Sopberg, carbon footprints, konsumtionshets, etc etc

Hör på detta då: jag tror vi skiter i att jaga ny barnvagn. Vi har ju en Crescent Classic från cirka 2008 som vi köpte i bra begagnat skick. Den har ett enda litet problem bara och det är att suflettfästet gått sönder efter lite oöm behandling från, hmm, hur ska vi göra för att inte peka finger mot en specifik person här... från en äldre släkting. Jo, det blir bra. En lite äldre släkting lyssnade inte riktigt på mina instruktioner hur man var tvugnen att knäppa upp fästet innan man fälde ned sufletten och tryckte således ned den med våld.

"Vad TRÖG den där sufletten är att fälla ned" sa hen när hen kom tillbaka efter promenaden. Jo jag tackar ja. Att den skulle vara trög är efter denna behandling inte längre något problem (inte för att det någonsin var ett problem heller) - för nu glider ned ned alldeles av sig själv och går inte att låsa. Synnerligen irriterande.

I vintras vann vi en Crescent Diva, en himla schysst cityvagn - liten, smidig och lätt att köra med. I alla fall när det inte är en massa snö ut, eller i alla fall om man inte är i skogen. Nu är jag i ärlighetens namn inte i skogen sådär överdrivet mycket, men jag tutar gärna fram över terräng som inte är asfalt hela tiden, och då är swivelhjul ett jävla otyg faktiskt, ÄVEN om de går att låsa i ett stadigt läge.

Min plan var till en början att köpa en syskonvagn a´la Bugaboo Donkey, men sedan tyckte jag att det är faktiskt jävla dyrt med närmare 15 papp på en vagn (och fortfarande himla dyrt med 12 papp om jag importerar den från utlandet eller köper den begagnad). Så då bestämde jag att vi istället skulle satsa på en ny kombivagn (eller heter det duo - blir aldrig klok på vad som är vad och orkar faktiskt inte sätta mig in i det hela heller) och köpa en schysst sulky åt den då snart 2-årige knodden. Sedan knackade grannarna på dörren och gav oss, GAV OSS, en syskonvagn! Visserligen inte en vagn att använda första tiden när det krävs fullt liggläge i vagnen, men väl sedan, om något år sådär. Och nu känner jag att det ska väl vara självaste fan om jag ska köpa en ny vagn när vi har en vagn som är fullt brukbar trots vissa suflettproblem, en annan vagn som också är full brukbar, trots swivelhjul, och en tredje vagn som kommer funka vad det lider.

Jag blev nästan lite provocerad av mig själv att jag ens hade övervägt att slänga ut allt mellan 4-15000 på en vagn när vi redan har vagnar som funkar. Jag menar, hur materialistisk får en bli egentligen. Sopberg, carbon footprints, konsumtionshets, etc etc - jag tänker fan klara mig på det vi har hemma. Någon måtta får det banne mig lov att vara, även för min del.