Dagens gråty: Nyfödda börn

Dagens första tårar, som visserligen lät vänta på sig ända tills efter lunch, berodde på den här bilden. En alldeles ljuvlig bild på ett nyfött börn (som nu fyllt 4 år). Så små, så förvånande... fatta vilken chock att plötsligt befinna sig på utsidan. Måste vara cirka hur läskigt som helst, tänker jag (som ogillar att lämna mitt hus överlag och befinna mig bland folk jag inte träffat tidigare).

Annan sak jag nästan vill gråta (av lycka) över är eftermiddagens inplanerade after work med Nova. och vart AW:ar två preggon någonstans månne? På Stikki Nikki. Givetvis!

Vecka 33: Ger mig själv nyhetsförbud

Mammor som försvinner. Barn som hittas döda. Barn som lämnas ensamma i varma bilar.

Ett, tu, Kattas nyhetsförbud börjar nu. Det går liksom inte. Jag sitter och gråter så fort jag klickar mig in på Aftonbladet eller DN.

Andra saker som får mig att börja gråta okontrollerat just nu:

• Så fort döden nämns i Sommar i P1. Vilket den gör i nästan varje program. Det är VÄLDIGT mycket död i Sommar i P1.
• När Filip Hammar pratar så fint om sin syster. Jag hade först inte tänkt att lyssna på hans sommarprat, för let's face it, Filip Hammar är himla skrikig i vanliga fall. Men i radio skriker han inte alls lika mycket som på TV. Faktum är att han är riktigt bra. Och lysande när han pratar om sin syster.
• När jag ser cirka alla bilder på Erikas blogg. Oklart varför de får mig att gråta, för de är ju inte alls sorgsamma utan asfina och glada. kanske just därför faktiskt, jag blir så glad att jag börjar böla. Helt normal reaktion.
• När folk visar upp sina nyfödda bebisar på IG. Folk jag aldrig träffat. Ny bebis = BÖÖÖL.
• När jag tänker på att det är bebisfödardags om typ 7 veckor (???!!!???)
• När Eddie inte samarbetar vid blöjbyten, sparkar mig i magen och det visar sig att blöjan är full av harkluttar som flyger överallt, och jag hulkgråter, skrattar och nästan-kräks - allt på en och samma gång. Och Eddie tycker jag är asrolig som har så många festliga ljud för mig, så han sparkar ännu hårdare och bajset flyger runt ännu mer. Veckans höjdpunkt hittills. Helt klart.
• När min favorit åkte ut ur Masterchef Australia säsong 4 under finalveckan. Asså, SÅ himla orättvist!
• När jag ser en alldeles särskilt osmickrande bild på mig som min sambo man har tagit medan jag sitter och ritar med Eddie. Jag tänkte, åh han fotar oss tillsammans, bergis att jag ser ut som pedagogisk och vacker havande moder. Såg istället ut som... som... alltså, jag vill inte ens prata om det.
• När jag först är glad för att min semester börjar nästa vecka, och sedan kommer på att sambons mannens semester är slut och börjar jobba. Nästa vecka.
• När jag ser bilder på semesterfirare och sandstränder och vin och utflykter och vet att jag 1) inte kommer orka något av det där när jag har semester 2) inte kan åka iväg på något av det där, ensam, höggravid och med två barn. Jag svettas bara av att gå upp och ned på Drottninggatan själv. Tänker er då lite packning, barnvagn och ett barn som försöker rymma ur vagnen. Nej, tack, jag tror inte det.

Men, eftersom jag inte kan förbjuda allt, så börjar jag med nyheterna. och säger hej vecka 33.

PS. Min mage ser alltid så där liten och rar ut på bild. Det är den inte. Den är skitstor.