Var god dröj: färgkodning sker (inte)

Kläder, leksaker, inredning - är det inte fantastiskt att så många måste veta könet på ungen för att kunna fixa sådana grejer? Jag har sett flera kommentarer om detta till Mirijams inlägg om att kolla könet, från föräldrar som valt att inte kolla könet, som då (allt för) ofta fått frågan MEN HUR SKA NI DÅ KUNNA KÖPA X, Y och Z???

Första reaktionen på detta: for realz, tänker folk fortfarande så här?

Andra reaktionen på detta: ja, just ja, det är klart de gör. Jag vet ju detta, för jag stöter ju själv på det i form av kommentarer, om än inte dagligen så alldeles för frekvent.

Denna totala besatthet av att färgkoda bebis, barn och vuxna. Denna totala besatthet av att flickor ska ha dockor och pojkar ska ha bilar. Denna totala besatthet av att flickor ska ha rosa rum och pojkar blå.

Jag har ju som sagt tagit reda på könet på båda mina redan utfödda barn (alltså, innan de föddes, efter är det ju svårt att inte få reda på det vid typ blöjbyten etc) och har varit ganska inställd på att göra det även med nuvarande bullhen i ugnen. Däremot tänker jag att det inte är lika självklart den här gången att vi berättar för andra huruvdia det är en snippa eller snopp. För jag håller med, att hela tiden få frågan "Men vad är det då?" blir till slut ganska skitjobbigt. Din Morsa skriver i sin kommentar att hon till slut blev sugen på att skrika "DET ÄR ETT BARN!", och precis det fräste jag till folk efter ett tag. För jag var verkligen SÅ TRÖTT på fixeringen hos andra över könet på barnet i min mage.

Ja, jag vet, jag snurrar fram och tillbaka i mina tankar och troligtvis är det rörigt och utan en röd tråd över huvud taget. Mest ville jag nog säga tack för alla era kommentarer till Mirijams inlägg om att ta reda på kön, era kommentarer om omgivningens stora fixering på kön, och alla era kloka ord oavsett hur ni själva har valt att göra. För till syvende och sist är det ju något man själv måste få bestämma, om man vill ta reda på det eller inte.