Jag köpte en gravidträningstidning igår, "Träna som gravid" från redaktionen bakom Hälsa& Fitness. Eller ja, jag köpte även coca-cola, cheeseballz och en DrOetker-pizza, men nu var det inte det vi skulle prata om. Det är i alla fall en mycket bra tidning detta, med hela träningsprogram för dig i trimester 1, 2 och 3 plus direkt efter förlossning. Och det finns två nivåer på varje del av graviditeten, så oavsett om du är nybörjare eller lite mer träningsvan så hittar du ett schema som passar dig. Och vi snackar hemmaträning nu, så det finns tyvärr inga ursäkter om du vill komma undan.
Jag är i vecka 23 nu och har gått upp 13 kilo när den genomsnittliga familjelivsmorsan gått upp två. Och JAJA, jag vet att man inte ska jämföra, att det varit vinter och mörkt och att jag låg i typ preggokoma de första 16 veckorna, men ÄNDÅ. Jag är så trött och sliten och dessutom blev jag förkyld nu igen vilket säger lite om vilket särdeles dystert tillstånd den här förr så peppiga kroppen är i. Ni vet vad jag menar – onda cirklar, dåliga vanor, TRÖTTMAN och det faktum att det faktiskt ÄR trevligare att äta ostbollar framför tv:n än att gå ut och powerwalka i snögloppet gör ju att man inte är i sitt livs form direkt.
Men nu är det vår. Eller ja, "nu är det plusgrader på dagarna" kanske man ska säga, men ändå. Det är ljust! Det är sol! Det är blommor i dikena! Nu ska jag vända den här onda cirkeln, och jag tar den blivande pappan med mig upp ur sockerhålet.
Så, vi kör lite tolvstegsprogram här hemma nu, tar en dag i taget osv. Var på Ica i dag och bara öste ner kvarg, frukt, kokosmjölk och grönsaker i vagnen och jag räknar med att det här blir första dagen på flera månader som jag inte äter godis. Jo, det är sant! Stackars stackars Baby Kenneth, sina första 22 veckor har han typ levt på socker och E-ämnen allena, vi får ju hoppas att han inte tagit all för stor skada. Dessutom köpte jag ett par mycket studsiga air max i Barcelona, så nu kan jag ta långa promenader utan att det känns som att korsryggen ska lossna och springa hem på egen hand i ren protest.
Så, vi kör lite tolvstegsprogram här hemma nu, tar en dag i taget osv. Var på Ica i dag och bara öste ner kvarg, frukt, kokosmjölk och grönsaker i vagnen och jag räknar med att det här blir första dagen på flera månader som jag inte äter godis. Jo, det är sant! Stackars stackars Baby Kenneth, sina första 22 veckor har han typ levt på socker och E-ämnen allena, vi får ju hoppas att han inte tagit all för stor skada. Dessutom köpte jag ett par mycket studsiga air max i Barcelona, så nu kan jag ta långa promenader utan att det känns som att korsryggen ska lossna och springa hem på egen hand i ren protest.
Hur känner ni inför era nya kroppar? Jag hoppades/trodde/utgick från att jag skulle lämna alla hjärnspöken därhän och bara njuuuuta av att vara preggers, men nix pix. Men det är väl som vanligt när jag hamnar i mina svackperioder, mitt psykiska mående baseras mer på det faktum att jag blir en opepp, apatisk säl, mer än att jag går upp i vikt. Jag skiter väl i vikten så sett, men jag är bara så jävla slö. Hatar att vara slö, jag ÄR inte slö, jag är stark glad och peppad. Ju. Och det tänker jag vara resterande 17 veckor av den här graviditeten, annars kommer Baby Kenneth få en riktigt tradigt morsa när han kommer ut. Och jag är INTE en tradig morsa.
Jag är en stark glad och peppad morsa. Och hör sen.
Jag är en stark glad och peppad morsa. Och hör sen.
Jag har pendlat mellan att känna mig rätt fin och känna mig som att en total främling rent kroppsmässigt. Men det är ju så sjukt mycket prat om att man ska NJUTA och TA TILLVARA och man ska må så jävla bra (fast inte för bra, för då är man inte gravid på riktigt) osv osv osv. När de allra flesta faktiskt inte alls tycker att det är så njutbart att vara gravid. Eller "de allra flesta" var väl kanske att ta i, jag har ingen aning.
SvaraRaderaMen det är fasen inget normaltillstånd att gå runt och njuta som gravid. Även om man njuter i perioder och i vissa stunder. Det kan vara mysigt med sparkar och hicka och att klappa på magen och försöka förstå att det ligger en människa därinne och fantisera om henom. Men det säger ju sig själv att det är rätt jäkla jobbigt också. Dels för att det är inpräntat sedan födelsen att man bör vara SMAL och folk är så jävla intresserad av viktuppgång vid graviditet så man får komplex och blir stressad över att gå upp och hur ska man klara av att bli av med allt sen osv osv. Dels för att man blir mycket tyngre och allt så klart blir tyngre att göra + krämpor pga att man blir tyngre och allt trycks ihop och trycks på.
Det här blir en uppsats. Men det är ju en sak att som du säger inte må bra av att inte känna igen personen man blir. Det är ju lätt att säga att du ska omfamna latheten och bara tillåta dig att vara lat, när man själv är en latmask 24-7-52-365 liksom. Men det är väl inget du skulle känna att du omfamnade, så det kanske är bättre att kolla upp järnvärde, äta saker som kanske kan höja energinivåerna i din kropp? Men kanske också tillåta att släppa lite på saker som sänker dig och ge tillåtelse att göra mer av de saker som ger dig energi? Kanske extra viktigt för dig just nu?
Apptips: Mammamage. Perfekt för post-graviditeten.
SvaraRadera