Snart 20 kilo plus på vågen!

Beach 2013.

Jag började på 68 (när plusset kom), och ligger nu i vecka 33 på stadiga 87 kilon till mina 167 centimetrar. Nojade lite över det här typ runt vecka 25, för jag var redan uppe över 80 då och såg framför mig hur det skulle sluta med en sådan kurva. Men sen planade det ut och jag gick till och med ner ett kilo någon vecka för ett tag sedan.

Och det är så himla mycket snack om viktuppgång kring graviditet, och innan jag fattat - och accepterat - att alla är olika, så blev jag helt nipprig. Googlade (JA, JAG VET!) på typ "viktuppgång i vecka 18" och hamnade på Familjelivstrådar (JA, JAG VET!) hos helt verklighetsfrånvända människor i stil med "Är i vecka 22, har redan gått upp 2.3 kilo, HJÄLP!".

Hjälp med vadå? Att få en normal verklighetsuppfattning?

Och vet ni vad min barnmorska sa? Att den här "normala" viktuppgången som det pratas om, på ungefär 12-15 kilo, det gäller från inskrivningen. FRÅN INSKRIVNINGEN! Att man kanske blir inskriven först i vecka 14 och har spenderat de senaste tre månaderna med att sova och äta för att hålla illamåendet i styr (och därmed redan gått upp åtta kilo), det är det minsann ingen som säger något om.

Och så ALLA dessa frågor på temat vikt. Jag har hittills klarat mig undan med en kommentar  om att jag nog gått upp en del runt höfterna också, annars har jag varit ganska förskonad från den här extrema granskningen och bedömningen av ens kropp som man som gravid tydligen ska tåla att utsättas för. Det mesta är typ i den här stilen:

"Hur mycket har du gått upp? Oj, så pass? Jag känner en som bara gick upp tre kilo".

eller

"Jag känner en som gick upp över 30 kilo. HON hade problem att komma tillbaka sin vanliga kropp sen!"

eller 

"Jag känner en som spydde konstant i nio månader och gick NER två kilo!"

Man ba: "Jaha. Ja, där ser man". 

*antecknar inte direkt jättenoga*

HURRA! Baby Kenneth håller sig på plats!

Passerade förresten första målet i helgen, att ta oss förbi 32 fulla veckor. Yey Kenta, way to go! Det är något med lungornas utveckling som händer vecka 30-32, och jag är mycket förtjust i tanken på att Baby K kanske kan andas själv om han föds nu! Nästa milstolpe är 34 fulla veckor, och då kommer dom inte stoppa förlossningen ifall den sätter igång, så nu ska vi ta oss igenom juni också, sen kan vi andas ut någorlunda.

Och även om jag har börjat må lite illa, har sjukt svårt att hitta en bekväm sovställning, känner mig allmänt sliten och tung, får obekväma sammandragningar och så vidare i all evinnerlighet så ser jag gärna att han håller sig på plats till minst 36 fulla veckor.

För när det kommer till att må dåligt och ha ont så är det redan nu så självklart - hellre jag än mitt barn.

Två efterlysningar på temat tyg!

En av våra bloggläsare har en tygrelaterad efterlysning! Kan någon hjälpa Sofie med detta?

Skulle vilja få tag i flanelltyg som passar sig till barnfiltar. Är ute efter färgglada tyger, mönster som blommor, stjärnor, prickar etc går bra. Hello Kitty och liknande figurer säger jag blä till :) Mitt problem är nu att jag har googlat och sökt och haft mig men inte hittat det jag söker. Är det någon som läser här som har ett bra tips?

Och vet ni, att JAG har OCKSÅ en tygrealterad efterlysning. Den lyder så här: 

Exakt HUR svårt är det att sy egna barnkläder i trikå? Tänker främst på brallor i samma modell som de från Littlephant, är det bara att klippa ut en brallformad tygbit och slänga på tre muddar, eller ska jag tänka på något särskilt. Har en ny typ "vanlig" symaskin, ej overlock. 

Här ska Baby K (förmodligen inte) sova

Okej okej, jag kan nog sätta ett barnbidrag eller två på att Kenta snarare kommer sova mellan oss i vår säng och att den nymålade spjälsängen istället kommer bli en perfekt avlastningsyta för exempelvis ren tvätt, men en blivande mamma måste väl få drömma?

Öppet blogginlägg till evolutionen

Hej evolutionen, kom gärna med exempel på VARFÖR I HELVETE du skapade halsbrännan, för jag kommer inte på en enda bra anledning till att den finns.

Cirkuskonster in da making!

Om ni (om ni hade jobbat på samma ställe som jag gör) precis hade kunnat hitta mig i pentryt på jobbet mitt i ett koncentrerat försök att balansera en (tom) kaffemugg i papp på magen? Svar: givetvis.

Och om ni är nyfikna på hur det gick: det gick inte. Men ge denna storvuxna mage ett par veckor till så kommer jag antagligen inte bara kunna ställa kaffemuggen på den, jag kommer troligtvis att bli misstagen för en parkbänk och få lära mig att acceptera att små rara gummor och gubbar slår sig ned på den för att vila sina trötta ben under sina morgonpromenader.

Gudföräldrar, faddrar och andra viktiga människor

Nu ska ni läsare få vara med och diskutera igen – för jag vill att vi pratar om gudföräldrar och/eller faddrar. Eftersom vi inte är troende så kommer Kenneth inte döpas och ska inte heller ha gudföräldrar, men man vill ju gärna att han ska ha lite vettiga människor omkring sig när han växer upp.

Våra vänner hade en jättemysig namngivningsfest för sin onge för något år sedan, och i slutet av den så sa dom att dom inte kommer utse några gudföräldrar utan att de ville att alla som var bjudna på festen skulle betyda något extra för M under hens uppväxt. Det var ju jättefint!

Och jag tänker lite likadant, men vill ändå ha någon/några som ska vara lite extra... utvalda (!?), speciellt eftersom vi inte har så stor familj omkring oss. Min mamma har ett gäng kompisar som jag kunnat snacka massor med när jag växte upp, och även om det bara är en av dom som är min gudmor "på riktigt" så betydde hela det gänget med balla brudar jättemycket för mig under alla struliga tonårsår. Såna människor vill jag att Kenta ska kunna ha omkring sig. Några att ringa till när han är ledsen eller ta sitt pick och pack och åka hem till över en helg när jag och Tobbe inte räcker till. Så där som föräldrar inte gör ibland.

Men hur väljer man? Hur valde ni? Eller ni kanske inte ens valde över huvud taget, utan kör på utan? Dela med er om hur ni tänker vettja!

Ganska trött faktiskt

Vet ni vad som är kul? När man tänker att gud så skönt det är att den där tröttman har släppt och att jag känner mig hyfsat mänsklig igen sedan ett par månader tillbaka, bara för att släggas omkull av värsta tröthetsklubban. Donk i huvudet, tröttma beyond belief.

Vi har en ny chef på jobbet och jag hade introsamtal med henom idag, för att lära känna varandra liksom (mycket trevligt). Hen undrade hur jag mådde och jag sa bra (för jag mår ju bra), men lite trött är jag nog allt. Kanske inte så konstigt egentligen, sa hen, du jobbar heltid, pluggar deltid, har en 18-månaders och en tolvåring hemma och en bebis i magen. Så nu går jag omkring och känner mig som en superhjälte. En jävligt trött superhjälte förvisso, men ändock en superhjälte. Som kommer somna på soffan cirka vilken sekund som helst nu.

Mer shoppingtips – cirkusgäng i trä!

Djur! Färg! Trä!

Men kom igen – hur gärna vill man inte ha den här fina cirkusen då? Ja, alltså till sin bäbis. Hehe. En av fördelarna med att få ett kiddo är ju att man får hänge sig åt sin barnsliga inredningsstil fullt ut och bara skylla på ungen. Men det är klart att Kenneth älskar cirkus, det förstår ju vem som helst.

Dagens mission: Packa BB-väskan!

Oooohhh, passar på att tacka så hjärtligt för alla tips som ni delade med er på det här inlägget, för i dag är det stora BB-väskpackardagen här hemma. Tänker att det är lika bra att ha det gjort när läget ser ut som det gör, så det är bra att ha fått proffstips från er!

Har plockat fram de minsta kläderna vi har köpt och försöker tänka ut vilka plagg som ska få äran att följa med till förlossningen. För kom igen – det är liksom FÖRSTA BILDEN PÅ KENTA I EGNA KLÄDER vi snackar om, klart han ska vara fin!

MEN – en detalj som alla missar i snacket om den här himla väskan är just väskan. Vilken ska man ha egentligen? Hm. Jag får bygga ett torn av grejer på golvet och sen fixa en väska som kan sluka allt.

*Gäsp*

Nej! Jag tycker det är tråkigt att vara preggo. Alltså verkligen. Jag tycker det är tråkigt att kroppen inte orkar på samma sätt. Jag tycker det är tråkigt att tvåan inte kan studsa på min mage utan att det känns som att trean ska hoppa ut genom käften på mig. Jag tycker det är tråkigt att vara trött och jag tycker det är tråkigt stundtals känna mig yr. Jag tycker det är tråkigt att magen är tung och att kläder sitter som skit. Jag tycker det är tråkigt att svettas bort i en pöl efter en lugnt promenad på dryga tjugo minuter. Jag tycker det är tråkigt att det är jobbigt att böja sig ned och fiska upp leksaker som ligger på golvet (eller sopkvastar för den delen också - se bild). Tråkigt, helt enkelt.

Kan icke relatera till kommentarer som åhh, en sådan magisk tid, jag ääälskade att vara gravid eller åhh, jag vill inte skaffa fler barn, men jag saknar att vara gravid. Jag har aldrig längtat tillbaka till att vara just gravid, vare sig efter ettan eller tvåan. Inte ens när jag var helt övertygad om att ettan skulle vara den enda och att jag var klar med barnamakandet, inte ens då kände jag minsta längtan efter att vara just gravid.

Och nu känner jag mig så klart otacksam och tjofaderittan. Det är jag ju inte. Det är ju kickin' att vi ska få en tredje, och jag är ett stort fan av att ha barn. Men just att vara havande, gravid, preggers... det känns som jag har varit det typ lika länge som en elefant nu, och då har jag ändå bara gått in i vecka 29 idag. Fast det är klart, med förra gravidteten så tätt inpå denna är det kanske inte så konstigt att jag ledsnat en smula. Kan det liksom inte bara vara klart snart? Fast samtidigt: är LIVRÄDD inför att bli trebarnsmamma. Så egentligen ser jag väl inte så mycket fram emot

Det välsignade tillståndet.. jo jo.



Åh herregud, gullegullegull!

Jag har några... ja, hållpunkter kan man kanske kalla det i den här graviditeten, såna grejer som aldrig blev av sist. Avslöja hemligheten på internet till exempel, eller sätta upp en ultraljudsbild på kylskåpet. Inga konstigheter, bara sånt som man gör under en vanlig preggotid. 

I dag har jag kommit till "tvätta och sortera bäbiskläderna"-punkten. Ni vet, lägga stl 50-56 i en låda och 62-68 i en annan. Och jag dör av gull på hur söta de pyttigaste kläderna är, det gick inte ens att hänga upp de minsta strumporna för dom var inte långa nog för att vika över tvättlinan. 

Oj, vad jag längtar på att det ska finnas ett par minifötter i de där sockorna!

Mer shoppingtips – Zig Zag Dezign!

Färg! Djur! Bästa!

Hittade bloggen ZigZagDesign i dag och vill typ ha allt. Allt allt allt. Gå in och kolla vettja, även ni med lite större barn kan hitta grejer, det är inte bara bäbiskläder.

Kenta - en liten högerbäbis

Vet inte hur väl det syns på bilden, men Baby Kenneth har verkligen hittat sin favorit-spot i min växande livmoder. Det är liksom... tomt (?) på vänster sida och en stor bula till höger. Och det här är alltså inte bara ibland, utan nästan hela tiden. Det är även där all aktivitet är, det buffas och puffas och man ser hur hela magen går i vågor.

Det sägs att bäbisars dygnsrytm ser ungefär likadan ut efter födsel som i magen, och om det stämmer kan vi ju förbereda oss på att inte få sova över huvud taget i framtiden, för det är fan i mig full spätta från morgon till kväll. Jag förstår verkligen inte när han sover, han rör sig jämt. JÄMT! Att ha ett barn i magen alltså, så sjukt alien att det finns inte.

Status på utbrytar-(k)ungen aka Baby K

Återbesök på sjukhuset i går och tappen var oförändrad (men fortfarande för kort, 22 mm + 1 cm funneling) så jag slapp bli inlagd igen.

Woo-freakin'-hoo liksom! Sittdansade i bilen hela vägen hem.

Och även om läkaren sa att jag visst kan gå tiden ut trots det här utgångsläget så sa hon också att hon inte trodde det. Delmål nummer ett är alltså att komma till vecka 32+0, och efter 34+0 försöker dom inte stoppa en förlossning. Vilket alltså innebär att om Baby Kenneth vill komma om 3.5 vecka så får han det.

Näru lilla busunge, det ska vi nog bli två om. Stanna på insidan i åtta och en halv vecka till tack!

Sammanlänkning Preggo Preggo-style

Umgänget under ens föräldralediga månader - det är inte alltid en helt självklar historia.

Föräldrakurser innan graviditeter kan så klart skapa kontakter (jag vet inte, för jag har aldrig gått på dem vid någon av mina gravidteter), och givetvis är den föräldragrupp man blir inbjuden till som nybliven mamma/pappa en möjlighet att knyta kontakter med andra föräldrar. Ja, om man nu 1) överhuvudtaget blir inbjuden till en sådan grupp, vilket jag som omföderska inte blev då jag fick tvåan och inte heller räknar med att bli som omföderska denna gång samt 2) faktiskt klickar med en eller ett par personer i denna föräldragrupp. I den grupp jag var med i när ettan var nyfödd klickade jag med en person. Och det räckte alldeles utmärkt för min del, för ska sanningen fram är jag kanske inte den mest översociala personen i världshistorien direkt, MEN det är ändå sjukt najs att ha ett litet nätverk av trevliga föräldrar med barn i samma ålder att hänga med, prata av sig med, dricka kaffe och äta kakor med. Alltså VERKLIGEN.

Som bloggare och idog användare av sociala medier överlag hittade jag när jag var hemma med tvåan, ett litet gäng att hänga med. Och inför trean har jag skaffat mig schysst pejl på ett gäng astrevliga havande kvinns som jag ämmar hänga med (vare sig de vill eller inte). Men om man inte bloggar, så kanske det inte är lika lätt att hitta andra blivande en nyblivna föräldrar i samma område - så jag tänkte att vi testar att länka varandra samman en smula.

Jag har startat en grupp på Fejjan som heter Preggo Preggo, den är synlig men hemlig, med andra ord kan alla se gruppen och vilka som är medlemmar, men är man inte själv medlem i gruppen kan man inte se våra inlägg. Så! Klicka er in där, begär att få vara med, och lägg upp en kort presentation av dig, när bebis är beräknad och vart du bor - så kanske i alla fall några blivande föräldrar i samma område kan finna varandra.

Do it!

Föräldrakurs del 2 av 3, check!

Igår fick vi lära oss massa grejer om hur det funkar på förlossning/BB, vad som händer när den lilla bäbisen kommer ut, vilka tester de tar osv. Det var faktiskt både intressant och lärorikt.

Sen kom det en film om amning, och jag vet inte... Men det var vacker musik och allt funkade och några små "om bäbisen suger fel så gör så här istället så löser det sig". Inte ett ord om mjölkstockning, såriga bröstvårtor, ungar med helt fel sugteknik och inte ett endaste filmklipp på mammor som grät av smärta och utmattning. Jag förstår verkligen chocken hos nyblivna mammor före internets tid, känns som att risken för falsk marknadsföring är mindre nu.

Dessutom kändes det extremt märkligt  och främmande att se en vuxen kvinna låtsassuga på ett tygbröst, även om det bara var på film. Och som ni kan se på bilden så är kanske inte heller "suga" riktigt rätt ord för vad naturen tycker att barnet ska göra på mamman.

Men för helvete Boob Design!

Tänk er att ni får ett mail från ett företag som gör gravid-/amningskläder med rubriken "Beach babe med bula eller bäbis?".

Oh! kanske man tänker. "Här kan jag nog hitta något som kröppa får plats i på stranden!?" och så läser man vidare. Baddräkten de skriver om låter jättebra, den har dragsko i sidan så man kan anpassa den efter om man är nygravid, höggravid eller redan klämt ut bäbisen. Och den har en smart funktion så man kan amma utan att visa upp sig helt och så vidare. HUR PERFEKT, liksom?

Blunda nu och tänk er följande två kvinnor:
Nummer ett: gravid med stor mage.
Nummer två: ganska nyförlöst med bäbis på armen.

Öppna sedan ögonen och titta på bilden som Boob Design använder för att illustrera någon av dessa två kvinnor.

Hej Boob design! Om ni skulle behöva en RIKTIG gravid-/nyförlöst kvinna till era modellbilder så ställer jag gladeligen upp. Jag ser ju förvisso inte ut som någon fotomodell, men tror ändå att merparten av era kunder kan känna igen sig mer i min kropp än i den där slimmade gyllenbruna slanka kroppen som ser ut att vara väldigt långt ifrån både graviditet och amning.

Kroppsissues och klädproblem

Magen vecka 27 (26+4)

Motvalls skrev ett bra inlägg om preggokroppen. Jag har lite issues med min preggokropp, faktiskt. Som ni redan vet tycker jag det är asjobbigt med kommentarer om min kropp, oavsett om jag är gravid eller inte, och som gravid tycker jag om något att det blir ännu jobbigare. Och jo, jag vet, det rimliga borde ju naturligtvis vara att låta det rinna av, slå det ifrån mig och gå vidare. Jag önskar att det vore så enkelt, men det är det inte för min del. Kanske har det att göra med de kroppskommentarer man ofta får dras med som tjej från tidiga tonåren, att jag alltid hatat dem, i kombination med gemene folks generella uppfattning att det plötsligt är okej att kommentera ens utseende bara för att man blivit gravid. Det spelar liksom ingen roll att folk ba: Åhhh, du är såååå fiiiiin med din mage, för jag tycker verkligen inte det. Jag tycker att den är stor och tung och blev och i vägen. Och då är ändå inte magen det som är mitt egentliga problem, det är det där att jag liksom växer på andra ställen också: ryggen, rumpan, låren, armarna. Jo jo, helt naturligt, givetvis, men det spelar inte så himla stor roll att det är naturligt. Jag menar, hemorrojder är också helt naturligt, men det gör dem inte angenäma bara för det.

Så när jag får kommentarer som: Oj, vad STOR du är, eller: Nu börjar det synas i ansiktet på dig att du är gravid, du har blivit lite rundare, då känner jag på riktigt för att plocka upp närmsta gatsten och kasta. Hårt. För jag tar illa vid mig, jag tycker det är jobbigt och jag blir ledsen och jag har jättesvårt att låta det rinna av, hur mycket jag än skulle vilja. 

Fast, egentligen var det inte mina issues detta skulle handla om. Det skulle handla om att jag köpte kläder igår - för det tyckte jag att jag var värd. Inte minst på grund av att jag 1) inte kommer i större delen av mina kläder längre och 2) de jag kommer i har får svåra förslitningsskador på grund av överdrivet användande (vi snackar hål och trasiga sömmar). Att köpa kläder ute i butik är cirka det värsta jag vet, oavsett om jag är gravid eller inte, men på lunchen slank jag in på Monki och hittade till min stora förtjusning kläder som både jag och magen fick plats i. Hurra etc. Jag utnämnde snabbt Monki till min nya favoritaffär och känner mig nu lite mer klädesmässigt redo inför sommaren - jag menar, bara det faktum att jag slipper gå naken är ju ett stort win just nu. Kan jag bara komplettera detta med ett par BH:ar som sitter lite bättre och några nya trosor så kommer jag vara minst tre kilo lyckligare än vad jag var då jag stod och försökte packa en overnight-väska inför Köpenhamn i söndags. 

Föräldrakurs del 1 av 3 avklarad

I veckan fick jag och Tobbe lära oss allt om att bli mamma och pappa. Eller nej, det fick vi inte. Jag vet inte om vi lärde oss något alls under de två timmar som vi var där, men barnmorskorna är jättegulliga och det var ändå liksom... trevligt. Sex vita heteropar är vi, två av mammorna är omföderskor, alla är mellan vecka 26 och 34 om jag minns rätt.

Den mest givande delen var de 40 minuter som vi satt uppdelade i mamma/pappa-grupper och fick prata fritt, det är ju väldigt intressant att lyssna på hur andra tänker om amning/förlossning osv, speciellt när man är i ganska samma del av graviditeten.

Det minst givande delen var när vi fick titta på tecknade bilder av olika scenarion i småbarnslivet och sen säga vad vi tänkte när man såg dom. Det var ganska mycket "pappan kan också byta blöja, även om man inte gör samma så betyder det inte att han gör fel" (som att en förstagångsmamma per automatik VET hur man byter en blöja, men att pappan inte gör det?).
Eller "mammans hormoner kommer göra henne mindre sugen på sex, och dessutom kanske hon har problem efter förlossningen, men pappan kanske har sexlust ändå så tänk på att närhet är viktigt även om man inte vill ha samlag" och man ba "Alltså, pappan kanske är traumatiserad av att se ett barnhuvud komma ut ur mammans vayayay och dödstrött av sömnbrist och hög på bäbiskärlek och kanske klarar sig alldeles utmärkt utan att ligga – medan mamman är superkåt?"

Nej, jag vet inte jag. Känns som att jag och Tobbe har funderat på och snackat igenom de där värsta bäbisfällorna, så det vore väl fan om vi inte skulle kunna prata om det sen också när vi är där på riktigt?

Nästa gång är temat amning, jag är den enda som inte vill amma. Hehe. Vad tyckte ni var mest givande när ni gick på föräldrakurs?