Kattas BF: 102,1% (plus 6 dagar)

Den här dagen - DEN HAR VARIT SÅ TRÅKIG. Så tråkig att jag till och med skrattar åt random Jim Carrey-film på TV just nu. Skrattar. Åt en Jim Carrey-film. Jag som inte ens gillar Jim Carrey eller hans filmer. Men å andra sidan så innebär ju det att jag är vid gott mod. ELLER på gränsen till vansinne. Vem vet.

Det här med att gå över tiden i en graviditet. Alltså, det är ju lite långtråkigt. Det handlar egentligen inte så mycket om att jag måste träffa Bebishen just precis denna sekund, och jag vet ju att hen kommer när hen kommer. Jag tror det handlar mer om själva anspänningen. Att gå omkring och vänta på smärta, att inte veta när det sätter igång, att inte om vi får någon plats på Huddinge som är vårt förstahandsval, att inte veta om Bebishen roterat runt eller inte, att inte vet om det blir en seg eller smidig förlossning. Alla dessa saker som man inte har koll på och som man hinner tänka alldeles för mycket på för varje dag som man går över tiden.

Min inställning till själva förlossningen är egentligen ganska avslappnad. Jag har inte skrivit något förlossningsbrev utan känner mig trygg i att personalen tar till vara på mitt bästa (under förutsättning att jag får en plats att föda på vill säga, men visst, killen på macken där vi kanske måste svänga in kan bergis hjälpa till också), att jag kan prata för mig och inte minst att slaktarn kan tala för mig om jag själv inte pallar. Det är mest förloppet innan som får mig oroa mig – värkar eller vattenavgång eller rent av igångsättning, plats eller inte plats, runt hörnet eller flera mil bort? Vem vet? ALLTSÅ DET ÄR SÅ JÄVLA OMODERNT ATT FÖDA BARN ATT JAG INTE VET VAD.

Imorgon har jag min sista inbokade MVC-tid imorgon. Sen vet jag inte vad som händer? Bokar man en ny tid om en vecka, eller sa hon kanske något om att hon bokar in mig för ultraljud för överburenhetskontroll lite senare i veckan? Så var det nog. Jag vet inte - jag lyssnade eventuellt inte så noga eftersom jag satt där och var helt säker på att jag skulle ha kläckt innan veckan var över. Men tji fick jag. Ibland får man det.

För övrigt är bilden här ovan som slaktarn tagit på mig idag den i särklass roligaste bilden som någonsin tagits på mig. Jag ska förstora den och rama in den och hänga upp den i hallen. Allra minst.