Om jag bara fick kräkas lite, då...

Jag har ju nojjat lite över att jag inte mått särskilt illa. I alla mina tidigare graviditeter har jag mått JÄTTEilla JÄTTEtidigt. Både med R och E och med ett par avslutade graviditeter. Jag menar, verkligen ILLA. Så illa att jag med E i magen låg hemma en vecka och sedan fick knapra postafen som om de vore jordnötter resten av graviditeten - vilket visade sig vara asbra när jag var på kryssning med sjögång. Då var jag den enda som inte mådde illa, bara låg där och guppade runt på min säng i stormen och skrek VI KOMMER DÖÖÖÖÖ på grund av min fobi för färjor överlag och min fobi för färjor i storm i synnerhet, medan andra låg och hulkade upp sina inälvor i varsitt toalettbås.

Med R i magen bodde jag fortfarande i London och jobbade på Selfridges, skiften som började vid lunch var okej, men till skiften på morgonen fick jag ta en eller två bussar tidigare än vad jag behövde för att jag alltid var tvungen att kasta mig av minst en gång för att kräkas på vägen till jobbet, och vad som var ännu värre: jag jobbade på bottenvåningen (pappersavdelningen ya'll), närmsta toalett var typ högst upp i varuhuset. HÖGST UPP. Jag ba: hmm, mår illa och måste kräkas, vänta lite, ska bara åka upp med tre rulltrappor först och stå i kö i dryga tio minuter, för jo, vi hade ingen personaltoalett utan var tvungna att använda samma toalett som mycket starkt parfymerade turister och socitetsdamer. En gång fick jag låna papperskorgen som apoteket mitt emot min butik hade, och hulkade bakom deras disk. Inte alls awkward, inte alls.

Men nu: typ inte alls. Eller jo, lite molande så där. Medan jag annars varit akut illamående och kräkts så fort jag känt lukten av mat, sallad, prutt, kaffe... är det nu mer ett diffust illamående som ligger någonstans i magen och pyr lite hotfullt så där, men inte något konkret. Tills i eftermiddags, när jag bytte en synnerligen pikant doftande bajsblöja på E - då gick det liksom inte att tänka bort längre. Men å andra sidan, en sådan bajsblöja kan göra det med de mest härdade näsor.

Så vad gör man då, när man inte mår illa? Jo man sitter och oroar sig för att man inte mår illa. Så jävla otacksam man är ändå, när man tänker efter.