Ganska trött faktiskt

Vet ni vad som är kul? När man tänker att gud så skönt det är att den där tröttman har släppt och att jag känner mig hyfsat mänsklig igen sedan ett par månader tillbaka, bara för att släggas omkull av värsta tröthetsklubban. Donk i huvudet, tröttma beyond belief.

Vi har en ny chef på jobbet och jag hade introsamtal med henom idag, för att lära känna varandra liksom (mycket trevligt). Hen undrade hur jag mådde och jag sa bra (för jag mår ju bra), men lite trött är jag nog allt. Kanske inte så konstigt egentligen, sa hen, du jobbar heltid, pluggar deltid, har en 18-månaders och en tolvåring hemma och en bebis i magen. Så nu går jag omkring och känner mig som en superhjälte. En jävligt trött superhjälte förvisso, men ändock en superhjälte. Som kommer somna på soffan cirka vilken sekund som helst nu.