onsdag 13 mars 2013

Var god dröj: färgkodning sker (inte)

Kläder, leksaker, inredning - är det inte fantastiskt att så många måste veta könet på ungen för att kunna fixa sådana grejer? Jag har sett flera kommentarer om detta till Mirijams inlägg om att kolla könet, från föräldrar som valt att inte kolla könet, som då (allt för) ofta fått frågan MEN HUR SKA NI DÅ KUNNA KÖPA X, Y och Z???

Första reaktionen på detta: for realz, tänker folk fortfarande så här?

Andra reaktionen på detta: ja, just ja, det är klart de gör. Jag vet ju detta, för jag stöter ju själv på det i form av kommentarer, om än inte dagligen så alldeles för frekvent.

Denna totala besatthet av att färgkoda bebis, barn och vuxna. Denna totala besatthet av att flickor ska ha dockor och pojkar ska ha bilar. Denna totala besatthet av att flickor ska ha rosa rum och pojkar blå.

Jag har ju som sagt tagit reda på könet på båda mina redan utfödda barn (alltså, innan de föddes, efter är det ju svårt att inte få reda på det vid typ blöjbyten etc) och har varit ganska inställd på att göra det även med nuvarande bullhen i ugnen. Däremot tänker jag att det inte är lika självklart den här gången att vi berättar för andra huruvdia det är en snippa eller snopp. För jag håller med, att hela tiden få frågan "Men vad är det då?" blir till slut ganska skitjobbigt. Din Morsa skriver i sin kommentar att hon till slut blev sugen på att skrika "DET ÄR ETT BARN!", och precis det fräste jag till folk efter ett tag. För jag var verkligen SÅ TRÖTT på fixeringen hos andra över könet på barnet i min mage.

Ja, jag vet, jag snurrar fram och tillbaka i mina tankar och troligtvis är det rörigt och utan en röd tråd över huvud taget. Mest ville jag nog säga tack för alla era kommentarer till Mirijams inlägg om att ta reda på kön, era kommentarer om omgivningens stora fixering på kön, och alla era kloka ord oavsett hur ni själva har valt att göra. För till syvende och sist är det ju något man själv måste få bestämma, om man vill ta reda på det eller inte.

Jag heter Katarina och bor i en söderförort till Stockholm tillsammans med min sambo och våra två barn (12 år och 1 år). I början av september ska jag tydligen bli trebarnsmamma. SJUKT! Jag jobbar statligt, är ganska lat, gillar färgglada tatueringar, ost och öl. Du kan även följa mig på instagram: @kattakvack samt på min andra blogg: kattakvack.se

10 kommentarer:

  1. När jag väntade min Knut tog jag reda på om det var en flicka eller en pojke jag väntade. Innan jag blev på tjocken sa jag att jag aldrig skulle göra det, för det spelar ju ingen roll. Det gör det heller inte, men när han väl var där inne ville jag ju veta alla detaljer. Var det där tår? Är det där ögonbryn? Ser hans öron ut så? Har han inte långa fingrar? Vilka långa ben! Och så vidare. Jag var intresserad av min unges alla små detaljer och det vore ju jättekonstigt om det fanns en fält som det gick att få reda på hur det såg ut men om det sa jag "nej tack". Ju.
    Så det var därför. Och väldigt många tyckte att jag var dåligt som ville ha reda på könet och att det var fånigt och att jag minsann var en sådan som kommer att köpa rosa/blått.
    Så jäkla märkligt. Vad är det med folk?
    Om det blir ytterligare en telning är det givet att jag inte kommer att säga huruvida jag tagit reda på kön eller ej och således inte vilket det blir.
    Det var också så svårt att bemöta reaktionerna som kom på "det blir en pojke". Vad ligger i det där "oooo" eller "aaaa" eller "iii" eller "grattis?".
    Är det något nytt som har hänt.
    Månad 7-9 sa jag att det var ett människobarn, precis som jag hoppats på.

    SvaraRadera
  2. Jag blev jävligt less på andras besatthet att veta vad min ofödda bäbis hade mellan benen. Tillslut sa jag "Jaa, jag hoppades ju på en kattunge men på ultraljudet var det tydligt att det är en människobäbis" utan att skratta efteråt, bara le. De flesta sa inget mer sen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Most excellent svar. Det snor jag!

      Radera
  3. Vi har bestämt oss för att uteslutande svara "En människovalp" på alla frågor relaterade till kön. Och alla påståenden relaterade till kön osv osv. Än sålänge är det ganska lugnt på den fronten dock, tack o lov!

    SvaraRadera
  4. Hehe, hittade min statusuppdatering på Facebook som jag skrev två månader innan vår unge föddes: "är sjukt less på att dagligen få frågan om vi "vet vad det blir?" VAD TROR DU ATT DET BLIR? EN HUND? EN RÅTTA? EN GRÄVMASKIN?
    DET BLIR ETT BARN!!!"

    SvaraRadera
  5. Jag hetsar inte upp mig så mycket över den där frågan. Vi har klart sagt ifrån att vi ändå inte vill ha rosa/blå kläder och att dessa omgående kommer att bytas.
    vi tar reda på könet här i v. 15 för att jag är så förbannat nyfiken!

    Nu fick ni dessutom lite länkkärlek på min blogg... Nöjd Majsan? ;)

    SvaraRadera
  6. Har själv ställt den frågan till blivande mammor bland mina vännor, dock utan efterföljande kommentar relaterat till kön. Det är ju mer ett sätt att prata om barnet och för att visa intresse. Inte för att det är avgörande på något vis.

    Något som jag tyckte var lite sjukt när min syster väntade barn var att framförallt den äldre generationen tyckte inte man skulle köpa några tillbehör eller något alls försen in i det sista, vad som helst kan ju hända. (Kul att tänka så i 9 mån..)

    SvaraRadera
  7. En annan gräslig sak sen när ungen väl kommit ut så ska det gratuleras till prinsen alternativt prinsessan. Kräks. Nä vi heter inte Bernadotte i efternamn och därför är vårt barn således inte varken en prins eller prinsessa.

    SvaraRadera
  8. Intressant, jag har iof varit ganska öppen på fb etc med att vi ska få en son så det kan förklara att jag inte mötts så mycket av den här frågan. Nu väntar jag ju barn i Finland så det kan ju hända att folk är blygare här, vad vet jag. Har ändå en drös kollegor och andra som jag inte är fb-vän med och det verkar nästan som om folk inte vågar fråga här. Sen om jag har nämnt något om "pojken" så har folk sen kanske kommenterat med "aj det är en pojke, men vad roligt". Vilket är kul, för jag tror nog att det skulle ha varit samma reaktion om jag sagt flicka :)

    SvaraRadera
  9. jag svarade konsekvent " En liten apa!".

    /Emelie

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.