Det är så underbart att vara gravid. Så njutbart. Eller?

Camilla lämnade en kommentar som jag nickade instämmande till. Så här skrev hon, bland annat:

"Men det är ju så sjukt mycket prat om att man ska NJUTA och TA TILLVARA och man ska må så jävla bra (fast inte för bra, för då är man inte gravid på riktigt) osv osv osv. När de allra flesta faktiskt inte alls tycker att det är så njutbart att vara gravid. Eller "de allra flesta" var väl kanske att ta i, jag har ingen aning.

Men det är fasen inget normaltillstånd att gå runt och njuta som gravid. Även om man njuter i perioder och i vissa stunder. Det kan vara mysigt med sparkar och hicka och att klappa på magen och försöka förstå att det ligger en människa därinne och fantisera om henom. Men det säger ju sig själv att det är rätt jäkla jobbigt också. Dels för att det är inpräntat sedan födelsen att man bör vara SMAL och folk är så jävla intresserad av viktuppgång vid graviditet så man får komplex och blir stressad över att gå upp och hur ska man klara av att bli av med allt sen osv osv. Dels för att man blir mycket tyngre och allt så klart blir tyngre att göra + krämpor pga att man blir tyngre och allt trycks ihop och trycks på"

SOM jag håller med. Allt detta snack om hur underbart det är att vara gravid - TYCKER majoriteten verkligen det? Misstolka mig nu inte, det är klart att det är underbart att man är gravid som så, liten människa i kroppen, livets mirakel etc och det är verkligen ingen självklarhet att ens bli gravid. Men det är inte DET jag pratar om, för givetvis är det så att man uppskattar att det är ens lelle onge som man bär omkring på i magen och det är ju toppen, MEN hur njutbart är det egentligen?

Inte särskilt, skulle jag vilja påstå. Tröttheten, i många fall illamåendet, en kropp som i vissa fall tycks motarbeta en (Alexandras inlägg om detta är mycket läsvärt), smärtor överlag, underliv som (kan) svullna upp, hemorrojder som blöder, fötter som svullnar, kläder som sitter åt, sura uppstötningar, hud som ser glåmig ut, hår som blir rufsigt för att man liksom inte har orken att fixa det fint, humöret som svänger mer än vikingagungan, orklösheten, gråten, foglossningar och bäckenbottensuppluckringar och onda ryggar... ja men ni ser ju, listan över ganska oangenäma och inte minsta njutbara saker som hänger ihop med en graviditet kan göras oändlig. Och ÄNDÅ sitter folk där och ba: men passa på att njuuuuut nu, åh det är så underbart att vara gravid, känner du dig inte som en kraftfull urmoder? Ehm, nej, jag känner mig inte som en kraftfull urmoder - jag känner mig som ett sjölejon med ischias och öm anal, tackar som frågar.