Det är ju inte som att jag är symptomfri

Jag har hängt upp så himla mycket på att jag ska må illa för att vara legitimt gravid. Jag har ju ALLTID mått illa vid graviditeter och tänker att VARFÖR gör jag det inte nu. WHYYY? Men grejen är att jag är ju faktiskt inte "symptomfri", om man så säger.

Låt oss titta på de tecken min kropp visar på att det kanske trots allt huserar en kumquat i min mage (kumquat liksom, vad fan är det ens?):

1. Jag mår faktiskt illa. Inte hela tiden och inte så att jag kräks, men med jämna mellanrum mår jag vansinnigt illa. Senast nu efter min kvällsdusch, när luften blir varm och fuktig och jag börjar hosta lite, och sedan hostar jag mer, och lite till och sedan är kväljningarna igång. Eller ibland när något luktar illa (bajsblöjor), då kan jag få sådana där kväljningar att det liksom gurglar till i området mellan magen och halsen och magen krampar ihop sig av illamåendekänslor. Så visst, jag mår inte illa hela tiden och jag har bara kräkts två gånger. Men å andra sidan har jag svalt tillbaka kräka ett par gånger också, mest för att jag ätit något gott som jag inte vill börja associera till kräkningar i toaletten från 80-talet.

2. Min mage beter sig som ett freaking gasverk. Alltså sweet lord vad den bubblar. Den bubblar så mycket och så högt att det känns som att någon spelar harpa på insidan av mina revben. Fast inte så där varsamt, utan mer som om att någon ville slakta harpan för all tid och evighet. Det är helt klart något vajsing i tarmtrakten och när jag vaknar måste jag kasta mig på toa för att skita. Förut kunde jag i alla fall vänta till efter morgonkaffet.

3. På tal om kaffe. Jag kan inte. Det går inte. Det luktar inte ens gott längre. Jag som älskar kaffe i vanliga fall. Idag undrade min chef om jag vill gå på kaffeprovsmakning, och tro mig, det är inte en förfrågan man får särskilt ofta då man jobbar statligt, jag ba: ehm, nej nej, jag har på tok för mycket att göra (vilket visserligen inte var ljug, för vi har SJUKT mycket att göra just nu).

4. Det är inte bara kaffe jag hyser aversioner mot faktiskt. Carnitas, som var det godaste jag ätit i hela mitt liv när vi åt det i början av januari: jag mår lite illa bara jag tänker på det nu. Hur märkligt är inte det?

5. TRÖTTHETEN. Den är visserligen inte fullt lika intensiv som den var för ett par veckor sedan, men ändå: herre jävlar så trött jag är. Vill bara sova hela tiden. I soffan, i sängen, på tåget, på jobbet. Känner spontant att jag får sova på tok för lite.

6. Orklösheten (är det ett ord? Det är det väl?).Mitt kropp just nu ba: NOPE. Att gå upp för trapporna på jobbet känns som att bestiga kebnekajse. Att försöka släpa sig upp för trapporna på pendelstationen: hell to the no. Alltså det GÅR ju, men jag vara VILL inte.

7. Går upp i vikt. Detta kan visserligen bero på att jag äter mer för att undvika blodsockerdippar eftersom de innebär yrsel. Men det kanske går hand i hand?

8. Just ja. Yrseln. Kommer oftast om jag inte ätit på några timmar. Eller när jag är ute på stan i vintermundering och kommer in i en butik med sikte på att bränna pengar, men det enda som händer är att jag blir så varm att armhålorna hotar bränna håll i kläderna. Och med värmen kommer yrseln. Och krypet i benen. Och jag tänker: shit, nu svimmar jag nog. Men det gör jag inte, för jag svimmar aldrig. Synd, för ibland skulle det liksom vara skönt att slippa yrselkänslan i någon minut. Tänker att det kanske släpper om man svimmar? Men vad vet jag, jag har aldrig svimmat i hela mitt liv. Men om svimma påminner om att sova, så är jag inte den som är den.

9. Jag kan nästan bara dricka bubbelvatten eftersom det börjar skvalpa i magen av vanligt vatten. Som ni vet är detta ett säkert tecken på graviditet. Näe, det är det ju inte. Men jag har tydligen problem med att det skvalpar i magen när jag är gravid, och av någon märklig anledning har jag fått för mig att det inte skvalpar om jag dricker bubbelvatten. Detta innebär att jag smiter upp på våningen där ministern sitter och snor vatten ur deras kolsyremaskin varje morgon. Vad gör man inte liksom?

10. Jag blir jävligt provocerad av allt. Just nu är jag vansinnig över vargfrågan, över oljeborrning i Arktis och över kvinnohat. Alltså, det är saker som ALLTID provocerar mig, men just nu blir jag skogstokig och vill typ slå folk. Hårt. Och så tycker jag att folk är ganska korkade så där överlag. Min toleransnivå är cirka noll.