Så att, alla de där som ba: guuuud vad stor du är - visade sig att de har rätt. Idag mätte BM min mage för första gången, och vi kan väl säga så här: den låg ju inte direkt i ned undre tillväxtkanalen. Inte i den mellersta heller. Men inte pang på den översta. Faktiskt. Mitt blodtryck, däremot, sjunker för varje besök och jag tror att jag snart eventuellt inte har något blodtryck alls. Jo, och så lyssnade vi på hjärtat för första gången. Det slog bra. Och högt eftersom hon vred upp volym på max så att det ekade på hela MVC.
Sedan, på väg tillbaka till jobbet, så har jag känt mig svagare än svagast, yr och allmänt mjäkig. Just nu, när jag hämtade en kopp kaffe tänkte jag att nej, jag får ringa sambon så får han köra hela vägen till stan och hämta mig för jag kommer typ svimma vilken sekund som helst och VEM vill ligga avsvimmad på jobbet/på Vasagatan/på pendeltåget/i ett eldhärjat Skogås centrum? Oklart om detta är riktiga känslor av yrsel, eller om det bara är psykiskt för att BM har sagt till mig att mitt blodtryck blivit lägre (men dock inte märkligt lågt, skall tilläggas). Det KAN också bero på att jag igår och idag gått på klackar för första gången sedan innan jag blev preggo med Eddo - ni vet, svindel och sånt!
*plockar fram luktsaltet och moffar i mig en lakritspuck*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.