Pages

tisdag 9 april 2013

Det är så underbart att vara gravid. Så njutbart. Eller?


Camilla lämnade en kommentar som jag nickade instämmande till. Så här skrev hon, bland annat:

"Men det är ju så sjukt mycket prat om att man ska NJUTA och TA TILLVARA och man ska må så jävla bra (fast inte för bra, för då är man inte gravid på riktigt) osv osv osv. När de allra flesta faktiskt inte alls tycker att det är så njutbart att vara gravid. Eller "de allra flesta" var väl kanske att ta i, jag har ingen aning.

Men det är fasen inget normaltillstånd att gå runt och njuta som gravid. Även om man njuter i perioder och i vissa stunder. Det kan vara mysigt med sparkar och hicka och att klappa på magen och försöka förstå att det ligger en människa därinne och fantisera om henom. Men det säger ju sig själv att det är rätt jäkla jobbigt också. Dels för att det är inpräntat sedan födelsen att man bör vara SMAL och folk är så jävla intresserad av viktuppgång vid graviditet så man får komplex och blir stressad över att gå upp och hur ska man klara av att bli av med allt sen osv osv. Dels för att man blir mycket tyngre och allt så klart blir tyngre att göra + krämpor pga att man blir tyngre och allt trycks ihop och trycks på"

SOM jag håller med. Allt detta snack om hur underbart det är att vara gravid - TYCKER majoriteten verkligen det? Misstolka mig nu inte, det är klart att det är underbart att man är gravid som så, liten människa i kroppen, livets mirakel etc och det är verkligen ingen självklarhet att ens bli gravid. Men det är inte DET jag pratar om, för givetvis är det så att man uppskattar att det är ens lelle onge som man bär omkring på i magen och det är ju toppen, MEN hur njutbart är det egentligen?

Inte särskilt, skulle jag vilja påstå. Tröttheten, i många fall illamåendet, en kropp som i vissa fall tycks motarbeta en (Alexandras inlägg om detta är mycket läsvärt), smärtor överlag, underliv som (kan) svullna upp, hemorrojder som blöder, fötter som svullnar, kläder som sitter åt, sura uppstötningar, hud som ser glåmig ut, hår som blir rufsigt för att man liksom inte har orken att fixa det fint, humöret som svänger mer än vikingagungan, orklösheten, gråten, foglossningar och bäckenbottensuppluckringar och onda ryggar... ja men ni ser ju, listan över ganska oangenäma och inte minsta njutbara saker som hänger ihop med en graviditet kan göras oändlig. Och ÄNDÅ sitter folk där och ba: men passa på att njuuuuut nu, åh det är så underbart att vara gravid, känner du dig inte som en kraftfull urmoder? Ehm, nej, jag känner mig inte som en kraftfull urmoder - jag känner mig som ett sjölejon med ischias och öm anal, tackar som frågar.

7 kommentarer:

  1. Det är ju liksom ingen sjukdom, men det är inget normal tillstånd heller fanimej. Jag är en av få jag pratat med dock som älskade att vara gravid. Dock andra hälften av graviditeten, när illamående och zombietrötthet släppt. Fram till v 29 hade jag dessutom ett hb på 99, inte så normalt eller kul.
    Det är ett tufft jobb!

    Men när värsta nervositeten släppt också så gillade jag det, men, ett stort fett men här, jag kan tänka mig att jag hade det bekvämare än många andra då jag är 1,88 lång ex. Det var gott om plats för bebis, mina lungor och revben fick liksom vara ifred. Jag lyckades cykla bort min foglossning. Att vi står ut är väl ett tecken på att en är urmodern, vi ska väl inte behöva njuta också? Bara för att liksom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha, nej men precis, släpper vi bara det där njutbarhetskravet kanske det skulle kännas enklare av bara farten, för fan vad tufft det kan vara emellanåt.

      Radera
  2. Åh, jag avskydde alla "passa på"-kommentarer som stressade mig otroligt. "Passa på att sova nu, för när barnet kommer blir det inte mycket med det." Som att det ens funkar så att om jag sover mycket under nio månader så är jag inte trött sen när jag inte får sova alls under de kommande månaderna. Och jag har aldrig i sovit så dåligt i hela mitt liv som under graviditeten. Det fanns inget bekvämt sätt att ligga i sängen, jag var tvungen att gå upp och kissa hela tiden, jag kunde vakna av illamående eller sura öppstötningar... Passa på my ass!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh men åh, eller hur! Det där "passa på att sova" är dumt av just de två anledningarna 1) man kan inte bunkra i förhand på något sömnkonto inför kommande vaknätter 2) hur, HUR, ska man sova bekvämt i takt med att magen växer sig större. Galenskap, I tell you!

      Radera
  3. Åh, alltså, jag fattar ju precis vad du menar. Men! Jag tycker nog att det är rätt så fantastiskt. Jag har ju dock haft förmånen att må väldigt bra under en graviditet, och hittills denna gång så har jag ju mått (jävligt) illa, men nu mår jag toppen. Och jag blir på något sätt rätt mycket mer avslappnad och soft som person när jag är preggo (jag är ju så jäkla hetsig i vanliga fall och ska göra tusen grejer hela tiden) och kan ta det lite lugnt - och det är ju skönt? Ja, och sa jag att jag är bra på att förtränga jobbiga grejer, förresten? ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lyllo! Själv blir jag en riktigt surputt. Alltså verkligen. Jag är så himla otrevlig att ha att göra med när jag är gravid att det är ritkit pinsamt. Snällpiller - finns sådana?

      Radera
  4. Jag hade konstant huvudvärk av arten "sekunden innan migrän bryter ut" i hela andra trimestern vilket inte togs på allvar förrän jag höll på att bli galen bokstavligen och jobbade med nedsläckt kontor och lade mig att sova på lunch och fikaraster. Då blev det remisser hit och dit och sen lite citodon som löste det direkt. Använde inte ens upp hela förpackningen, huvudvärken försvann när den onda cirkeln bröts. Tänk om man kunnat fått det lite tidigare istället för bita-ihop-mentaliteten som ofta präglar kvinnovården.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.