Hanna Rosell har en hemskt trevlig blogg, tycker jag. Igår bad hon sina läsare dela med sig av följande: Detta önskar jag att jag kände till innan jag blev gravid/födde barn/var förälder till ett spädbarn.
MYCKET bra och intressant läsning bland kommentarerna. Och potentiellt läskig. För grejen är att väntar man barn har omgivningen en tendens att överrösa en med massor av pikanta detaljer som man egentligen inte vill veta, men ändå sitter man gärna där efter förlossningen med parveln i famnen och hojtar: varför berättade ingen att det kunde vara SÅ HÄR? Så, en fin balansgång to say the least, med andra ord, hur mycket man kanske vill veta innan och hur mycket man i efterhand önskar att man hade vetat.
Min nummer ett grej som jag önskar att någon kanske hade kunnat vara lite lite tydligare med angående förlossningar är hela den där härliga grejen med efterbörden. VARFÖR BERÄTTADE INGEN FÖR MIG ATT MAN SKULLE KRYSTA UT MODERKAKAN OCKSÅ? sa jag ilsket på förlossningen för 12 år där jag halvlåg/satt med min nyfödda onge i famnen.
- Så där, du kan du krysta igen så att moderkakan kommer ut, bad mig barnmorskan.
Jag ba: ???
Alltså, det står säkert i böcker, men allvarligt talat försökte jag undvika alltför detaljerade förlossningsbeskrivningar för att inte jaga upp mig själv i onödan. Och visst, de kanske pratar om det på sådana där föräldrautbildningar som jag konsekvent vägrat att gå på (första gången var jag singel och vägrade sitta där och känna mig lonely, och sa att jag läser väl en bok istället - vilket jag alltså inte gjorde) och andra gången var jag ju omföderska och hade koll på det där med efterbörden. Men jag överdriver verkligen inte när jag säger att jag blev chockad, besviken och ganska arg över att jag skulle behöva krysta ut något en gång till som snart inpå att ungen hade passerat genom mitt sköte.
Ni är säkert mer välinformerade än vad jag var då. Men om ni inte är det, så berättar jag det nu: moderkakan ska också ut. Kul va. Och sedan vill de gärna att man ska titta på den också. De håller upp den som värsta jaktbytet och ba: TITTA så fin den är - vill du inte se? Medan man (jag) ba: ehh, nej tack, det är bra. Jag har en söt bebis här att titta på, det räcker så bra det.
Tack för informationen! På riktigt, det här var mycket intressant och kanske bra att veta inför framtiden. Jag är inte gravid, men älskar denna blogg ändå. Ni är så himla bra båda två!
SvaraRadera