söndag 19 maj 2013

Om cravings och att spela ut gravidkortet

Swoosch!
Minns ni mitt "Oh my god, jag är redan i sjunde månaden och har inte spelat ut mitt gravidkort än"-inlägg? Kan ju meddela att jag suger på att spela ut det där kortet. Vecka 29 nu, och vilka enorma fördelar har mitt välsignade tillstånd gett mig hittills?  

Inga, är svaret på den frågan.

OCH NU ÄR JAG I ÅTTONDE MÅNADEN! Och även om jag misstänker att det finns någon form av "Jag har faktiskt nyss fött barn och spruckit från a till ö"-kort att spela ut sen så känns det inte som samma sak. Då är det ju synd om en på riktigt. 

Nej, det kanske inte blir så mycket utnyttjande av den här graviditeten. Jag har till exempel aldrig fattat de där historierna när tjejer slänger ut sina partners mitt i natten för att köpa ditten och datten, jag skulle aldrig få för mig att skicka ut Tobbe på något krångligt mission för att köpa löksill och kexchoklad klockan halv fyra på morgonen för att jag plötsligt blev sugen på det. Men så har jag ju inte haft några cravings heller, man kanske inte KAN hålla sig från att bete sig som ett svin mot sin partner när begäret väl sätter in? 

Det är ju för övrigt en grej att sätta upp på Kattas lista över vad folk frågar om, "Har du fått några cravings?". Herregud, besvikelsen i folks ögon när man säger att man runt vecka 14 "helst åt thailändsk, men det var egentligen inte så noga". Folk VILL tydligen att man ska ha levt på en diet av flamberad pungråtta och mjukglass, för annars är man lite tråkig. 

Har NI haft cravings? Och – handen på hjärtat – har ni utnyttjat era partners lite grann under preggotiden? Dela med er! 


Jag heter Mirijam och bor i Kristianstad med min sambo och en halv kamphund. Och i augusti blev vi en till i familjen när ongen som heter Sigge – men gick under arbetsnamnet Kenneth – äntligen kom, två veckor efter utsatt datum. Jag är journalist, jobbar med radio och gillar adrenalin, tatueringar, resor, färg och öl. Du kan även följa mig på instagram: @mirijam_geyerhofer samt på min andra blogg: mirijam.blogspot.com

21 kommentarer:

  1. I början ville jag mest äta vindruvor och gröna äpplen. Sen följde grava cravings efter kanelbullar och efter det var jag galen i först clementiner och sen små blodapelsiner. OBS, de skulle vara små!

    Jag vet inte om jag utnyttjade Niklas så mycket faktiskt, jag hade ju inte så många krämpor och mådde väldigt bra hela graviditeten. Och det kanske var tur att han fick lite lugn och ro, för första tiden efter förlossningen fick han göra ALLT, förutom att amma Elly.

    På tal om cravings så trodde jag ju att de skulle gå över när ungen kom ut, men sen visade det sig att amningscravings var ännu värre! Särskilt efter glass, som jag inte kunde äta eftersom Elly fick inte i magen då...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah! Så det finns fortfarande en chans att man blir en sån där pungråtta/mjukglass-tjej, gött!

      Radera
  2. Den här tonen du har mot löksill nu, DEN UPPSKATTAR VARKEN JAG ELLER LÖKSILLEN!

    Men! Tyvärr kan jag inte säga att ens löksillen varit som en craving heller, för även när jag inte var gravid så blev jag ju sugen på diverse saker då och då. Har vi ingen löksill hemma ligger jag ju hellre kvar i soffan och pillar i min snart icke-existerande navel och äter en ostmacka istället, och Elias har också fått ligga kvar och pilla i sin lite frodigare navel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe. Tänkte faktiskt på din instabild när jag hade skrivit det! Och exakt så har jag det också, men alltså – sugen på grejer blir man väl jämt? Preggers or not.

      Radera
  3. Inga cravings alls annat än att jag har varit lite mer sugen på saker. Men inte så att jag skulle gått över lik för att få dem. Bara det att turkisk peppar och apelsinjos har smakat bäst.
    Dock har jag haft omvända cravings. Mat har bara inte tilltalat mig och jag har nästan aldrig varit hungrig..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, men surt verkar ju många gilla under vissa delar av preggerstiden!

      Radera
  4. Jag har inte haft några cravings heller. Nu mer känns det dock som att jag utnyttjar min man alldeles för mycket, är i vecka 38 och orkar inte mycket hemarbete alls, och sällan att gå och handla, så det mesta faller tyvärr på honom. Jag vill gärna hjälpa till, men det slutar nästan alltid med att jag får förvärkar...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast jag menar verkligen inte att man utnyttjar någon när man mår dåligt på riktigt, utan när det blir ett slags "Jag är faktiskt graviiiiid" för att man bara bara är lat, inte för att kroppen inte pallar. Så har jag också haft det under de första 16 veckorna när jag var så sjukt trött, typ "Pallar du handla och laga mat och diska i dag för jag kan verkligen inte, det känns som min kropp väger hundra ton?" och det är klart att Tobbe ställde upp då.

      Radera
  5. Jag har inte haft några direkta cravings alls - mer aversioner faktiskt. Och ett visst sug på riktigt alkoholstinna drinkar. Och vad gäller att utnyttja sitt tillstånd, det har fan inte funnits möjlighet till det med en ett-åring valsandes kring fötterna och ett hus som renoveras. SUGER. Det enda, DET ENDA, jag sluppit undan är en himla massa bajsblöjor eftersom jag börjar kräkas av lukten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gills inte heller, eftersom du mått dåligt på riktigt, jag menar alltså ett VERKLIGT utnyttjande som man märker att vissa gör...

      Radera
  6. Men exakt! Fasen vad bra ni är som skriver precis som jag också tycker det är. (Är också i vecka 29 förresten.) Näe, jag förstår inte mig på alla envisa frågor och diskussioner om cravings och stör mig särskilt på de där som säger att de var TVUNGNA att be sin partner rusa upp mitt i natten och köpa kritfärgade jordgubbsdoppade morötter från Italien eller va fan det är. Självbehärskning eller? För min del är jag sugen på olika saker vid olika tillfällen - precis som vanligt alltså. Var pepp på apelsiner i början när jag mådde illa. Precis som jag alltid annars också är sugen på fräscha saker när jag är varm och illamående.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Det är DOM människorna jag menar.

      Och eftersom vi är i samma vecka så förstår jag din apelsinsug, de små rackarna var ju som godast för oss som var "i början" där i vintras!

      Radera
  7. Har varit sjuuuuuukt sugen på snus den här andra graviditeten. Har fått stilla det genom att lukta på vänners snusdosor, men jag funderar verkligen på att jaga reda på min favoritsort när ungen kommit. Fast, det var ju flera år sedan jag snusade, och är rädd för att de tagit bort min sort.

    Annat: gott och blandat, sådana där trekantiga bröd från pizzerior att doppa i sås, banan, inlagda saker, daim, samt lukten i vissa trappuppgångar och parkeringshus.

    Och kan säga att hade vi fortfarande bott i Malmö hade min man säkerligen fått göra en eller annan utflykt å mina vägnar. Höhö.

    SvaraRadera
  8. Det enda som följt med under hela tiden, även under 10 veckors extremt illamående, är glass. Annars har det varit gröna äpplen, rädisor och lime.

    SvaraRadera
  9. Inga direkta cravings, snarare saker jag inte vill ha. Äter en del körsbärstomater, mest för att jag gillar att småäta på kvällen, men totalt osugen på kaffe med en chokladbit eller två..

    Nu har jag ju halva tiden kvar, men än så länge inget utnyttjande av sambon. Jag försöker snarare göra så mycket som möjligt nu, eftersom jag vet att det säkert kommer en tid när jag inte kommer orka/kunna.. Ogillar tanken på att inte kunna göra min del, så att säga.

    SvaraRadera
  10. Aaah, citron. Citronvatten med så mycket citron att tandläkaren skulle få dåndimpen. Jag slog också till på lemoncurd, citronmuffins med lemoncurd och lite supersurt godis för variationens skull. Nu har det gått över och citron är liksom bara "normalt" gott. Söta saker lockar inte alls, förutom choklad.

    P.g.a. bäckenbesvär kan jag inte göra allt, men det känns okej eftersom varken jag eller mannen vill att det ska bli sämre. Har inte heller dragit jag-är-lat-men-skyller-på-graviditetenkortet ännu. Fast om mannen erbjuder sig att göra en del saker/ärenden är jag inte den som tackar nej...

    SvaraRadera
  11. Självklart. "Nej jag kaaaaan inte byta den där blöjan, jag kommer kräkas då".

    SvaraRadera
  12. Någon gång under andra-tredje månaden fick jag ett plötsligt behov av att trycka en hel tub Tartex direkt ur tuben. Och under första halvan av graviditeten gillade jag inte choklad eller honung, vilket var mycket konstigt. Sen under sjunde månaden var det apelsiner som gällde. Nu, åttonde månaden, märker jag bara att jag vill ha mer energirik mat än annars.

    SvaraRadera
  13. I början ville jag bara äta korv och makaroner eller köttbullar och makaroner. Och potatismos och fiskpinnar. Och potatismos och korv. Kände starka aversioner mot veganmaten som jag och sambon normalt lever på och som jag gillar (nu är jag inte vegan, men han är). Började grina av tanken på broccoli och blomkål.

    Nu vill jag äta surt, gröna äpplen, citron, cocktailkapris.

    Sambon lagar oftast mat och står för kreativiteten, för jag orkar inte tänka och bestämma. Det går så långsamt då. Jag hackar och rör på order :)

    SvaraRadera
  14. Jag hade inga cravings någon av graviditeterna. Under graviditeterna är nog enda gångerna jag inte varit sugen på choklad som jag annars älskar. Och så var det motbjudande med mat. Särskilt viss sorts mat typ mastig fet mat som grillat och kött och sånt. Lättsam mager mat som grönsaker och fisk gick bra som jag annars inte är så mycket för.

    SvaraRadera
  15. Jag blev besatt av surt på slutet. Gröna vindruvor, maracuyá, lulo, sura godisormar...

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.