Mardrömmar. Alltså, alla dessa mardrömmar. Jag kan inte sluta mina ögon och sväva in i John Blund-land utan att genomleva de mest bisarra/apjobbiga/skrämmande mardrömmar. Man kan ju säga att man blir så där utvilad av att vakna en gång i halvtimmen, ruska av sig mardrömmen, somna om bara för att sväva rakt in i samma eller en liknande mardröm.
I helgen var det sambo-maken som var otrogen. Hela tiden. Med allt han kom över. Jag var sur på honom halva lördagen. Helt orimligt av mig förstås, stackarn. I natt var det plan som störtade, och zeppelinare. Hela tiden. Jag stod på Haninges pendeltågsstation tillsammans med en kompis och så fort vi tittade upp så var det något som störtade ned i Rudan (sjön som ligger precis intill Haninges station, vilket också gör Haninge station till en av de vackrare i Stockholm - i alla fall om man tittar åt Rudan-hållet).Och mitt i all denna misär av störtande plan SÅ VAR PENDELTÅGEN INSTÄLLDA och de enda taxibilarna jag fick tag på var svarttaxis körda av mördare a´la Criminal Minds.
Men annars är det bra. Nu är ju även jag ledig, men till skillnad mot Majsan som göttar sig under ett parasoll med vattenmelon, springer jag och den stora magen omkring i värmen efter en 19-månaders med outtömlig energi. Saker som inte är lika osv.
Jag hade också så för ett tag sedan, ALLA drömmar gick ut på att antingen Tobbe eller jag gjorde något som fuckade upp hela vår lilla blivande familj. Oerhört sorgligt!
SvaraRaderaKanske är det för att man ska få lite perspektiv till en tradig graviditet, att hjärnan ger en en "det är i alla fall inte SÅ HÄR illa"-boost varje natt? Så kan man sitta där och svettas och flåsa på dagarna och tänka att ens kille har i alla fall inte lämnat en för en strippa på en finlandsbåt?