Mirijam svarar: Ja du Jenny, det här är ju en av de tradigaste sakerna vi har framför oss, eftersom vi inte har möjlighet att göra som vi vill. Om vi hade levt i de bästa av världar så hade vi haft varsin tillsvidareanställning och delat 50/50, men nu ser det inte riktigt ut så. Jag har en programanställning som räcker året ut och Tobbe pluggar, han har precis börjat på den fjärde terminen av sex när Baby Kenneth kommer och det är inte direkt optimalt för vår ekonomi att han ska skjuta upp sin skola för att ta pappaledigt, så vi har tänkt så här:
- Jag är ledig till 1 juni 2014. Det blir typ tio månader.
- Tobbe är ledig under sitt sommarlov, ungefär juni-juli-augusti 2014.
Jag tycker att det här är en sån himla svår fråga - mycket för att INGEN familj ser likadan ut, och ändå ska alla tycka och tänka så himla mycket. Jag tjänar till exempel mer än Tobbe (även när han inte pluggar) så för oss är det inte mest logiskt att jag (som enligt normen borde vara den som har lägst lön) ska stanna hemma längst, men eftersom Tobbe studerar och vi
1) tjänar på att han blir klar med sin utbildning
samt
2) han kan vara hemma ganska mycket trots att han går i skolan
så blir det nog bäst att göra så här. Alltså bäst i benämningen "träffa vår unge så mycket som möjligt ihop" och inte "få ut så mycket pengar som möjligt".
 |
| 17 veckor kvar, sen kan man inte bära med sig ungen innanför skinnet längre...
|
Och är ni flinka i mattehuvudet så har ni snabbt räknat ut att jag och Pärre inte delat lika. Jag var föräldraledig i 11 månader, Pärre kommer att ha varit föräldraledig i 7½ månad (för den sista månaden har han semester). Jag var sammanlagt hemma i 13 månader (återigen: semester). Varför, för att det blev så. Jag räknade fel och trodde han skulle få ett par månader till (och bölade i två dagar över det när jag upptäckte att så icke varo fallet). Men det funkade bra ändå.
Det är ju det som är grejen. Det är JÄTTESVÅRT att säga att SÅ HÄR ska det vara, för precis som Mirijam skrev så är det olika i olika familjer. Jag vill ju givetvis att Pärre ska få vara hemma ett rejält sjok med tid, för jag ser ju att relationen mellan honom och Batman är helt annan idag än vad den var när jag var hemma med honom. På samma sätt som min relation med Batman också ser lite annorlunda ut idag än vad den gjorde mitt under föräldraledigheten.
I slutet av min föräldraledighet fick jag en ganska oförskämd kommentar på min blogg från en läsare som aldrig varit inne förut som insinuerade ganska stenhårt att vi inte hade delat på föräldraledigheten. Helt oinsatt i hur länge jag hade varit hemma, helt oinsatt i huruvida sambon skulle vara hemma eller inte utgick hon från att jag hade plockat alla dagar och att Pärre inte skulle vara hemma alls - något som givetvis bottnade sig i hennes egna förutfattade meningar om hur det brukar se ut. Men kommentaren gjorde mig ARG, därför jag tycker inte att man ska behöva försvara sitt val till hur uppdelningen ser ut för någon annan än för den man delar/inte delar ledigheten med. Och att folk som är helt oinsatta ska komma med pekpinnar, det tycker jag är sjukt provocerande.
Det viktigaste är väl att det finns en tanke bakom det hela? Med nästa barn har jag planerat att börja jobba deltid igen efter några veckor, för det mår vår familj bäst av. Fast obs, att det är planen, sen vet vi ju alla att planer ofta går åt helsifyr.
SvaraRaderaJa men just så, alla familjer fungerar ju olika och mår bsäta på olika sätt. Det gäller att hitta vägen som passar sin familj allra bäst, så att alla mår bra, alla är glada med fördelningen och ingen hamnar i skymundan. Lite så!
RaderaAbsolut, vi önskar ju att läget vore annorlunda, men ska vi vänta tills vi har varistt fast heltidsjobb så kommer vi få ha nanny nu och vara förädralediga när Kenneth går på högstadiet. Och det är ju inte så kul...
RaderaEtt tips är att den som inte är föräldraledig går ner i tid och är hemma en dag i veckan eller en dag varannan vecka.
SvaraRaderaMin man och jag har gjort så från början och det har varit helt fantastiskt. När jag var hemma var det jätteskönt att veta att vi skulle vara två varje onsdag och relationen mellan min man och vårt barn gynnades verkligen av de dagarna. Nu när jag jobbar är jag hemma varannan onsdag och det är verkligen de bästa dagarna. Så mysigt att få hänga på dagtid med mitt barn annat än på helgen.
Det låter jättemysigt. Min sambo har ju fördelen att bara jobba halva fredagar, vilket var helt ljuvligt.
RaderaGud vilken bra idé! Hade jag lätt lobbat för om det hade passat våra arbetstider!
RaderaJa,svårt det här tycker jag. Jag, som inte har barn (än), har dock svårt för när man resonerar som att det är mest "normalt" att mamman är hemma längst. Normalt, som i att mammor historiskt sett tagit störst ansvar för barnen. Och jag kan tycka att det är synd. Bortser man från amning, så kan ju pappor ta hand om sitt/sina barn lika bra?
SvaraRaderaMen givetvis finns det alltid anledningar till att man delar mer eller mindre, precis så som ni beskrivit. Och det är ju viktigt att ta hänsyn till. Ibland kanske man inte har något val?
En annan sak som jag tänkt på, är att man ofta (nu pratar jag om föräldrarna i min omgivning) utgår från att den som tjänar minst stannar hemma mest. Men med tanke på att det kommer påverka dennes pension ex., kommer det inte vara så att det blir just den som påverkas mest rent ekonomiskt i längden? Jag har ett exempel ur min bekantskapskrets som blev lämnad av sin man, med 1 3-åring och 1 3-månaders. Han har råd att bo kvar i huset, hon får skaffa en för liten lägenhet, eftersom hon är en föräldraledig lärare.. Hon har varit föräldraledig mest. Nu är ju det är ett extremexempel, men ändå. Är det bara jag som tänker såhär? Inte för att jag tror att min relation ska ta slut.. Men man måste ju se om sitt bo. Eller är jag bara pessimistisk? :)
Jo, det är ju klart värt att båda föräldrarna har fuck you-pengar på kontot ifall något händer. Tror iof inte att jag skulle lämna min pluggande kille i sticket även om vi separerade, så att han behövde hyra en sunkig skrubb och bo där bara för att han hade CSN. Men visst, i vissa extrema fall är det ju så det blir, så det gäller att planera.
RaderaJag ska vara hemma 4 veckor innan bf och sen 26 veckor efter. Då har jag full lön. Eftersom mannen pluggar så kan han inte riktigt vara hemma då han inte är berättigad till några pengar. Men han ska plugga på distans en termin så att han får tid hemma med oss.
SvaraRaderaVi hoppas på att kunna spara ihop pengar så att jag kan vara hemma 6 veckor mer på mammapeng och det tror vi ska gå.
Sen kommer jag att börja jobba 3 dagar i veckan med hjälp av min semester så att hon slipper börja på dagis innan hon iallafall är 11 månader.
Ja just det, ni har ju andra regler i Danmark. Är du dansk medborgare då eller hur funkar det, får du ta del av deras system fullt ut?
RaderaFöräldraledighet är något som upprör så många, hela tiden. För att man delar, för att man inte delar, hur man delar blablabla. Orkar inte! Ni har helt rätt i att det är en fråga för varje familj att avgöra, på det sättet som är bäst för dom. Synd och skam att inte fler kan inse det.
SvaraRaderaSåhär tänker vi göra:
Min sambo är arbetslös. Tur i oturen osv. Får han inte ett jobb de närmaste veckorna får vi massa nyfamiljstid tillsammans (yaaaay!!), men måste troligen plocka lite fler föräldradagar/vecka (nooooooo!). Planen är att sambon ska gå på a-kassa (eller plugga/jöbbe) och jag ska gå hemma de första 6 månaderna. Sen får vi se, helt enkelt. Måste jag av ekonomiska skäl kommer jag gå tillbaka till jobbet (dock ej heltid) och han får ta över hemma. Förhoppningsvis kommer jag vara hemma lite längre, för jag VILL det. Helst vill jag vara hemma tills hösten 2014 (typ ongens 13 första månader) och sen låta sambon ta över hemma medans jag drar till högskolan. (OBS OBS OBS, vi tänker plocka så få föräldradagar som möjligt, och har också den ekonomiska möjligheten att göra det (så sambon kan ta ut ungefär lika lång tid hemma som jag))
Men äsch. Fan. Vi får se. _Det beror ju så mycket på!_ På jobb, plugg, inkomst, studier osv osv. Fast en sak har vi bestämt, ingen förskola innan 18 månaders ålder, som jättejätte tidigast. Allra helst inte innan 3 år... men ja, vi får se hur det går med den saken. Drömma kan man ju.
Over and out.
Ja men det låter väl som en vettig lösning? Och det är ju lätt att sitta här med magen i vädret och ba EXAKT SÅ HÄR SKA VI GÖRA, men sedan när man väl har bäbisen där så kommer man ju säkert tänka annorlunda. Men det är bra att ha en plan.
RaderaTänker att det är viktigt att göra skillnad på individ och struktur. Strukturen kan en vara jävligt förbannad på, men enskilda individer not so much. Livet & ekonomin måste ju gå ihop.
SvaraRaderaMycket klokt inlägg! Viktigt att fundera på varför man gör saker, inte bara göra dom.
Raderajag skrev en lång kommentar på mobilen som sen försvann, suck. Men jag kan tycka att det är så mycket med det här framtida föräldraskapet som är så...intressant på många sätt. Jag är redan less på att alla ska ha så mycket åsikter hela tiden! Råkade nämna för en kompis att vi vill dela typ 50/50 ganska tidigt, och då fick jag en föreläsning om vikten av att amma och att göra det i ett år, till svar. Alltså, jag kanske inte ens KAN amma?! Jag tycker naturligtvis att det är upp till varje familj och föräldrapar att avgöra hur man gör med sin föräldraledighet, men det jag tycker är lite tråkigt eller hur man ska säga, är att när jag tittar på min omgivning så är det väldigt många där mamman tar all föräldraledighet och pappan jobbar 100% som vanligt, och att man gör det av tradition på något sätt. Så vill jag själv inte ha det.
SvaraRadera/jenny
Haha, det är det hela ens graviditet går ut på ibland, att få folk att fatta att de kan BACK OFF och låta folk sköta sitt :) Och par som endast gör saker av tradition är rätt tradiga, oavsett vad det gäller.
RaderaÄlskar ditt svar Mirjam...å jag har börjat inse att det där inte precis tog slut med graviditeten utan tvärtom bara var början. För j-ar vad folk har åsikter om hur en ska/inte ska utöva sitt föräldraskap därefter...
RaderaJag hör till dem som kan bli provocerad när var å en inte tar ut sina föräldradagar. Kanske mest för att jag blir så trött å matt över att det, i samtliga fall jag känner till utom ett, är mamman som tagit mer när föräldrarna inte delat. Det är ett mönster, en struktur jag ogillar. Sen är inte föräldrapenning å ledighet samma sak å jag har inga synpunkter på hur folk fördelar ledig tid/olika antal semesterdagar osv. förstås. Att få ihop exakt lika många lediga dagar med lika många dagar uttagen föräldrapenning är ett svårt pussel att lösa med olika jobb, semestrar etc. Däremot kan jag tycka att föräldradagarna som vi kollektivt finansierar borde vara kvoterade per förälder eller möjligen tredelad i en övergångsperiod.
SvaraRaderaVi överlåter inga f-penningdagar. Med cheetahn blev utfallet att vi var lediga ca 3 mån tillsammans, å av resterande var jag ledig 8 mån å solrosen 7 ungefär. Det stör mig lite att jag ändå fick mer ledig tid men jag är ok, det rör sig inte om jättemycket... Med nästa bebis kommer jag jobba deltid från början å vi syftar till lika mkt ledig tid å lika mkt föräldradagar var totalt.
Fast det går ju att räkna exakt tid i dagar heller. Som att Tobbe ska skriva uppsats medan jag är föräldraledig, han får ju i realiteten mer tid med sitt barn än en mamma/pappa som jobbar heltid, TROTS att han inte är ledig på pappret. Och när jag jobbar heltid slutar jag runt 12 på dagarna, så vi skulle tekniskt sätt kunna ha Baby Kenneth på förskola 3.5 timme per dag trots att båda pluggar/jobbar heltid, och det är ju få förunnat. Sen hur det ser ut på pappret är ju en helt annan sak, det stämmer ju inte alltid överens med verkligheten. Man tror ju att två pers med heltidssysselsättning ska ha sitt barn i mer än 17.5 timme/vecka på förskolan... Jag tänker inte låsa mig vid hur det ser ut med dagar, det viktiga är ju att vi är hemma mycket med Kenneth ihop, och det kommer vi ju lösa ändå.
RaderaYes, det där är ju strålande med möjlighet till så korta dagar. Inte för att jag tror att barn de facto tar skada av förskola (tvärtom) men för att det kan vara en så stor omställning att det är skönt att kunna ta det lite i taget. Å med tanke på storleken på (å den låga personaltätheten i) dagens barngrupper är det nog superbra att kunna begränsa tiden där åtminstone i början - för den som har möjlighet förstås.
RaderaÅh. När jag läser allas kommentarer blir jag lite avundsjuk. Att ha möjlighet att VÄLJA! Att få vara hemma så LÄNGE! Jag vet ju att det funkar så i Sverige men det känns ändå lite overkligt för mig. Här är det liksom 14 veckor rakt av för mamman, 8 dagar för pappan efter förlossningen, klart! Det enda man får välja själv är om de 14 veckorna ska börja en eller två veckor innan BF.
SvaraRadera