Kattas BF: 101,4% (Plus 4 dagar)

Jag kallar denna bild: Mer motljus än så här får ni int'

Magsjukan har bedarrat och verkar hittills ha varit begränsad till förskolebarnet som nu har utvecklat en stark fobi gentemot blöjbyten av det bajsiga slaget. Och det är ju kul, för att byta bajsblöjor är ju festligt under de mest lugna av omständigheter. Lägg där till en 21-månaders som är stark som en liten oxe som ligger och sprattlar som en dopad valross på skötdynan och man har snart en bajsfest utan dess like som involverar skrik, tårar och läskigt kladd lite här och var. Ja, som en fyllefest gone wrong helt enkelt.

Fredag, och som jag sagt hela tiden vore det av praktiska och logistiska skäl toppen att föda på en fredag, lördag eller söndag. Men Bebishen har tydligen ingen brådis alls. Jag tycker att detta börjar gränsa på oacceptabelt och är inte helt förtjust i dessa trotsiga tendenser som hen visar upp redan i magen. Jag trodde, PÅ RIKTIGT ALLTSÅ, att trean typ skulle ha ramlat ur mig för typ ett par veckor sedan. Jag födde ju barn alldeles nyss, borde ju redan vara uttänjd och klar – bara att simma ut liksom. Men nej, det verkar inte bättre än att treorna är lite obstinata av sig – och det känns skönt att påminnas om att Alexandras trea, Junipojken, betedde sig på samma sätt.

Äh, det går ingen större nöd på mig. Ibland bryter jag ihop lite över att det är tungt och jobbigt och att jag inte riktigt når fram till diskbänken att diska. Vår diskmaskin gick nämligen sönder i söndags. Och det KAN hända att jag storbölade i köket igår över att diskmaskinen är trasig, att hela golvet var strösslat med ris efter en dumplingsmiddag där Edster brukade ris som konfetti, att jag bytt i runda slängar 20 bajsblöjor på ett dygn, att det varit jobbigt (för mig) med inskolning, att jag tagit varenda nattning med Edster senaste tre veckorna eftersom han blivit ett mammaplåster sedan inskolningens start, att det gör ont i snippy, att jag måste tjata på tweenen, att min mobilkamera plötsligt blivit asdålig, att jag känner mig ensammast i världen, att jag inte fått tag på några blåmusslor än, att det inte finns några roliga bebisfiltar på tradera och att jag förlorade budgivningen på den fina bebisbodien som jag kanske egentligen inte behöver men ändå tyckte var finast i cirka hela världen… Sedan tröstade slaktarn mig och som tack lämnade jag en stor blöt fläck på hans tröja. Oklart om det var snor eller tårar.

Men utöver det så går det ingen nöd på mig. Men jag känner att jag faktiskt MÅSTE få tag på blåmusslor å det snaraste och att jag verkligen borde vara värd en ny mobil. Det borde jag väl ändå rimligtvis vara?