Två under två - är det någon här som har eller har haft det? Hur överlevde ni det egentligen? Eller är knark ett måste?
onsdag 14 augusti 2013
Fruktan inför 2 under 2
Efter en alldeles särskilt jobbig dag igår, när Edster var dålig, och sedan en natt med mycket strul och gråt och ett barn som skulle ligga på min min min arm och prompt ville att jag skulle ligga vänd mot honom trots att min höft skrek av smärta på grund av den tunga magbelastningen och jag verkligen behövde vända på mig - så satt jag till slut rakt upp i sängen, någon gång mellan ett och fem och undrade högt hur i självaste fan det ska gå med en bebis i huset också?
Två under två - är det någon här som har eller har haft det? Hur överlevde ni det egentligen? Eller är knark ett måste?
Två under två - är det någon här som har eller har haft det? Hur överlevde ni det egentligen? Eller är knark ett måste?
Jag heter Katarina och bor i en söderförort till Stockholm tillsammans med min sambo och våra två barn (12 år och 1 år). I början av september ska jag tydligen bli trebarnsmamma. SJUKT! Jag jobbar statligt, är ganska lat, gillar färgglada tatueringar, ost och öl. Du kan även följa mig på instagram: @kattakvack samt på min andra blogg: kattakvack.se
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag hade två under två och turligt nog sov tvåan helt ok. Ammade några gånger på natten men var ganska lätt att ha å göra med. Ettan däremot vaknade heeela tiden och åt välling o kissade ca 58 gånger varje natt. Hur jag överlevde (ja jag skriver jag för min kille sover som en jävla sten om nätterna) var nog genom att ha bägge barnen i sängen. Samsovning ftw. Plus att vi flyttade från lägenhet på 5 vån med trasig hiss till hus med trädgård. Fy för i HELVETE vilket lyft för livet. Det kommer gå jättebra för er, människan är ju faktiskt helt outstanding på det där med anpassning. Efter en månad har man glömt bort hur man nånsin gjorde innan två barn. Heja heja!
SvaraRaderaNejdå, knark är inte ett måste (även om det säkert underlättat ibland. Hehe)!
SvaraRaderaVår lösning blev att sova tillsammans med ett barn var, alternativt en vuxen och två barn i största sängen. Samsovning och liggamning är ju verkligen the shit (men det har du säkert koll på redan)!
Vi har 21 månader mellan ettan och tvåan och lagom till att ettan lärt sig sova själv i sin säng gjorde trean sin entre (26 månader efter tvåan). Så då var det bara att börja om.
Upplägget kräver ju flera stora sängar och det hela kan ju köra ihop sig om någon av föräldrarna nattarbetar (som i vårt fall) men jag har hellre två-tre barn i min egen säng än att jag ska springa mellan och försöka få dem kvar i sina egna. Det löser sig tids nog tänker jag. Och jag hoppas att det blir väääldigt snart eftersom jag fortfarande sover oftast med båda tvåan och trean i min säng samtidigt som fyrans ankomst närmar sig med stormsteg (20-21 månader efter trean). Hehe.
Lite svamligt kanske men sammanfattningsvis - samsovning, liggamning, flera stora sängar!
You can do it!
Kramkram!
21 månader mellan Rut och Sixten. Lite småkaos i början - Rut pratade inte ännu så det var svårt att kommunicera, hon kunde inte sitta själv vid teven osv. Vi körde även vi efter ett tag med att varsin förälder tog varsitt barn på nätterna, då de bara störde varandra. Det gör vi fortfarande då de sover halva nätterna var i egen säng, halva med oss.
SvaraRaderaMen nu är det galen skillnad, efter att det släppte för Rut att börja prata. Hon kan roa sig själv/sitta framför teven medan jag nattar Sixten, Sixten somnar lätt i bärsele/famnen osv.
Vi har 23½ månader mellan våra så det är nog lite lika. Vår stora sov i vår säng hela tiden, vi hade ställt hans säng brevid min så jag kunde putta ner honom där under natten. Första natten hemma medan bäbis och nästan 2-åring var supertrångt och svettigt i sängen, varpå storebror tyckte att han var stor nu och sov i sin egen säng, men ändå nära efter det. Han blev jättestor på en gång när bäbisen kom, väldigt mån om henne och lätt att ha att göra med. Och han var superjättemammig innan bäbisen kom, vi pratade mycket om att små bäbisar inte förstår så mycket, dom vill bara suga på mammas tuttar, sova och bajsa. Och skrika förstås.
SvaraRaderaHar 18 månader mellan ettan och tvåan och har hittills klarat mig utan knark. dock absolut inte på långa vägar utan kaffe, men varför ska man klara sig utan det? Bävade för bebisens ankomst men hon sov som ett litet lamm första fem månaderna(ja bortsett från amningar då). Nu är det däremot lite stökigare. Vi har sovit (och sover, 7 månader efter tvåans ankomst) huller om buller. Alla fyra i ett rum, en förälder med varje barn, mamma för sig själv på soffan, bebis på madrass/i spjälsäng, ensam i dubbelsäng... Tja. Typ så :-) Nä, jag lär aldrig skriva nån sova-hela-natten-bok, men ärligt, vem bryr sig? Snart är dom ju stora. Så, inga tips härifrån, men allt går! mvh anna
SvaraRaderaWell, vi har ju 2,5 år mellan å har bara varit hemma med två barn i en vecka. Men än så länge inga större problem. E sover som vanligt i sin säng i sitt rum. Hon har vaknat två nätter sedan vi kom hem å då har pappa gått dit å lagt sig med henne å de har somnat om. Bebisen har vi i spjälsäng fäst mot vår säng å jag flyttar honom mellan den å mitten av sängen å liggammar på nätterna, byter nån blöja per natt. Vi somnar om direkt. Jag väntar på nåt slags vändning då saker inte alls kommer vara så här enkla...
SvaraRadera