- Äter goda ostar
- Äter goda kallskurna grejer
- Äter crazy grejer bara för att dom ser skojiga ut på menyn
- Dricker sangria
- Jobbar på att skaffa mig en foglossning i världsklass.
Vecka 19+0, trikå trikå trikå, svart svart svart. Tur man har färgglada tatueringar. |
Jenny undrade i en kommentar hur vi löser problemet med att garderoben blir mindre och mindre i takt med att magarna växer. Mycket bra fråga som jag tänkte skriva ett inlägg om imorgon! Tips redan nu dock: trikå trikå trikå.
Något annat som ni tycker att vi ska ta upp? Det kan vara allt från kläder och yta till tankar om föräldraskap - eller har du kanske en fråga som du tycker att vi ska ställa för att du vill veta hur våra läsare tänker kring den saken? Kom med förslag!
...och väldigt vig liten unge. Och det här med att det ligger ett dubbelvikt barn i min mage, det är ju helt jävla overkligt - och samtidigt så himla självklart. Fan vad häftigt det är.
Och världens konstigaste känsla måste ju vara att plötsligt få reda på att man ska få en son. Ba: "Jaha, jag ska bli mamma. Till en pojke".
Plötsligt är man inte bara gravid, utan man ska få ett barn, som på grund av att han är just en han kanske ärver sin pappas längd och vackra ögonfransar, och man får plötsligt en helt annan bild av den där kommande ungen. Något slags utseende.
Oh my god. Vi ska få en son.
Kolla! Regnbågstaxar, cirkusapor och karusellhästar! Det enda som hindrade mig från att slänga ner några paket nappar i korgen när vi var och handlade var att det faktiskt skulle vara först i februari 2014 som Kenneth skulle kunna få använda dom.
Eller, nej, sanningen var att Tobbe tyckte att det "var överdrivet tidigt" och att det "säkert kommer finnas andra fina nappar till Kenneth när hen blivit sex månader".
Herregud, har ni hört något så dumt? Jag får handla ensam i fortsättningen.
Ok, så jag har varit ute i preggogarderoben i tre dagar. Och antalet gånger jag redan fått höra någon variant på följande: Men ÅÅÅHH, då kanske det äntligen blir en flicka.
Oh jeez wheez mister! Låt mig säga detta en gång för alla:
Jag bryr mig inte huruvida Bebishen har en snopp eller snippa. Ett könsorgan är så klart önskvärt, men om det är baserat på xy- eller xx-kromosomer; jag kan verkligen inte bry mig mindre.
Alla dessa hurrarop om en eventuell snippa i min mage, de liksom insinuerar att jag inte skulle vara riktigt tillfreds med mitt liv för att mina två barn som jag redan när vid min barm (typ) inte har snippor.
Så himla befängt.
Jag ba: Hmm, nu kände jag nog Bebishen i magen.
Sedan ba: när, det var visst en prutt.
Så kan det vara.