lördag 17 augusti 2013

En fråga till er som fött både med och utan smärtlindring

Jag pratade just med min granne om smärtlindring vid förlossning och hon hade bara använt lustgas vid båda sina förlossningar. En vän till mig använda sig inte av något smärtstillande alls vid sin förlossning. Jag har valt EDA vid båda mina förlossningar. Med ettan testade jag även lustgas, mådde illa och blev arg på den och vägrade att fortsätta tills den gav effekt. Med tvåan ville jag inte ens testa den. Med ettan fick jag EDA men krystvärkarna satte igång bara 40 minuter senare, så egentligen hade jag inte jättestor nytta av den, eftersom den inte gör något när det kommer till krystvärkarna (väl?) eller känslan i snippy. Med tvåan hade jag större nytta av EDA än med ettan, den sattes väl lite längre tid innan krystvärkarna satte igång än med tvån.

Nu blir jag lite nyfiken. Är det några läsare som testat att föda både med och utan smärtlindring? Och hur har det skiljt sig smärtmässigt?

Sedan är jag lite nyfiken på de andra smärtlindringsmetoderna som finns - sterila kvaddlar, och vad det nu mer finns?

Helt enkelt, berätta om era erfarenheter av smärtlindring. Det är ju jättespännande!

Jag heter Katarina och bor i en söderförort till Stockholm tillsammans med min sambo och våra två barn (12 år och 1 år). I början av september ska jag tydligen bli trebarnsmamma. SJUKT! Jag jobbar statligt, är ganska lat, gillar färgglada tatueringar, ost och öl. Du kan även följa mig på instagram: @kattakvack samt på min andra blogg: kattakvack.se

16 kommentarer:

  1. Lina "blejbo" cronier17 augusti 2013 18:47

    Hej!
    Jag födde första med hjälp av lustgas. Jag var mer eller mindre helt öppen när vi kom in.

    Med andra blev det inte ens lustgas. Jag använde mig av andning och framförallt; VARM DUSCH!! Trodde aldrig att det skulle funka men jag kom in öppen tre cm, fick en monstervärk som varade i 10 minuter och trodde jag skulle dö. Barnmoskan tipsade mig då om att duscha varmt vid mage och rygg.

    JAg var öppen 3cm när jag kom in. Satt 2,5 timmar och bara duschade varmt tillsammans med maken och när de kollade mig därefter var jag fullt öppen. Under tiden jag duschade så kände jag värkarna men kunde utan problem andas genom dem.

    Därefter tog man mitt vatten och sen födde jag, utan någon som helst bedövning eller smärtlindring och känslan av att känna hela kroppen arbeta och att vara fullt klar i huvudet var fantastisk! Det var den bästa förlossning jag någonsin kunde få. Åkte hem med man och bebis bara 6 timmar senare :)

    Så mitt heta tips är att testa varma duschar över svank- och bukpartiet. Det låter kanske inte som om det kan hjälpa men gjorde verkligen underverk för mig :)

    SvaraRadera
  2. Jag har bara gått igenom en förlossning som skiljde sig lite från det normala pga att jag hade värkar i tre dygn innan jag till slut fick bli igångsatt. Vid det laget hade jag sovit ca 8 timmar utslaget på de tre dygnen och alla tankar jag hade haft om att undvika epidural och annat så gott det gick byttes mot att bara tänka att jag skulle lyckas få ut bebisen på nåt sätt. När jag väl blev igångsatt gick allting på mindre än fem timmar och jag är väldigt nöjd med den sista delen av förlossningen trots den långa och psykiskt utmattande början.

    Jag hann testa nästan allt på den korta tid som min aktiva förlossning tog. Först kvaddlar fram som jag fick samtidigt som jag för första gången testade lustgasen. Tydligen var det ovanligt att inte skrika högt vid kvaddlar men jag var så fokuserad att jag höll skriket inne och tänkte bara på att andas in lustgasen på rätt sätt. Kvaddlarna tog bort nästan all smärta fram men jag hade kvar ryggvärken och bestämde mig för att köra på kvaddlar i ryggen också trots att det gjorde helvetiskt ont att få dem. Andra gången var värre än första, antagligen spände jag mig mer eftersom jag nu visste vad som skulle komma. Det är tydligen ovanligt att man kör en andra omgång av kvaddlar och jag förstår varför. Jag vet ärligt inte om jag skulle göra om dem, trots att det faktiskt var väldigt effektivt mot smärtorna av värkarna. Kort därefter fick jag dock en ökad dos av värkstimulerande och då räckte inte kvaddlarna till. Helt plötsligt ökade värkarna och smärtan till ohanterbar. Jag hör också till dem som inte alls gillar lustgasen. Jag vet inte vad det var för jag mådde inte direkt illa men hatade ljudet av den och känslan av att inte riktigt få luft så jag slutade ta den. Jag bestämde mig för att köra på epidural för jag visste inte vart jag skulle ta vägen just då. Hade turen att narkosläkaren var precis utanför och fick dem inom fem minuter vilket var tur för vid det laget var det inte roligt.

    Att ta epidural är det bästa beslutet jag tog under förlossningen. Trots att det var jobbigt att få den och de fick sticka flera gånger så var den helt fantastisk! All smärta försvann, jag gick från att vara arg och ledsen till att känna mig helt normal. Det tog inte lång tid innan krystvärkarna kom igång och på vägen dit kändes värkarna mest som ett "rullande" i magen när livmodern drog ihop sig. Jag öppnade mig från 5-10 på mindre än 45 minuter och krystade sedan på 11 minuter och var så tacksam för epiduralen. Har jag möjlighet skulle jag definitivt välja den igen vid en andra förlossning. Jag vet dock inte hur det hade känts om jag hade haft ett normalt värkarbete och sluppit värkstimulerande, kanske att det hade gått bra med bara kvaddlar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter lite som min förlossning med 1:an. Hade värkar i två dygn innan de satte igång mig. Jäklar i min lilla låda så utmattad jag var när det väl var klart.

      Radera
    2. What she said! Nästan exakt som båda mina förlossningar. Tacka fan för epidural.

      Radera
    3. Jag hade också 3,5 dygn och ingen sömn. Epidural, ja tack!

      Radera
  3. Mitt bästa bästa för smärta är taktil beröring - under båda mina förlossningar har det gjort den stora skillnaden. Så fort barnens pappa (eller någon personal) slutat klappa på mig har det gjort tusen gånger så ont.

    Under min senaste förlossning, som var fantastisk, hade jag TENS från början till slut. Den hjälpte mig väldigt mycket, och i takt med att värkarna gjorde mer ont ökade jag själv styrkan.

    Utöver det andades jag lustgas en liten stund precis innan krystvärkarna och resten körde jag med andning, taktil beröring och tens. Och jag har fibromyalgi och är otroligt smärtkänslig. Men jag trivs inte med känslan av att spruta in något i kroppen som jag sen inte kan kontrollera effekterna av.

    SvaraRadera
  4. Jag vill också veta! Väntar min första till hösten och velar en massa mellan för och mot epidural.

    SvaraRadera
  5. Nr 1 tog jag med epidural och jag tror att det räddade min förlossning.En liten stund av total smärtlindring gav mig återhämtning och sedan fick jag ut min son. nr 2 hanns ingen smärtlindring med - jag födde helt på andning och sambokärlek vilket gick så fint och bra och jag hade total kontroll. Sedan har jag hört så mycket för - och nackdelar med både det ena och det andra men jag tror att en ska gå på känslan under förlossning. Jag behövde verkligen verkligen epiduralen under första barnets födelse - det var så fantastiskt skönt och gav mig alla krafter tillbaka och jag ångrar aldrig det beslutet. HATAR dock lustgas. Förlorade all kontroll kändes det som.

    SvaraRadera
  6. Jag ville ha epidural med första barnet, men fick inte för läkaren hade inte tid... När hen väl kom så var jag öppen 9 cm så då var det ingen idé. Körde lustgas hela tiden som funkade jättebra, superhög och låg på sängen och pladdrade hela tiden. Fick inte använda den precis hela tiden men det gjorde jag ändå :) Med andra barnet hade jag lustgas och fick ganska hård massage i svanken och det var otroligt skönt. I övrigt ingenting. Från början var jag absolut för epidural men lite orolig för att ta det ifall jag inte skulle känna krystvärkarna/ spricka jättemycket pga bedövningen. Såhär i efterhand är jag nöjd med båda förlossningarna, även om jag nog hade mått bra av en epidural på första som tog 2 dygn...

    SvaraRadera
  7. Har bara fött ett barn och använde TENS i flera timmar. Det var skitbra! Lustgas hjälpte bara mig när jag skulle bli sydd efter (var livrädd för kirurgen, som dessutom avslutade det hela med ett "jag glömde en tuss där inne, glöm inte att ta ut den". BLÄÄÄÄ). Tog EDA som hjälpte mig bra. Något annat vet jag som sagt inte...

    Anna Granström

    Http://annagranstrom.wordpress.com

    SvaraRadera
  8. Hej!

    Jag har provat både det ena och det andra.

    Under förlossning nr 1:

    Varm dusch.
    Massage i korsrygg.
    Lustgas; blev full. Upplevde ingen smärtlindring men det var skönt att ha ngt att "göra" under pågående värk, dvs andas. Relativt svårt att få in rätt teknik.
    Sterila kvaddlar (både fram och bak): gör sketaont. Men de gjorde nytta. Tyvärr håller inte smärtlindringen i särskilt länge och påfyllningsdosen är inte lika effektiv.
    EDA. hade ingen smärtlindrande effekt på mig den heller. Dessutom är det inte särskilt bra för varken mamma eller barn så det är väl inget jag skulle rekommendera. Men där gör varje födande kvinna sitt eget val, bara man vet om riskerna.
    Vetekudde (på snippy): behagligt. Men det var väl det enda.

    Förlossning nr 2.

    Andningsteknik, inget krångligt profylax med flås och blås och pust. Bara att andas alldeles som vanligt och liksom dyka in i värken.
    Fokusera på avslappning trots smärta, inte spänna sig, grimasera, hålla andan eller dra upp axlarna. Mantra; var värk är en värk närmre bebis, ner ner ner ner osv. Tyst och lugnt i rummet. Djup koncentration. I slutet tryckte maken stenhårt i korsryggen.

    Problemet är nämligen detta; om man spänner sig, stressar, är rädd eller på annat vis krånglar till det för sig så gör det skitont. Då spelar-kvittar smärtlindring. Så allt som underlättar avslappning=bra allt annat är dåligt.

    Lycka till!

    SvaraRadera
  9. Jag har fött både med cirka allt de kunde hitta på (förutom EDA) och med exakt ingenting som smärtlindring. Med min första tänkte jag föda "naturligt" och det slutade med att jag bad dem ge mig vad sjutton som helst Fick morfin (!), sterila kvaddlar (AJ. SOM. FAN!) och lustgas och säkert nåt mer som jag inte minns. Lustgasen funkade skitbra och var min bästa vän. I övrigt var jag mest borta, men förutom morfinet kan det ju bero på att det var första gången och man inte vet vad som väntar.

    Med tvåan hade de inte tid att ge mig något annat än lustgas, vilket denna gång inte funkade alls. Kände som du och blev bara illamående. Tror att det berodde på att värkarbetet hade kommit för långt och smärtan var för hög när jag började med den. Det som hjälpte bäst med tvåan var att duscha i varmt vatten. I övrigt fick jag bara bedövningsspray på snippy under själva framfödandet.

    Med trean ville jag inte ha någon smärtlindring alls. Hur märkligt som helst! Jag gick liksom in i smärtan och ville bara vara i fred och få koncentrera mig på andningen. Ingen fick prata med mig och jag bara tog mig igenom värk efter värk. Funkade skitbra, men förmodligen bara för att jag redan hade gjort en ofrivilligt smärtlindringsfri förlossning. Sedan upplevde jag att värkarna inte gjorde lika ont den gången, men det kan ju bero på att jag var mer avslappnad och beredd på hur det skulle kännas. Jag har tätt mellan minstingarna (1 år och 9 månader) och ettan och tvåan skiljer det 7 år mellan, så tvåans förlossning blev mer chockartad och mera "just fan! Det gör så här ont!".

    Tvåans förlossning gick dock förvånansvärt bra trots att jag fick panik över hur ont det gjorde och trots att personalen faktiskt inte hade tid med mig. Den förlossning jag känner mest är den jag inte vill vara med om igen är treans, konstigt nog. Men det beror egentligen på krystningen och en korkad barnmorska, i övrigt var den väldigt harmonisk faktiskt.

    SvaraRadera
  10. Inför min förlossning hade jag hört en massa skräckhistorier om hur folk inte fick sin epidural eftersom de inte bad om den i tid. Sagt och gjort. I förlossningsbrevet skrev jag med versaler: VILL HA EPIDURAL! Klockan 3 på natten gick vattnet. Väl på bb fick jag rådet att duscha varmt. Men vattnet var ju bara ljummet för bövelen. Snart hittade jag dock den där duschen som finns vid toalettstolen och den var det lite mer krut i. Satte ena munstycket mot ryggen och det andra mot magen (samtidigt som jag var kopplad till en droppställning, haha) och det hjälpte en stund. Min kille var med i duschrummet, fullt påklädd, eftersom de inte ville att jag skulle vara där själv. Jag kommer aldrig att glömma synen av hur han stod där i vattenångorna och svettades. Vid 18-tiden nästa dag testade jag lustgas. Kände mig full men den tog bort udden av smärtan. Vågade inte andas in för mycket utan tog bara tre andetag åt gången när värkarna kom. Hallucinerade lite om att min killes kompis dansade naken i rummet med blöja på sig, det var fan helt galet... Men lustgas i kontrollerade doser kan jag rekommendera. Någon timme senare bad jag om den efterlängtade epiduralen. "Vi väntar en stund" sade barnmorskan. 30 minuter gick. Epidural tack, krävde jag. "Men nu är det försent", svarade barnmorskan. Så jag födde mitt barn på lustgas och det gick bra. Men fortfarande idag känner jag mig lite snuvad på epiduralen, det gör jag. Annika

    SvaraRadera
  11. Har inte så mycket att bidra med här, öppnade mig inte mer än 3 cm med första barnet och då finns det inte mycket smärtlindring att få. De satte akupunkturnålar som inte gjorde någon skillnad. Med andra barnet öppnade jag mig tillräckligt mycket för att få EDA, men det visade sig att jag var immun mot den. KUL. Så den smärtlindring jag klarade mig på bägge gångerna (tills det blev akutsnitt) var varma duschar och massage i korsryggen, och jag kan säga att skillnaden mellan massage och inte massage var ENORM.

    SvaraRadera
  12. Första förlossningen provade jag lustgas men mådde skit av den, hade varma gel kuddar mot svanken som kändes skönt, men hjälpte bara i början, fick en omgång sterila kvaddlar mest för att jag fick OTROLIGT ont i ryggen efter BM övertygat mig att byta ställning å hänga på sängen istället för min favvo stol :P
    De hjälpte inte ett skit på mig och jag skrek som en stucken gris när jag fick dem!! Efter det körde vi utan något, försökte andas djupt men tror det hade gått snabbare om jag haft mindre ont, blev så trött också, så jag knappt minns slutet.

    Andra förlossningen så fixade jag att använda lustgasen, tack vare coachning från BM, började med låg dos och visste att man måste andas djupt för att det ska funka, spydde denna gång med men tror det var när bebisen passerade en viss punkt. Fick inga värme kuddar då de inte fick ha det längre pga risken att bränna sig :P tror jag tar med egen vete kudde nästa gång. Tvåan gick snabbare och trots lustgasen kändes värkarna mer intensiva, inte mer ont då smärtan kändes avlägsen tack vare gasen men som om de gjorde mer verkan.
    Svårt att formulera, allt. Med ettan blev jag liggande på britsen ett bra tag och sa att jag inte ville det med tvåan, men sen känndes det skönt att ligga på sida på kanten av britsen, bara någon höll upp benet på mig under värkarna så gick det bra, tror att man måste känna efter själv vad som känns rätt vid varje tillfälle och hoppas på lyhörd BM!! :)

    SvaraRadera
  13. Första gången: TENS, lustgas, kvaddlar. Men - bebisen låg i pannbjudning å efter ett sugklockeförsök blev det snitt.

    Andra gången: TENS, lustgas, värmekudde mot magen, massage av höfter å ländrygg. Men - bebisen kom aldrig hela vägen ner denna gång heller så snitt även nu.

    Kontentan: oklart vad som hänt om jag lyckats med sista delen av förlossningarna. Har dock känslan av att jag skulle ha klarat det på lustgas.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.