Målbilder att fokusera på så här på slutet

Det jag tänker på så här dagen efter dagen efter dagen D är att Baby Kenneth faktiskt inte kan stanna där inne hur länge som helst. Max två veckor till och det är ju liksom inte jättejättevanligt att man måste bli igångsatt, det är faktiskt vanligare att man föder de fyra närmsta dagarna efter BF, vilket för mig blir i dag eller i morgon. Inte för att statistik är något som Kenta har brytt sig om de senaste elva veckorna, men ändå.

I alla fall, nu fokuserar jag på att jag inom sinom tid kommer kunna:

• Ha jeans.
• Äta mögelost.
• Gå i normal takt.
• Sitta rakt upp och ner utan att det känns som att jag ska kvävas av den där lilla bäbisumpan som pressar sig upp mellan mina tuttar.
• Sitta rakt upp och ner utan att se ut som valfri man på tunnelbanan för att få plats med magen som ligger i mitt knä. 
• Ligga på rygg och ändå kunna andas. Ahhhh. 
• Ligga på höger sida och ändå kunna andas, samt inte bli panikillamåande.
• Ta på mig skorna utan att kräkas (THANK GOD för flipflop-säsong!).
• Använda cirka 70 procent mer kläder ur min garderob.
• Andas. 

Ha, kul att man är så långt nere på botten nu att ens största drömmar i livet är "äta ost och kunna andas".