"Thank you for your order"

Alltså, det här med att jag tydligen ska få roliga uppdrag av Katta varje dag jag går över tiden, HUR KUL ÄR INTE DET? Känns väldigt spexigt att få vakna varje morgon och tänka what's todays mission? istället för VAR ÄR MIN BÄBIS? Lite som födelsedag varje dag fram till julafton typ.

Dagens uppdrag: Beställa ett ark Stickygrambilder med bilder från graviditeten.
Känsla för uppdraget: Pirrigt! Roligt! Svåååårt att välja!
Total tid: Kanske en timme?
Resultat: Se nedan. Förklaring uppifrån och ner, från vänster till höger.

Inte jättelätt att bara välja nio stycken...

1. Bild från första ultraljudet i vecka 10. Baby Kenneth var ståtliga 20 mm lång (!) och låg och sträckte ut sig och drog ihop sig om vartannat. Och – han hade ett hjärta som slog. Vi grät. Det här blev också vår "Vi ska bli föräldrar"-bild när vi gick ut med nyheten på diverse sociala medier i vecka 11. 
2. Första gången jag märkte att gravidmagen inte bara sjönk ner bland mina inälvor utan faktiskt syntes även när jag låg ner. Det här var långt innan jag visste att jag inte skulle kunna ligga på rygg eller höger sida från vecka 20 och framåt eftersom livmodern då skulle förvägra mina lungor rätten att kunna andas.
3. Ny vecka, Tobbe och Alfie högläser från en av preggoapparna. Eller, Alfie läser inte, han sover, men om något gett honom en iPhone så hade han säkert lärt sig. 
4. 3D-ultraljud i vecka 28 och vi upptäcker att Kenneth faktiskt är en människa. 
5. Bonusbild på Alfie pga saknar ihjäl mig efter honom eftersom han behövt vara hos sin husse hela sommaren i och med min sjukskrivning. Buuhuu! 
6. VATTENMELON. Har säkert ätit min egen vikt i denna delikata frukt under graviditeten. 
7. En av alla långsamma snigelpromenader så här på slutet. Kanske från vecka... 37-38. 
8. En av sommarens absolut finaste morgnar, Tobbe väckte mig med packad frukostkorg och vi körde ner till havet. 
9. Vecka 40 och jag försöker få ut Kenneth med hjälp av lite unicorn power. Hjälpte dåligt tydligen eftersom jag nu är i vecka 41. 

Tusen tack för det här uppdraget Katta, en liten walk down memory lane var vad jag behövde nu när dagarna sniglar sig fram. Och nu har jag dessutom fått lite mer tid att gå och är en och en halv timme närmare förlossningen, YEY!