tisdag 28 maj 2013

När saker inte blir som man tänkt...

Baby Kenneth skötte sig exemplariskt där inne.
Jaha ja, från att ha gått runt och skrutit om min exemplariska graviditet ligger jag nu inlagd och riskerar att föda en yttepytteliten bäbis om saker och ting inte styr upp sig.

Det började med att jag kände en stickande känsla runt naveln i förrgår och eftersom min moderkaka ligger i framvägg ringde jag förlossningen i går, mest för att bli lugnad med att det var normal, men dom tyckte att vi skulle komma in och kolla det. Baby Kenneth visade sig må bra och ett ultraljud visade inga konstigheter med moderkakan. Läkaren tyckte att vi skulle göra ett vaginalt ultraljud också, något jag tyckte vi kunde strunta i eftersom den där andra känslan var uppe i magen. Men Tobbe tyckte vi kunde göra det när vi ändå var där och det hade han ju rätt i. Det visade sig att livmodertappen bara är 22 mm lång (ska vara typ det dubbla) och medan jag balanserade på ett ben och försökte dra på mig strumpbyxorna förklarade läkaren snabbt att jag skulle bli inlagd direkt, att det kunde bli aktuellt med att sätta in åtgärder för att graviditeten skulle fortsätta, och kanske ge något för att snabbutveckla Baby Kenneths lungor om det är så att han vill komma ut lite tidigt.


Snacka om snopet, vi ville bara ha en klapp på axeln och lugnande ord om att det inte var någon fara - och nu ligger jag här med en liten heads up på att jag kan bli sjukskriven och ordinerad sängläge resten av graviditeten.

Medusin som ska hjälpa cervix på traven. 
Trodde jag skulle få lämna sjukhuset idag, men icke. Har fått pregosteron och får kanske åka hem imorgon om det inte blivit sämre. Det knäppa är att både jag och Kenty mår hur bra som helst, vilket gör att det känns helt menlöst att ligga här istället för hemma. Har lite småsammandragningar, vilket ju är helt normalt så här i vecka 30 (29+2) så vi blev minst sagt ganska chockade att jag riskerar att föda för tidigt...

Läkaren vill att Kenneth håller sig på plats till i alla fall vecka 31, helst 33. Men jag har efter lite googlande förstått att man mycket väl kan gå tiden ut - och till och med över - även om ursprungsläget ser ut så här, och eftersom Kenta mår bra är jag inte jätteorolig, även om det så klart känns läskigt att ens behöva stanna kvar på sjukhuset.

Summan av kardemumman är alltså att jag ligger här på BB och suckar och pustar och dör stora uttråkningsdöden medan Tobbe får styra upp allt med hem och hund och flytt och lägenhetsförsäljning och skit och mög.
Åtminstone en som var glad..!

Sååååå... Någon som har något kul att del med sig av? Kanske någon solskenshistoria om hur en livmodertapp växt till sig? Eller en videosnutt på ett gulligt djur? Eller tips på något trevligt att läsa? Allt mottages tacksamt!

/Världens mest uttråkade preggo

Jag heter Mirijam och bor i Kristianstad med min sambo och en halv kamphund. Och i augusti blev vi en till i familjen när ongen som heter Sigge – men gick under arbetsnamnet Kenneth – äntligen kom, två veckor efter utsatt datum. Jag är journalist, jobbar med radio och gillar adrenalin, tatueringar, resor, färg och öl. Du kan även följa mig på instagram: @mirijam_geyerhofer samt på min andra blogg: mirijam.blogspot.com

14 kommentarer:

  1. Nej vad tråkigt :/ om du vill ha nåt roligt att titta på så sök upp Simons Cat på youtube. Finns massvis med roliga klipp där..

    SvaraRadera
  2. Min unge var på väg ut, men jag var lite längre gången. I vecka 34+3 var min tapp mindre än 1 cm och livmodern var öppen 1 cm och läkarna sa att han kunde komma när som helst. Jag fick ligga inne en natt, sen sjukskriven men inte sängliggande. Viktor kom 39+2.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det verkar ju vara sjukt vanligt att det blir så! Jag har en känsla av att jag kommer sitta svettig i skuggan i vecka 42 och ba: "Du ville ut i vecka 30 minsann, men NU duger det inte?", haha!

      Radera
  3. Jag blev inlagd första svängen i vecka 24. Sen fick jag åka hem men hade aktivitetsförbud, alltså fick faan inte ens gå till kiosken. Lärde mig virka istället. Hann virka en filt innan det var dags för förlossning i vecka 35+5. Här är en film på tokiga valpar ojoj http://www.youtube.com/watch?v=28xjtYY3V3Q

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad fina!!! Måste skaffa tax och bollmaskin! Tack!

      Radera
  4. Ta det lugnt nu båda två!

    SvaraRadera
  5. Ojoj! Krya på dig/bebisen eller hur en säger.

    Å vilken tur att ni reagerade å åkte in å att de undersökte, för det undersöks ju inte precis som rutin på MVC...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej det var ju jättebra, speciellt eftersom det liksom inte var DÄR det kändes. Nästa gång ska dom kolla i början av graviditeten så att man vet hur det ligger till från början.

      Radera
  6. Helt klart kan man gå tiden ut (eller längre) ändå. Jag har åkt jojo mellan hemmet och läkarmottagningen (privat, här i uvesa finns inget motsvarande MVC) med blödningar från v 5 å sammandragningar från v 15 (båda avstannade till slut) å hot om beordrat sängläge (som jag slapp, fick dock lova att vila ungefär hela tiden) eftersom de var rädda för prematur förlossning. Å gissa vad? Nu sitter jag här, v 41+0, med en bebis som trivs ypperligt i magen och inte alls vill komma ut så senare idag blir det igångsättning. Häpp! De är luriga de där gravidkropparna...

    SvaraRadera
  7. usch förstår din oro..! åkte första gången in akut i v16-17, me dhemska sammandragningar och förvärkar (?) jobbade vidare lite..sen blev jag sjukskeiven 50%. klarade detta i ynka 3 dagar...sedan åkte jag in akut igen. Är nu sjukskriven på heltid och mår mycket bättre. Min tapp ahde aldrig utplånats helt men den blev mindre och idag är den lång :) Är i v 25+5 och mår betydligt bättre nu...

    Jag vilar mycket, och tar det lugnt mycket lugnt. Se massa serier, läs böcker, ring vänner, blogga, laga god mat..! åh låt gubben bära allt tungt som tvätt och dammsugningen.
    KRYA PÅ DIG MASSOR

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.