Min mage har ju verkligen svullnat upp till helt orimliga proportioner sedan ungefär vecka 6-7 och det har känts obekvämt med cirka ALLT som finns i garderoben. Jag är ju medveten om att det bara är magen som jobbar långsammare osv men eftersom de gör det på grund av preggohormoner så är det ju en slags gravidmage. Typ.
Och så i går morse, dagen efter det stora internetoutandet, ba: *platt*
Okej, "platt" kanske är en sanning med modifikation, men hela den här svullenheten som jag känt i över en månad är liksom borta. Och samma sak i dag.
Jag trotsade mitt googleförbud och ser att det är ganska vanligt att det blir så när kroppen runt vecka 10-11 har fattat galoppen och börjar jobba enligt de nya förutsättningarna – "spökveckor" kallas det tydligen – men ändå. En känsla av "JAG HAR BARA INBILLAT MIG ALLTING! OCH VI SOM HAR BERÄTTAT FÖR ALLA! VE OCH FASA!" kommer ju över mig med jämna mellanrum.
Ja herregud. Man är ju lite dum i hövve. Det är man ju.
lördag 19 januari 2013
Dagens poesi: Från svullen till platt på en natt
Jag heter Mirijam och bor i Kristianstad med min sambo och en halv kamphund. Och i augusti blev vi en till i familjen när ongen som heter Sigge – men gick under arbetsnamnet Kenneth – äntligen kom, två veckor efter utsatt datum. Jag är journalist, jobbar med radio och gillar adrenalin, tatueringar, resor, färg och öl. Du kan även följa mig på instagram: @mirijam_geyerhofer samt på min andra blogg: mirijam.blogspot.com
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag börjar tro att det ingår i en graviditet, att vara lite dum i huvudet emellanåt.
SvaraRaderaMvh,
hon som tänker att det vore festligt att må lite illa...