måndag 11 mars 2013

Kenneth ba: *doin' the choka choka*

Okej, STOPPA PRESSARNA, jag känner bäbisen nu! Men inte som alla säger att det brukar kännas i form av fisksnärtar eller små bubblor som spricker, utan som... knarrande. Mer som att hen vänder sig och släpar rumpan längs livmodersväggen, mer än att kicka loss. Om ni fattar? En slags friktionskänsla.

Och det gick så himla snabbt, från att jag fattade att det inte var tarmrörelser till att jag nu känner det ganska ofta. Men bara om jag är stilla, rör jag mig försvinner det i all övrig movement i kroppen.
Men – STOPPA PRESSARNA IGEN – Tobbe kan också känna! Både i går kväll och i kväll när jag lagt mig kom knarret, och när Tobbe la handen på magen och tryckte lite lätt så kände vi det samtidigt.

SÅ. SJUKT. COOLT.

På festival första sommaren vi var ihop, då hade vi inte ens känt varandra i ett år och det var väl ett halvår efter första dejten. Då visste vi inte att det prick tre år senare skulle vara beräknat att komma en Baby Kenneth till oss.
Livet alltså, vad häftigt det kan bli!? 

Han är förresten sugen på att gästblogga lite (Tobbe alltså, inte Kenneth), så är det någon av er som undrar något särskilt som ni vill att han ska ta upp så shoot. Papparollen, bäbisnamn, graviditetsoro eller hur man gör för att undvika en förhållandekris trots det konstanta flödet av preggohormoner – you name it. Den som frågar får svar osv.

Jag heter Mirijam och bor i Kristianstad med min sambo och en halv kamphund. Och i augusti blev vi en till i familjen när ongen som heter Sigge – men gick under arbetsnamnet Kenneth – äntligen kom, två veckor efter utsatt datum. Jag är journalist, jobbar med radio och gillar adrenalin, tatueringar, resor, färg och öl. Du kan även följa mig på instagram: @mirijam_geyerhofer samt på min andra blogg: mirijam.blogspot.com

8 kommentarer:

  1. Åh gud jag.... jag vill veta ALLT det dära du skrev + känslor och tankar om föräldraledighet, framtida ekonomiska funderingar (min karl stressar massa över kombon att vara arbetslös och familjens kukbärare aka "försörjare enlig tradition"), tankar/känslor/rädslor kring förlossningen och typ.... TUSEN saker till. Vill veta allt! För som sagt...min karl nojjar bara över sin brist på inkomst atm.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj oj oj, då blir det ett långt inlägg! :) Tråkigt att din kille känner så, hoppas han lyckas ändra inställning litegrann under vägen!

      Radera
    2. Jaa, det kanske inte är BARA hans arbetslöshet som cirkulerar i hjärnan hans, men det är _nästan_ bara det som går att diskutera då han tycker det är det mest akuta problemet (jag bah "äsch vi har ju lite sparat att leva på... såååå vitt eller flerfärgat spjälskydd?"). Han är ju skitglad o pepp och bryr sig massor massor och dyker glatt ner i loppishögarna med barngrejer. Men han viker inte ut hela sin hjärna till min beskådning.

      Radera
  2. Fosterdans = bästa dansen!
    Och ja, det skulle vara fantastiskt intressant att läsa lite pappa-tankar! Do it Tobbe!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur bra dans! Och jag ser också fram emot att läsa pappatankarna!

      Radera
  3. Tycker absolut Tobbe ska skriva om pappa-rollen! Hur han upplever allt runt omkring! Kan bli hur spännande som helst! :)

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.