Våra vänner hade en jättemysig namngivningsfest för sin onge för något år sedan, och i slutet av den så sa dom att dom inte kommer utse några gudföräldrar utan att de ville att alla som var bjudna på festen skulle betyda något extra för M under hens uppväxt. Det var ju jättefint!
Och jag tänker lite likadant, men vill ändå ha någon/några som ska vara lite extra... utvalda (!?), speciellt eftersom vi inte har så stor familj omkring oss. Min mamma har ett gäng kompisar som jag kunnat snacka massor med när jag växte upp, och även om det bara är en av dom som är min gudmor "på riktigt" så betydde hela det gänget med balla brudar jättemycket för mig under alla struliga tonårsår. Såna människor vill jag att Kenta ska kunna ha omkring sig. Några att ringa till när han är ledsen eller ta sitt pick och pack och åka hem till över en helg när jag och Tobbe inte räcker till. Så där som föräldrar inte gör ibland.
Men hur väljer man? Hur valde ni? Eller ni kanske inte ens valde över huvud taget, utan kör på utan? Dela med er om hur ni tänker vettja!
Fimpen hade inga tills vi kom på att vi skulle åka till Argentina utan honom och kanske dog på kuppen. Då valde (mest) jag min bror, för att våra föräldrar är för gamla och min bror är en av mina bästa vänner. Vi måste skriva något sorts avtal om det innan vi åker, slog det mig nu.
SvaraRaderaAj då, du är inne på liv och död, jag tänkte mer på den delen att man överlever och vill ha en skojsig extravuxen. :) Men jag fattar hur du menar.
RaderaDäremot tänker jag att jag vill ha någon/några som inte redan ÄR familj, dom blir ju speciella i vilket fall som helst tänker jag.
Robin döptes och har en gudförälder (min bror). Sedan dess har jag gått ur kyrkan och för Eddie hade vi inte ens ngn namngivnings/välkomstfecke (det borde vi haft, hade tänkt det, men det glömdes nog bort lite). Vi har heller inga utsedda faddrar men tänker att det där nog löser sig lite med tiden - vissa personer kommer att bli lite mer viktiga för honom per automatik, tänker (och hoppa) jag.
SvaraRaderaNi får ha dubbelnamnkalas för Edster och Jokster sen! Och det är klart att det löser sig med tiden, men det vore ändå kul att... tvinga (!?!) någon att vara lite extra viktig redan nu!
RaderaJag tänkter lite som Katta, att det löser sig naturligt. Själv har jag ingen kontakt alls med min gudmor, men mina föräldrars bästa vänner är som mina extraföräldrar, trots att de inte har någon officiell "titel".
SvaraRaderaJag fick ju välja min gudmor själv eftersom jag döptes i samband med konfirmationen, men jag förstår att de liksom kan försvinna på vägen annars.
RaderaVi har inte heller några, jag hade nog inte ens funderat på det. Signe är förstås inte döpt, jag däremot är det - och träffade mina gudföräldrar senast när jag var typ fyra år, tror jag... Beroende på vad man får för barn så kan det nog också vara svårt att välja åt barnet - det känns som att hen kanske väljer själv när det väl behövs. Men har man nån i sin närhet som är grym och som skulle passa så tar man ju den förstås!
SvaraRaderaJo, han kommer nog välja själv så småningom, det är klart. Jag får fundera vidare!
RaderaJag är inte troende, och det är väl inte Kalle direkt heller men för honom var det ändå viktigt med dop så det hade vi. Både Nemo och Leon har gudföräldrar men det kvittar ju vad man kallar dem. Jag resonerade precis som du, vuxna runt omkring som betyder mer än "bara" kompisar till mamma och pappa. Och eftersom Kalle är ensamstående och min bror inte verkade få barn så blir gudföräldrarnas barn typ som "kusiner". Vi valde dem som står oss närmast och känns pålitliga och som jag vet kommer finnas i våra liv för alltid.
SvaraRaderaVåra barn har själva valt inofficiella faddrar. Det har fallit sig naturligt att de står extra nära specifika släktingar och vänner, personer som vi inte hade i åtanke när vi funderade över om vi skulle utse faddrar. Så jag säger som flera andra, det löser sig.
SvaraRaderaVi valde extra vuxna efter elementen, så M och även nu lillebror, har fyra särskilda personer. De fick vara delaktiga i en ceremoni vid namngivningen där deras roll utlystes. Vi har även i Ms fall "lagt till" en person i efterhand, en extra jord-far. Låter flummigt, men det var det bästa vi kunde komma på utan att blanda in Gud och kyrkan, men ändå göra något speciellt.
SvaraRaderaDu är verkligen ute i god tid :-)
SvaraRaderaVi hade namnkalas när E var ett halvår. Inga religiösa inslag. Vi frågade dock en av solrosens kusiner om hon ville vara "mentor" - för att vi tycker att hon är en klok person med vettiga värderingar som vi gärna ser att E kan vända sig till sådär lite extra. Hon blev hedrad, valde nån liten dikt som hon läste i trädgården när vi berättade om namnen osv. Mkt nöjd med detta upplägg. En kul sak vi också hade var en tipspromenad med frågor om E där lagen var sammansatta av båda släktsidorna. Mkt lyckat å uppskattat.
Mina barn har inga. Jag är gudmor till en tjej som är i övre tonåren nu och det uppdraget har jag sannerligen misskött å det grövsta genom åren. Så därför för att ingen annan ska ha dåligt samvete så har inte jag valt några till mina barn. Tror nog att de där speciella människorna kommer ge sig ändå framöver.
SvaraRaderaMina barn har inga, är ej döpta heller. Vi tänkte att de har så många vuxna runt sig som det är. Nu efteråt( de är 5 och 2) ångar jag ibland att de inte fick några, tänker att hade varit fint om någon var lite mer speciell för dem. Vi var först med att få barn bland vännerna, så det kanske spelade roll hur vi tänkte då...
SvaraRaderaGillade tanken om att kalla det mentor i stället.
Sen kan det ju naturligtvis bli så att kontakten inte blir speciell alls, men det vet man ju aldrig om man inte prövar.