Kenneth och den fantastiska tajmingen

Folk har redan börjat ta sig friheter med att kommentera min kommande höggravida kropp. "Åh, ska du föda i augusti? Oj oj oj, det kommer bli VARMT!" Och ja, om det för en gångs skull blir någon himla sommer så kommer det förmodligen bli helt jävla outhärdligt de sista veckorna, men:

1) SKIT DU I DET!

2) Det hade nog varit så satans mycket outhärdligare att föda i till exempel januari. En miljon grader kallt, snö is och mörker känns inte som de perfekta förutsättningarna för att ta en powerwalk med barnvagnen direkt.

3) Jag kommer vara brun och snygg. Jag känner mig redan som en vitblågrå oformlig massa, det hade ju inte varit särskilt stärkande för självförtroendet att ha den här hudtonen, det här elektriska tunna håret (hallå, var fan är mitt GLOW?), plus att ha fötter som ser ut som vattenfyllda gummihandskar så jag måste använda min sambos skor (källa: internet) och dessutom väga 20 kilo till.

4) Och när jag nu kommer vara sådär stor och valrossig som alla hävdar, är det då inte bättre att bara kunna stoppa in sin vätske-/bäbisfyllda kropp i sommarkläder? Låta de små svullna prinskorvarna få luftas i ett par flipflops, dra en tunn tunika över bikinin, ligga och flämta i skuggan endast iförd trekvartsleggings och linne? Skulle det VERKLIGEN vara att föredra att köpa ny vinterjacka för att få plats för magen, hålla på och akta tuttarna så inte mjölken fryser och halka runt i slasket?

5) Det är ju bara några veckor, jag härdar hellre ut under de svettiga veckorna och njuter av att ha sommarmammaledigt än att släpa runt på min sargade kropp i januarislasket. Så det så.