och vips en dag ba YES, jag är jag igen OCH har burit liv. Amazing.

      Heja dig, snart är Kenta här!!

      Anna Granström.

      Radera
  11. Kan ni hjälpa ut en icke-preggo här då, vad är en bra komplimang att ge? Jag brukar köra grattis+kram första gången, och sen kanske typ "så fin du är, magen börjar ju synas ordentligt nu!" osv. Undviker "oj så stor du har blivit", men kan ändå kommentera att jag ser en skillnad, men då typ som i att "börjar det bli tyngre för dig?". Är jag inne på rätt spår?

    Sen har jag också en tyst regel om att när jag samtalar med preggo kollegor och vänner så startar aldrig JAG samtalsämnet barn och graviditeter. Det känns som om det är det enda de snackar om med folk på fikarasten i 6 månader, så jag behöver ju inte bidra! Samtidigt som jag fattar att det såklart blir väldigt mycket mer intressant att prata om just det först efter att man blivit preggo, så ni kanske VILL riktigt götta ner er i ämnet? Help plz?

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig har det personligen känts väldigt jobbigt med kommentarer om magen över huvud taget. Efter ett initialt konstaterande att jag är preggo, och ett grattis, så har jag känt att alla kommentarer som har att göra med att magen växer är jättejobbiga. Hellre andra saker då, som fråga hur långt det är kvar, hur hon mår etc.

      Radera
    2. Verkar vara så sjukt olika, så jag tippar på: hur mår du? Den borde gå hem hos alla. Vissa vill prata, andra inte. Men de flesta har gemensamt att man blir evinnerligt trött på kommentarer om magens storlek. Samma dag kan en säga att magen är liten, en annan att den är stor, en tredje att den är lagom, och själv känner man bara: skitsamma om magen är stor eller liten! Det värsta är "oj oj, säker på att det inte är tvillingar där inne?!". Eh, JO. Så, grattis, vad fin du är (om man är det alltså. Jag var ganska ful), hur mår du, när är det dags osv. Och så får man gärna resa sig och erbjuda plats på fullsatt buss åt en höggravid kvinna tack (något typ ingen gör i Sthlm).

      Anna Granström.

      Radera
    3. Jag tänker att det ju är så sjukt olika från person till person, vissa blir ju helt personlighetsförändrade och vill BARA snacka graviditet, andra (jag) vill vara som vanligt och prata om det på samma sätt som allt annat som händer i ens liv.

      Jag tror att det bästa sättet är att inte prata kropp över huvud taget. Ska man nämna att någon är fin så tänker jag att "Åh vad pigg och glad du ser ut" är roligare att höra än att man har fin mage? Sen kanske man märker att den gravida VILL prata om sin kropp och söker bekräftelse i sin nya barbamammaroll, och då är det ju så klart fritt fram, men man behöver ju inte vara den som börjar?

      Jag har även fått jättemånga glada tillrop i form av "Åh, hej tjockis!" och dom kan du ju skippa. Även om det är välmenat så är det liksom inte det skojigaste att höra när man nyss ägnat halva förmiddagen åt att hitta något i garderoben som sitter någorlunda bekvämt.

      Men jag tror ändå ledorden är: Alla är olika, känn av läget och OM du måste kommentera utseende, välj personlighet mer än kropp (typ pigg, glad, du strålar osv).

      Radera
    4. Ok, noll fokus på kroppen, det ska jag klara av! Och min taktik att inte starta barn/gravidsamtalsämnet verkar ju också funka, så blir det mer upp till henne om hon väljer att starta/hålla igång det. Alla är olika, så ha de sociala antennerna i vädret helt enkelt. Got it!

      Radera
  12. Mina favoritkommentarer att hata är de som inleds med: passa på att (sätt in valfri aktivitet, ju roligare dessto bättre). För sen kan du/ni inte göra det!

    Hm.. Så orsaken till att folk skaffar barn är att de vill att livet (eller iaf det roliga) ska ta slut? No no! Livet blir annorlunda med barn, men inte fan blir det indragning på aktiviteter... Nej, jag o mannen kanske inte kan komma iväg och gå på bio så lätt. Men, vi PASSAR PÅ att göra saker som funkar nu. Och vi har väldans trevligt :)

    Jag vill skrika PASSA PÅ att hålla tyst när du träffar blivande föräldrar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja det är ju sjukt irriterande! Nu ba: passa på att ha lite ensamtid bara ni två och vi ba: "Alltså vi har umgåtts på tu man hand i snart fyra år, vi behöver inte en veckas egentid till".

      Radera
  13. Var tvungen att själv blogga om saken (trots mitt misstag). Om du vill läsa: http://annagranstrom.wordpress.com/2013/08/15/sant-man-sager-och-kanske-inte-bor-saga/

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.