Vadskajagskriva vadskajagskriva vadskajagskriva

Vadskajagskriva vadskajagskriva vadskajagskriva?

Lite så känner jag.

Totalt okreativt flow. Eller kreativt oflow. Det beror väl på hur man ser det.

Allt är som det brukar liksom. Förutom att tarmarna är ena jävla fuckers. Men å andra sidan har min mage alltid varit en jävla skitstövel, eller i alla fall ofta. Jag blir dålig i magen av cirka allt. Tror det kallas för IBS. Och om man säger så här: järntabletter av storlek rymdraket gör inga under för en redan stingslig mage. Xyloproct coming up, så att säga.

I övrigt så har vi väldigt svårt att komma på att bra magnamn. Inte för att man måste ha det, förstås, men det var väldigt skönt att kalla Eddie för Batman innan han gjorde entré. Så pass skönt att det var svårt att kalla honom för något annat även på utsidan ett ganska bra tag faktiskt. Med eller utan magnamn så känner jag av kakaduan där inne. Tror jag. Med tanke på att det är barn nummer 3 kan man ju tycka att jag borde kunna känna skillnad på en fis och fosterrörelser, men håll nu i åtanke att jag genom hela mitt liv lidit av exceptionellt bubblig mage! Men sista veckan så har någon börjat knäppa lite med fingrarna där inne, eller peta lite försynt med en tå mot mina inälvor. Ja, det är så på ett ungefär det känns alltså.

Så är läget i Stockholmsförorten. Vecka 18. 17+någonting (orkar inte öppna appen pga sensationellt lat)