onsdag 6 mars 2013

Snippa mig hit, snippa mig dit

Ok, så jag har varit ute i preggogarderoben i tre dagar. Och antalet gånger jag redan fått höra någon variant på följande: Men ÅÅÅHH, då kanske det äntligen blir en flicka.

Oh jeez wheez mister! Låt mig säga detta en gång för alla:

Jag bryr mig inte huruvida Bebishen har en snopp eller snippa. Ett könsorgan är så klart önskvärt, men om det är baserat på xy- eller xx-kromosomer; jag kan verkligen inte bry mig mindre.

Alla dessa hurrarop om en eventuell snippa i min mage, de liksom insinuerar att jag inte skulle vara riktigt tillfreds med mitt liv för att mina två barn som jag redan när vid min barm (typ) inte har snippor.

Så himla befängt.

Jag heter Katarina och bor i en söderförort till Stockholm tillsammans med min sambo och våra två barn (12 år och 1 år). I början av september ska jag tydligen bli trebarnsmamma. SJUKT! Jag jobbar statligt, är ganska lat, gillar färgglada tatueringar, ost och öl. Du kan även följa mig på instagram: @kattakvack samt på min andra blogg: kattakvack.se

6 kommentarer:

  1. Men ja! Såg någon sådan kommentar på din blogg och tänkte 1) herregud! och 2) att det nästan är lite oförskämt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just på bloggen var det i alla fall ganska lungt, men borta från tangentbordet, eller på fejjan: OMG!

      Radera
  2. Skyldig till ett sådant tillrop. Men det var inget illa ment. Vet inte men tänkte nog bara att det kunde vara kul att ha alla sorter så att säga.

    Förlåt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äh, inte behöver du be om ursäkt. På bloggen var det ingen str grej, men svallvågen av sådana kommentarer borta från tangentbordet gör att man blir lite snopen.

      Radera
  3. I hear ya. Ska själv ha tvillingar i juni. Det blir våra första barn, och folks (främst kollegor, jobbar på en stor arbetsplats) ständiga kommentarer om att "åh, TÄNK om det kunde vara en av varje, det hade varit det ULTIMATA" (ofta med nånting fuktigt i blicken) har fått min normalt lite introverta och småcyniska syn på omvärlden att utvecklas till fullfjädrad wtf-ness. De är ju inte otrevliga nånstans, men till slut blir det nästan obehagligt. Har funnit det lättast att bara le och nicka och gå därifrån. Nu är jag sjukskriven fram till förlossningen och spenderar mina dagar med att glo på tvserier och sticka. Kunde inte ha det bättre :D

    Grattis till er båda förresten! Har plöjt igenom hela bloggen. Känner igen mig så mycket i all oro och ambivalens.

    SvaraRadera
  4. Himla spännande att se vad som är viktigt för folk, brukar komma fram vid just graviditeter.
    Folks besatthet vid kön är helt otrolig. Har inga barn själv men många runtom som börjar få. Kompisar som pratar om vad dom ska köpa för present, att dom måste vänta tills de vet vilken "sort" det blir. En kompis kompis fick en liten tjej och hade inte tagit reda på kön innan varpå min kompis meddelar att hon minsann måste köpa lite rosa plagg för den lilla tjejen hade ju bara neutrala saker.

    En annan sak är kommentarerna på fb osv. när någon outar. Har sett flera "nu börjar livet på riktigt!". Jag tycker den är ganska klantigt formulerad när man inte vet vilka som läser. Jag tänker väl främst på att det förminskar livet folk utan barn lever.

    Skulle vara lite intressant att höra hur ni ser på sånt här!

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.