Så här glad var jag den 3 oktober efter att ha klarat uppkörningen på första försöket. Fullkittad med ny hoj efter att ha dragit omkull med min gamla och tvingats skrota den. Nytt mc-ställ som var två storlekar mindre än det gamla eftersom jag tränat så sjukt bra hela sommaren. Så jävla pepp över att jag faktiskt klarade det och sjukt sugen på att vintern skulle vara över så att jag kunde sticka ut och köra på riktigt, utan handledare och ful väst.
Och så nu då: tio kilo tyngre, en vår som vägrar sluta vara vinter - och allt talar för att vissa gravida kvinnor kommer ha växt alldeles för mycket innan det kommer bli säkert att ge sig ut på vägarna.
JAG VET att folk kämpar i åratal med att försöka bli gravida.
JAG VET att det kommer fler somrar när jag kan köra hoj.
JAG VET att Baby Kenneth kommer vara värd alla uppoffringar i slutändan.
MEN JAG VET OCKSÅ att jag kommer få kämpa hårt mentalt för att inte bli galen av att inte kunna vara mig själv på ett tag. Vem är jag utan min träning och utan mitt adrenalin? En liten knubbsäl som ligger framför tv:n och gäspar, det är vad jag är. Och jag hatar det.
Och så nu då: tio kilo tyngre, en vår som vägrar sluta vara vinter - och allt talar för att vissa gravida kvinnor kommer ha växt alldeles för mycket innan det kommer bli säkert att ge sig ut på vägarna.
JAG VET att folk kämpar i åratal med att försöka bli gravida.
JAG VET att det kommer fler somrar när jag kan köra hoj.
JAG VET att Baby Kenneth kommer vara värd alla uppoffringar i slutändan.
MEN JAG VET OCKSÅ att jag kommer få kämpa hårt mentalt för att inte bli galen av att inte kunna vara mig själv på ett tag. Vem är jag utan min träning och utan mitt adrenalin? En liten knubbsäl som ligger framför tv:n och gäspar, det är vad jag är. Och jag hatar det.
I hear you sistah!!
SvaraRaderaJag är helt knäckt av att inte ha orkat göra något de första 10 veckorna och sen nu att inte får köra Roller Derby eller Thaiboxning som bara är min två älsklingsgrejer i hela världen!
Imorse tog jag mig dock samman och stack och tränade. Spinning! Finns det något tråkigare än spinning??
Jag är iallafall inte en spinningtjej, men gud vad skönt det var ändå att använda den timmen till något som man gillar i princip. Alltså träning!
Usch ja, även om jag inte delar din passion för motorcyklar så känner jag igen mig och då tog det ett jävla tag innan jag lyckades bli gravid men det hjälpte inte... På slutet började jag få bristningar o de blev bara värre o värre o så gick jag över tiden o jag kände mig så fruktansvärt ful. Blev bitter o arg på bebisen i magen för att den utsatte mig för detta. På slutet var jag rädd att jag inte skulle kunna ta till mig bebisen pga alla mina inte så fina känslor men det gick tack gode Gud över.. Är väl knappast det snyggaste som gått i ett par skor men jag har en himla fin bebis o hur klyschigt det än låter så var det värt det.
SvaraRaderaJag vet hur det känns... Bloggade precis om hur konstigt det känns när man inte kan använda sin kropp som förr, jag menar alla de här ständiga uppmaningarna om att ta det lugnt. Känns liksom inte som om folk talar till mig när de ger order om att inte anstränga sig, ingen har sagt åt mig förr att sitta ner när andra sliter. Jag har nog inte riktigt fattat att det växer något relativt ömtåligt inne i mig :D
SvaraRaderaÅh, jag vet! Det var bland det sämsta med graviditeten. Här i Colombia är folk dessutom EXTREMT överbeskyddande mot gravida kvinnor. Himla bekvämt, såklart, att alltid få sittplats på bussen och alltid få gå förbi alla köer, mindre kul att knappt få göra något alls. Det är till exempel förbjudet för gravida att gå på konserter...
SvaraRaderaMen Mirijam, du lär ju vara den finaste knubbsälen på den här sidan Atlanten och jag misstänker att du, några dar efter förlossningen, kommer vara igång och träna igen med Kenneth antingen i vagnen framför dig på löprundor, bredvid dig på golvet framför nån dvd eller bakom dig i bärsele när du susar fram på hojjen <3 Enligt uppgift kommer sista månaden sega sig fram men hur fort har inte de här senaste månaderna ändå gått.
SvaraRaderaDet känns fantastiskt att få följa dig och Katta på er resa.
/MReinemar