Naken-/magchock på Owl street

Ny vecka i dag och vi säger grattis till Kenneth på 19-veckorsdagen. Gick runt här hemma i går och provade kläder för att göra en ordentlig utrensning av allt som inte passar längre – och plötsligt såg jag min gravida spegelbild i tv:n. Chocken! Det är alltid lite konstigt att se sig själv utan att vara beredd och jag har inte sett mig i helfigur sedan jag blev preggo eftersom vi inte har någon helfigursspegel (och det hade minst sagt känts konstigt att spegla sig naken hemma hos andra). I vårt badrum ser jag mig själv från höften och uppåt och det är helt klart lite annorlunda att se hela sig själv på det här viset. 

Det är lite konstigt också, jag har alltid trott att jag skulle vilja dela med mig utav bara helvete när jag blev gravid. Och det gör jag ju, egentligen, eftersom jag till och med skriver en halv blogg om det. Men det handlar ju mer om min hjärna – hur jag tänker angående graviditeten och framtiden – inte så mycket om det fysiska. Jag trodde nog att jag skulle bli en sådan som arrangerade snyggbilder varje vecka, med samma underkläder, lite mysigt motljus och kanske ett inklippt hjärta där det stod vilken vecka jag var i. 

HAHAHA.

Jag har aldrig känt mig särskilt bekväm med min kropp, och jag är ingen sån som springer runt naken hemma hos tjejkompisar efter att jag har duschat, eller sitter spritt språngande näck i bastun utan handduk om mig. Och nu känns kroppen plötsligt ännu mer privat, jag är ju liksom Kenneths lilla hus. Jag fattar inte varför jag trodde att det plötslig skulle kännas helt normal att visa upp mig halvnaken här när jag aldrig gör det annars.

Ni får bara acceptera att det blir ganska påklätt här på bloggen. Och att det blir lite mindre av motljus, snygga undies och piffiga veckonummer. En suddig Kenneth-mage i en dammig tv-ruta är väl ungefär var ribban ligger för mig. Sedan får vi se vad Katta hittar på.