onsdag 23 januari 2013
Beware of the zombie
Jag sover ganska oroligt på nätterna, som man gärna gör när man delar säng med en 1-årig väderkvarn. Men på pendeltåget på väg till jobbet om mornarna sover jag som en jädra prinsessa. 20 minuter ostörd, ljuvlig, underbar sömn. Detta innebär tyvärr att jag vandrar genom Stockholm C nyvaken i någon form av zombiedvala: dräggel på kinden, tom i blicken, nacken på sned på grund av stelhet. När jag väl korsat Vasagatan och Tegelbacken och tagit mig förbi vakten på jobbet, brukar jag vara vaken nog för att mumla ett gluuuaaarrrgghhh, som ett god morgon, kul att se dig till min kollega när jag kommer in på kontoret också. Sedan är det bara att luta sig tillbaka och vänta på att hjärnans synapser ska klicka igång... det brukar ta ett tag, kan man väl säga. Ett ganska bra tag faktiskt.
Jag heter Katarina och bor i en söderförort till Stockholm tillsammans med min sambo och våra två barn (12 år och 1 år). I början av september ska jag tydligen bli trebarnsmamma. SJUKT! Jag jobbar statligt, är ganska lat, gillar färgglada tatueringar, ost och öl. Du kan även följa mig på instagram: @kattakvack samt på min andra blogg: kattakvack.se
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja alltså den här tröttman! Jag vill verkligen komma igång och träna nu men det är ju jättesvårt när man bara sover hela tiden!
SvaraRadera