Tröttma x 2

Om man säger så här: preggotröttma kombinberat med preggosäkra allergitabletter (=tabletter från 70-talet med viss sövande effekt) gör inte mycket för ens förmåga att hålla sig vaken efter klockan 20.

Så atte....

*ger mig in i försäkringskassan underbara värld*

Joråsåattehh. Det börjar ju inte jättebra.

Så där ja, då har jag velat klart och jag valde att köra

Baby Kenneth ba: FORTARE MORSAN, GASA!

Jag har funderat en hel del på det här med att köra hoj gravid och i dag slutade jag fundera och bara körde. Jag har hittat kläder som passar (tack Ellinor!) och även om jag bara kört kanske 100 mil sedan jag tog kortet i oktober så känns det ändå safe. Eller ja, safe och safe, JAG känner mig safe. Jag är ingen daredevil som drar på i hundraåttio och låter knäskydden slicka asfalten i kurvorna, jag kör som en normal och vuxen människa. Problemet är ju att andra inte gör det.

Och just det har jag funderat mycket på. Hade jag gjort en liknande vurpa som förra sommaren så hade Baby Kenneth nog inte klarat sig. Och det gick bara i typ 50 km/h, men det gjorde ont som satan och den smällen räcker för att moderkakan ska lossna/bäbisen klämmas/kroppen chockas osv. 

Så är det värt det?

Vad är värt vad? Om jag ramlar eller krockar och bäbisen dör, var det värt det då? Självklart inte. Men det är ju få saker som verkligen är värt att förlora sitt ofödda barn för, så kan man ens svara på den frågan? Är det värt att jag kör bil fram och tillbaks till jobbet varje dag om jag krockar och Kenneth dör? Nej. Är det värt att jag cyklar till Ica för att hämta ett paket och blir överkörd av en lastbil på vägen dit? Nej, inte det heller. Och det är klart att det finns en (enormt) ökad risk i att sätta sig på en motorcykel med en 25-veckors bäbis i magen, men jag väljer att inte se det på det viset. 

Jag gör vad jag kan för att köra så säkert som möjligt – jag håller hastigheten, väljer vägar där jag inte gör vänstersväng från landsväg (och helst inte höger heller om det inte finns ordentlig fil/vägren), jag kör inte motorväg, jag genar inte i kurvor, jag tar det sjukt lugnt där det kan finnas grus, jag gör inga crazy omkörningar och så vidare i all oändlighet. Och så hoppas jag att ingen kör på mig. Och jag lovar att Baby Kenneth mår bättre av att morsan är ute i vårsolen på korsar nysådda åkrar på slingriga asfaltsvägar än ligger hemma och deppar för att hon får sätta livet på hold fram till augusti.

HILFE! Måste ju börja utnyttja min graviditet

Bildbevis på månad sju + magen från sidan i halvliggande bloggande tillstånd.

Jag ser i min Baby Kenneth-app att jag ju för fasen är gravid i sjunde månaden. OCH JAG HAR INTE SPELAT UT GRAVIDKORTET EN ENDA GÅNG under min graviditet. Inte en enda. Herregud, dags att börja nu! All populärkultur tar ju upp det faktum att det är helt okej för en havande kvinna att köra med sin omgivning, och det var väl fan om jag skulle missa detta ypperliga tillfälle att dra nytta av mitt välsignade tillstånd, nu när jag inte har några som helst andra gravidåkommor att skryta med. 

Cravings? Noop. 

Kramp i vaderna? Nix. 

Halsbränna? Nej. 

Foglossning? Inte direkt.

Ryggont? Tvärtom, har aldrig haft så LITE ont i ryggen som nu.

Men bara att VARA i sjunde gör ju att det är fritt fram att inte behöva bete sig som en vuxen människa, utan mer som en trulig tonåring. Exempel:

• Åh, kan inte du göra det själv, jag är ju ändå gravid i sjunde månaden?
• Kör du och handlar? Jag är så trött, jag är faktiskt gravid i sjunde månaden. 
• Laga mat? Jag? Jag är liksom gravid i sjunde månaden.
• Jo, det har jag visst sagt, påstår du att jag ljuger eller? JAG ÄR FAKTISKT GRAVID I SJUNDE MÅNADEN.  

*gnuggar händerna och smider ondskefulla planer*

Just fan, jag är ju gravid

Ja hörrni. Min del av bloggen är ju tämligen eftersatt, skulle man ju milt kunna säga. Mirijam ba: bloggy bloggy bloggy. Jag ba: ... Jag vet inte, kanske är det symptomatiskt för denna graviditet. Jag känner mig fortfarande inte överdrivet gravid. Byxorna spänner och jag blir irriterad, tills jag kommer på att just fan, jag är ju i vecka 22. Jag är hungrig som en varg och blir sur eftersom jag precis har ätit, tills jag kommer på att just ja, jag ÄR ju faktiskt preggo. Jag blir förvånad när jag känner sparkar och när jag igår kom på att jag bara ska jobba i (typ) två och en halv månad till innan långsemester och sedan föräldraledighet tar vid så var detta jag:

 

Ja, minus det stylade håret alltså. 

Och om ni undrade över min reaktion över svidande röv på grund av mina vänner hemo och rojd...

 

Och nu säger jag ju inte att alla får hemmisar eller en öm bakdel, men om man får det så är det ju himla fint att man kan beställa hem rumpkrämer på nätet nu för tiden. För det finns faktiskt en del shopping som liksom inte är kul att hänge sig åt ute på stan, inte ens lite faktiskt.

Alltså, det här att Baby Kenneth är liksom... klar?

När vi var hos barnmorskan i fredags så sa hon att vi numera är förlossningspatienter om något skulle hända. Strunt i 1177 och akuten, ring förlossningen och åk dit om det är några problem. Helt galet. Baby Kenneth kör fight club varje dag så jag VET ju att det är någon där inne, jag VET att han finns och jag vet hur lång han är (ca 35 cm) och hur mycket han väger (660 gram) baserat på vilken vecka jag är i (24+1).

Och vill ni veta det sjukaste? I vecka 24+2 födde min kompis sin son. Och han inte bara överlevde, han är nu för tiden en helt normal, glad och frisk liten pöjk. Är inte det helt jävla vansinnigt? Sjukvården alltså, så himla häftigt och fantastiskt att det faktiskt funkar att gå en halv graviditet och att det ändå kan lösa sig. Jag kan inte ens föreställa mig att Kenneth skulle kunna födas i morgon.

Den 10 juli skulle han komma, men han föddes redan den 23 mars. Här och här skriver Anso om lilla Hugos första tid, och jag slänger in en liten varning för starka bilder om man är känslig. Men som sagt, slutet gott. ❤

Första blöjan. FATTA LITEN RUMPA?

Loppis i vårsol = världens bästa grej!

Om ni bor ens i närheten av Skåne så ta er till Folkets Park i Malmö den sista söndagen varje månaden och shoppa loss på deras barnloppis! Enkla regler: ingen förbokning, det kostar ingenting, bara släng upp ett bord/en filt och sälj begagnade barnrelaterade grejer tills du stupar. Eller gå dit och handla tills du stupar.

Jag överdrivet inte om jag säger att det var flera hundra pers som sålde grejer idag. Själv fick jag ihop högen på bilden för ynka 90 spänn, sjukt nöjd! Och som ni ser så var det tydligen djurtema på Kenneths garderob idag, om vi bortser från päronbodyn. Förutom kläder så fanns... allt. Man hade lätt fått tag på allt en bäbis kan behöva det första året för nästan inga pengar alls.

Och det är ju sjukt att man ens handlar nytt när man tänker på att allt jag hittade totalt kostade mindre än vad en vanlig helt ny Lindex-body gör.

Hur gör ni, köper ni mycket begagnat?

Ska genast börja använda kalendern lite flitigare

Hur det gick i går? Jättebra.

Ja alltså, om man med "jättebra" menar att jag hade tagit fel på dag så jag skulle inte alls dricka sockergegga, utan höll på att svälta ihjäl i sex timmar for nothing och mådde sedan sjukt dåligt hela kvällen efter att så klart ha vräkt i mig mat så snart detta lilla misstag uppdagades.

Men ANNARS gick det bra, alla mina blod/järn/urin/blodtrycks-värden är perfekta, lilla bäbishjärtat slår helt perfekt och magen ligger helt perfekt på sin lilla kurva. Baby Kenneth är Baby Perfect helt enkelt. Älskar Baby Perfect.

Plus: älskar vår barnmorska. Hon är bäst.

Dricka rent socker? Allvarligt talat?

Ska göra glukosbelastningstest i dag, åh, snälla säg att det faktiskt inte är så där sjukt äckligt som alla säger att det är? Finns det inte någon som tycker att det faktiskt var gott?

Sökes: inredningstips för bäbisar

Preggo preggo-Majsan proudly presents: BABY KENNETHS FÖRSTA HEM! Jorå, den här lilla familjen har minsann skrivit förstahandskontrakt på en trea i detta funkiga lilla hus idag! Hur fett?

Nu är frågan: eget rum till Kenneth eller inreda ett mindre bäbishörn i sovrummet? Nollåringar behöver ju liksom inget yta att låsa in sig på, det där med att tjuvröka och smälla i dörrar lär ju dröja ett tag, så ett schysst hemmakontor kanske vore att föredra i lillrummet? Om man ska tänka rent praktiskt och inte gå bananas i inredningsdjungeln alltså?

Hur gjorde ni med första barnet, rent utrymmesmässigt sett? Kom gärna med tips på hur vi kan göra ett fint peppigt hörn till Kenneth i vårt eget sovrum!

Tack och hej från världens gladaste tjej!

Hej vecka 24! Hej då fötter.

Alltså, SOM jag och Baby Kenneth växer nu alltså! Överdriver inte när jag säger att det skillnad från typ dag till dag!

*går och rotar i kylskåpet*

Hej jag heter Mirijam och är beroende. NOT.

Vi köpte en vagn ju. En finfin Brio Happy, två år gammal och fullt fungerande enligt konstens alla regler. 2500 kronor inkl vinteråkpåse, uv-/myggskydd (OBS, ej fågeln uv, strålningen uv) och regnskydd. Den är liksom... bra. Perfekt för oss. Men så tänkte jag att det vore kul att sy ett nytt tyg till suffletten, svart är ju liksom ingen asball kulör, och så googlade jag på "sy om suflett" och "pimpa barnvagn".

OH
MY
GOD
!

Här har jag gått och i min enfald trott att en barnvagn är något man köper till en rimlig peng och sen har tills barnet i fråga växer ur den. HA HA HA! Det verkar jag vara ganska ensam om. Visste ni att det finns folk som byter barnvagn typ varje månad? VARJE MÅNAD. Som har bäbisar som är... bäbisar (okej, jag är dålig på att bedöma ålder men mer bäbisar än barn) och ba "Kolla paketet som kom idag, barnvagn nummer sju, en Bugaboo Donkey!" och man ba "SJU? Har du köpt SJU vagnar till ditt barn redan?"

Vet ni vad en Bugaboo kostar? Typ tolvtusen spänn! Vet ni vad SJU Bugaboo-vagnar kostar? You do the math.

Är detta normalt? Eller nej, det kan det ju inte vara, så jag ändrar min frågeställning till Är detta verkligen sunt? Även om man säljer vagn 1 när man köper vagn 2 och sen vagn 2 när man köper vagn 3 så måste man ju förlora orimliga summor med pengar på detta? Plus att vagnarna är skitfula, men det är ju en smaksak.

Snälla, säg att det finns någon som läser detta som är vagnberoende och kan förklara hur tankegångarna går i mammahjärnan (för det verkar vara brist på pappor bakom de här barnvagnsbloggarna), jag är helt sjukt nyfiken!

Träningskläder för preggomagar

Ehhh... träningskläder som en preggomage får plats i? Tips någon?

Önskeinlägg: föräldraledighet

Föräldraledighet. Hur tänker ni? Hur ska man dela? Och varför är det så himla känsligt?! Om det hade funkat med mitt jobb hade jag och min kille velat dela 50/50 typ ganska tidigt. Men nu funkar det inte att jobba tex halva veckor på mitt jobb men det verkar varade himla provocerande för många när vi pratar om det! /Jenny

Mirijam svarar: Ja du Jenny, det här är ju en av de tradigaste sakerna vi har framför oss, eftersom vi inte har möjlighet att göra som vi vill. Om vi hade levt i de bästa av världar så hade vi haft varsin tillsvidareanställning och delat 50/50, men nu ser det inte riktigt ut så. Jag har en programanställning som räcker året ut och Tobbe pluggar, han har precis börjat på den fjärde terminen av sex när Baby Kenneth kommer och det är inte direkt optimalt för vår ekonomi att han ska skjuta upp sin skola för att ta pappaledigt, så vi har tänkt så här:

• Jag är ledig till 1 juni 2014. Det blir typ tio månader.
• Tobbe är ledig under sitt sommarlov, ungefär juni-juli-augusti 2014.

Ja, och sedan vet vi inte så mycket mer, eftersom vi inte vet hur min arbetssituation ser ut då. Kanske kan jag kombinera mitt frilansande med att ha Kenneth hemma, Tobbe ska skriva uppsats och kommer vara hemma mycket, så kanske kan vi lösa det med att vara hemma båda två och jobba deltid (jag) och plugga (Tobbe). Kanske märker vi att Baby Kenneth kommer trivas jättebra på förskola några timmar om dagen vid 15 månaders ålder och då kan vi ju ändra lite hur vi gör. Det får ju hänga på Kenneth, hur han har det på dagarna är ju det viktigaste.

Jag tycker att det här är en sån himla svår fråga - mycket för att INGEN familj ser likadan ut, och ändå ska alla tycka och tänka så himla mycket. Jag tjänar till exempel mer än Tobbe (även när han inte pluggar) så för oss är det inte mest logiskt att jag (som enligt normen borde vara den som har lägst lön) ska stanna hemma längst, men eftersom Tobbe studerar och vi
1) tjänar på att han blir klar med sin utbildning
samt
2) han kan vara hemma ganska mycket trots att han går i skolan
så blir det nog bäst att göra så här. Alltså bäst i benämningen "träffa vår unge så mycket som möjligt ihop" och inte "få ut så mycket pengar som möjligt".

17 veckor kvar, sen kan man inte bära med sig ungen innanför skinnet längre...



Katta svarar: Eftersom jag somnade sött när jag nattade Batman igår kväll så släntrar jag in här lite på efterhand och lägger till mina tankar kring detta sjukt svåra och känsliga ämne. Vi är ju faktiskt fortfarande mitt upp i en föräldraledighet med Batman, där pappa Pärre är hemma just nu, sedan 1 december till 15 juli.

Och är ni flinka i mattehuvudet så har ni snabbt räknat ut att jag och Pärre inte delat lika. Jag var föräldraledig i 11 månader, Pärre kommer att ha varit föräldraledig i 7½ månad (för den sista månaden har han semester). Jag var sammanlagt hemma i 13 månader (återigen: semester). Varför, för att det blev så. Jag räknade fel och trodde han skulle få ett par månader till (och bölade i två dagar över det när jag upptäckte att så icke varo fallet). Men det funkade bra ändå.

Det är ju det som är grejen. Det är JÄTTESVÅRT att säga att SÅ HÄR ska det vara, för precis som Mirijam skrev så är det olika i olika familjer. Jag vill ju givetvis att Pärre ska få vara hemma ett rejält sjok med tid, för jag ser ju att relationen mellan honom och Batman är helt annan idag än vad den var när jag var hemma med honom. På samma sätt som min relation med Batman också ser lite annorlunda ut idag än vad den gjorde mitt under föräldraledigheten.

I slutet av min föräldraledighet fick jag en ganska oförskämd kommentar på min blogg från en läsare som aldrig varit inne förut som insinuerade ganska stenhårt att vi inte hade delat på föräldraledigheten. Helt oinsatt i hur länge jag hade varit hemma, helt oinsatt i huruvida sambon skulle vara hemma eller inte utgick hon från att jag hade plockat alla dagar och att Pärre inte skulle vara hemma alls - något som givetvis bottnade sig i hennes egna förutfattade meningar om hur det brukar se ut. Men kommentaren gjorde mig ARG, därför jag tycker inte att man ska behöva försvara sitt val till hur uppdelningen ser ut för någon annan än för den man delar/inte delar ledigheten med. Och att folk som är helt oinsatta ska komma med pekpinnar, det tycker jag är sjukt provocerande.

Hej hej Jokern

 

RUL =done!

 

RUL = rutinultraljud för er som inte är down med preggolingo.

 

Allt såg mycket bra ut och Jokern är en livlig kakadua som gillar att svänga på armar och ben. Vinkar på bild gör hen också. *vinkevink*

 

Alla vitala organ fanns på plats och ultraljudsbarnmorkan var en fröjd att ha att göra med. Jag som haft en del mindre roliga erfarenheter av bemötande vid ultraljudsundersökningar älskar stället som jag varit på nu sedan jag bytte till min lokala mvc (bort från Mama Mia när jag väntade Eddie), så himla trevliga och berättar utförligt om vad de gör och vad de ser. Skulle kunna hänga där typ hela dagarna.

 

Hur som, allt såg bra ut. Yay!

 

Oooops, bara 2.5 månad kvar på jöbbe!

Lämnade in den här lille lappen i dag. Baby Kenneth är beräknad till 10 aug, jag har tagit semester hela juli och går på föräldraledighet sen. Hehe. Det låter väl välplanerat? Eller? Säg att det låter välplanerat!

Sååå... 2.5 månader kvar på jobbet och sen ledig i ett år. Eller ja, "ledig" kanske jag ska skriva, det verkar inte vara någon vidare semester att ha en nyföding hemma.... Så 1 juli kändes lagom, han KAN ju komma tre veckor för tidigt, och då hinner jag vila upp mig lite innan förlossningen.

Men... han kan ju i och för sig bli typ två veckor sen, ska vi gissa att det blir mååååånga och låååånga veckor från den 1 juli till slutet av augusti i så fall? Och hur fördriver man tiden under de där många och långa dagarna egentligen? Jag måste köpa pocketböcker! Ladda hem serier! Börja sy ett lapptäcke! Haha, gött att jag redan är stressad över min sommarledighet!

*bokar meditationskurs och klickar hem valium*

Det är så underbart att vara gravid. Så njutbart. Eller?

Camilla lämnade en kommentar som jag nickade instämmande till. Så här skrev hon, bland annat:

"Men det är ju så sjukt mycket prat om att man ska NJUTA och TA TILLVARA och man ska må så jävla bra (fast inte för bra, för då är man inte gravid på riktigt) osv osv osv. När de allra flesta faktiskt inte alls tycker att det är så njutbart att vara gravid. Eller "de allra flesta" var väl kanske att ta i, jag har ingen aning.

Men det är fasen inget normaltillstånd att gå runt och njuta som gravid. Även om man njuter i perioder och i vissa stunder. Det kan vara mysigt med sparkar och hicka och att klappa på magen och försöka förstå att det ligger en människa därinne och fantisera om henom. Men det säger ju sig själv att det är rätt jäkla jobbigt också. Dels för att det är inpräntat sedan födelsen att man bör vara SMAL och folk är så jävla intresserad av viktuppgång vid graviditet så man får komplex och blir stressad över att gå upp och hur ska man klara av att bli av med allt sen osv osv. Dels för att man blir mycket tyngre och allt så klart blir tyngre att göra + krämpor pga att man blir tyngre och allt trycks ihop och trycks på"

SOM jag håller med. Allt detta snack om hur underbart det är att vara gravid - TYCKER majoriteten verkligen det? Misstolka mig nu inte, det är klart att det är underbart att man är gravid som så, liten människa i kroppen, livets mirakel etc och det är verkligen ingen självklarhet att ens bli gravid. Men det är inte DET jag pratar om, för givetvis är det så att man uppskattar att det är ens lelle onge som man bär omkring på i magen och det är ju toppen, MEN hur njutbart är det egentligen?

Inte särskilt, skulle jag vilja påstå. Tröttheten, i många fall illamåendet, en kropp som i vissa fall tycks motarbeta en (Alexandras inlägg om detta är mycket läsvärt), smärtor överlag, underliv som (kan) svullna upp, hemorrojder som blöder, fötter som svullnar, kläder som sitter åt, sura uppstötningar, hud som ser glåmig ut, hår som blir rufsigt för att man liksom inte har orken att fixa det fint, humöret som svänger mer än vikingagungan, orklösheten, gråten, foglossningar och bäckenbottensuppluckringar och onda ryggar... ja men ni ser ju, listan över ganska oangenäma och inte minsta njutbara saker som hänger ihop med en graviditet kan göras oändlig. Och ÄNDÅ sitter folk där och ba: men passa på att njuuuuut nu, åh det är så underbart att vara gravid, känner du dig inte som en kraftfull urmoder? Ehm, nej, jag känner mig inte som en kraftfull urmoder - jag känner mig som ett sjölejon med ischias och öm anal, tackar som frågar.

Lästips i tidningshyllan: Träna som gravid

Jag köpte en gravidträningstidning igår, "Träna som gravid" från redaktionen bakom Hälsa& Fitness. Eller ja, jag köpte även coca-cola, cheeseballz och en DrOetker-pizza, men nu var det inte det vi skulle prata om. Det är i alla fall en mycket bra tidning detta, med hela träningsprogram för dig i trimester 1, 2 och 3 plus direkt efter förlossning. Och det finns två nivåer på varje del av graviditeten, så oavsett om du är nybörjare eller lite mer träningsvan så hittar du ett schema som passar dig. Och vi snackar hemmaträning nu, så det finns tyvärr inga ursäkter om du vill komma undan.

Jag är i vecka 23 nu och har gått upp 13 kilo när den genomsnittliga familjelivsmorsan gått upp två. Och JAJA, jag vet att man inte ska jämföra, att det varit vinter och mörkt och att jag låg i typ preggokoma de första 16 veckorna, men ÄNDÅ. Jag är så trött och sliten och dessutom blev jag förkyld nu igen vilket säger lite om vilket särdeles dystert tillstånd den här förr så peppiga kroppen är i. Ni vet vad jag menar – onda cirklar, dåliga vanor, TRÖTTMAN och det faktum att det faktiskt ÄR trevligare att äta ostbollar framför tv:n än att gå ut och powerwalka i snögloppet gör ju att man inte är i sitt livs form direkt. 

Men nu är det vår. Eller ja, "nu är det plusgrader på dagarna" kanske man ska säga, men ändå. Det är ljust! Det är sol! Det är blommor i dikena! Nu ska jag vända den här onda cirkeln, och jag tar den blivande pappan med mig upp ur sockerhålet.
Så, vi kör lite tolvstegsprogram här hemma nu, tar en dag i taget osv. Var på Ica i dag och bara öste ner kvarg, frukt, kokosmjölk och grönsaker i vagnen och jag räknar med att det här blir första dagen på flera månader som jag inte äter godis. Jo, det är sant! Stackars stackars Baby Kenneth, sina första 22 veckor har han typ levt på socker och E-ämnen allena, vi får ju hoppas att han inte tagit all för stor skada. Dessutom köpte jag ett par mycket studsiga air max i Barcelona, så nu kan jag ta långa promenader utan att det känns som att korsryggen ska lossna och springa hem på egen hand i ren protest.

Hur känner ni inför era nya kroppar? Jag hoppades/trodde/utgick från att jag skulle lämna alla hjärnspöken därhän och bara njuuuuta av att vara preggers, men nix pix. Men det är väl som vanligt när jag hamnar i mina svackperioder, mitt psykiska mående baseras mer på det faktum att jag blir en opepp, apatisk säl, mer än att jag går upp i vikt. Jag skiter väl i vikten så sett, men jag är bara så jävla slö. Hatar att vara slö, jag ÄR inte slö, jag är stark glad och peppad. Ju. Och det tänker jag vara resterande 17 veckor av den här graviditeten, annars kommer Baby Kenneth få en riktigt tradigt morsa när han kommer ut. Och jag är INTE en tradig morsa.

Jag är en stark glad och peppad morsa. Och hör sen.

Saker man önskar att någon hade berättat

Hanna Rosell har en hemskt trevlig blogg, tycker jag. Igår bad hon sina läsare dela med sig av följande: Detta önskar jag att jag kände till innan jag blev gravid/födde barn/var förälder till ett spädbarn.

MYCKET bra och intressant läsning bland kommentarerna. Och potentiellt läskig. För grejen är att väntar man barn har omgivningen en tendens att överrösa en med massor av pikanta detaljer som man egentligen inte vill veta, men ändå sitter man gärna där efter förlossningen med parveln i famnen och hojtar: varför berättade ingen att det kunde vara SÅ HÄR? Så, en fin balansgång to say the least, med andra ord, hur mycket man kanske vill veta innan och hur mycket man i efterhand önskar att man hade vetat.

Min nummer ett grej som jag önskar att någon kanske hade kunnat vara lite lite tydligare med angående förlossningar är hela den där härliga grejen med efterbörden. VARFÖR BERÄTTADE INGEN FÖR MIG ATT MAN SKULLE KRYSTA UT MODERKAKAN OCKSÅ? sa jag ilsket på förlossningen för 12 år där jag halvlåg/satt med min nyfödda onge i famnen.

- Så där, du kan du krysta igen så att moderkakan kommer ut, bad mig barnmorskan.

Jag ba: ???

Alltså, det står säkert i böcker, men allvarligt talat försökte jag undvika alltför detaljerade förlossningsbeskrivningar för att inte jaga upp mig själv i onödan. Och visst, de kanske pratar om det på sådana där föräldrautbildningar som jag konsekvent vägrat att gå på (första gången var jag singel och vägrade sitta där och känna mig lonely, och sa att jag läser väl en bok istället - vilket jag alltså inte gjorde) och andra gången var jag ju omföderska och hade koll på det där med efterbörden. Men jag överdriver verkligen inte när jag säger att jag blev chockad, besviken och ganska arg över att jag skulle behöva krysta ut något en gång till som snart inpå att ungen hade passerat genom mitt sköte.

Ni är säkert mer välinformerade än vad jag var då. Men om ni inte är det, så berättar jag det nu: moderkakan ska också ut. Kul va. Och sedan vill de gärna att man ska titta på den också. De håller upp den som värsta jaktbytet och ba: TITTA så fin den är - vill du inte se? Medan man (jag) ba: ehh, nej tack, det är bra. Jag har en söt bebis här att titta på, det räcker så bra det.

Vart fan är glowet?

 

Det där med att man skulle få ett vackert glow och se så där strålande och underbar ut när man är gravid: what a load of BULLCRAP! Världshistoriens största lögn for sure. Detta är min tredje graviditet och jag har fan sett ut som skit under samtliga tre.

 

Och ja, vårt sovrum är en sorglig historia, men eftersom det är det sista rummet som ska renoveras så får det helt enkelt vara en sorglig historia ett tag till. Jag kan ligga där på sängen utan ben, titta på tapeten som flagnat medan mitt glow lyser med sin frånvaro. Passar ju ganska bra faktiskt!

 

Med på bild, utöver bristen på glow och bristen Family Living-pimpat sovrum: magen vecka 20. För idag går jag in i vecka 20. Snart halvvägs alltså. SICK!

Igår: frågade om vagn. Idag: köpte en vagn!

Hepp! Kolla in detta då: ett styck mycket peppad blivande mamma i en solig trappuppgång efter inköp av vagn. Hittade en svart Brio Happy kombi (med grå mjuklift), vinteråkpåse, uv-skydd/myggnät och regnskydd för 2500 spänn. Och viktigast: SVART CHASSI. Alla nöjda och glada!

Sen höll jag på att köra i hundbajs det första jag gjorde när vi kom ut, och Tobbe slog sig själv i huvudet när han skulle fälla ihop vagnen och stoppa in den i bilen, så vi har ju lite att träna på innan Kenneth kommer. Tur att det är ett tag kvar.

Hoppet är det sista som överger människan osv

Kläder när man är preggo #1

Okej! Kläder när man är preggers - inte en helt lätt grej. Mirijam har skrivit om det tidigare och det finns en drös tips bland kommentarerna till det inlägget, men eftersom jag gillar att göra saker i photoshop och är sjukt upptagen med att skriva en hemtenta as we speak så har jag surfat mammakläder online. För trikå i all ära, men ibland tröttnar man. Eller så har man ett jobb som helt enkelt inte tillåter trikå. På mitt jobb är trikå just inget problem alls, och med Eddie i magen levde jag i tajts och tunikor. Men nu, men en till graviditet så tätt inpå den förra så har jag utvecklat en stark aversion gentemot samtliga kläder jag bar under den förra - inte minst för att de sedan fick hänga med under den ganska långa amningsperioden eftersom det visade sig att praktiska kläder som gravid även är praktiska kläder när tuttarna ska fram snabbt och smidigt. Helst av allt skulle jag vilja bränna varenda liten tråd på bål av det jag bar under min förra preggoperiod.

Så. Jag tänkte bjuda er på lite tips. Inte för att jag är någon fashionista - tvärtom faktiskt. Jag menar herre gud, det finns nog ingen mer ostylish än mig. Men vad tusan gör väl det, jag kan väl tipsa om kläder om jag vill ändå? Klart jag kan!

Grejen med preggokläder är att det är ett ganska magert utbud i affärerna, tycker i alla fall jag. Men på nätet, DÄR kan man hitta grejer. Det gäller förstås att hålla ögonen öppna och kolla runt lite, men på sajter som ASOS (grymt för preggokläder), Zalando, H&M, Ellos och Halens finns det en hel del fina saker att klicka hem, oavsett smak eller krav på kläder. Allt från skönaste trikå till striktare business. 

Kläderna på bilden då. Jag tänkte att de kan funka på jobbet, för jag vet inte hur det är med er men att traska omkring i en pennkjol (bild 3, rad 1 - från ASOS) hemma på helgen med ena handen i chipsskålen är liksom inte min grej riktigt. Jag tänker också att dessa saker går att båda dressa upp och ned beroende på vad du har för typ av jobb. Har du ett jobb som jag har, så funkar ju Turtles-linnet från Gina alldeles utmärkt till de svarta byxorna från H&M (bild 1 rad 1) tillsammans med en kofta eller en kavaj om jag vill slå till på stort. Behöver man vara lite mer dressad så kan man ju istället slänga på sig byxorna från ASOS (bild 2 rad 1) tillsammans med en blus och kavaj.

Ett av mina allra varmaste tips är omlottklänningar (Bild 1 rad 2 - från Ellos). Goodness, de funkar att växa med och du behöver inte ens köpa en preggovariant faktiskt (min prickiga som jag bar cirka varje dag med Eddie i magen kom från Lindex alldeles vanliga avdelning), plus att de är amningsvänliga om du tänker amma. Klänningar överlag är ju lätta att dressa för jobbet, tycker jag som inte jobbar på bank alltså (bild 2 rad 2 - från Ellos), men gillar man inte klänningar så funkar ju kjol eller brallor med snajdig blus också (bild 3 rad 2 - från ASOS).

Jo, jag är lat, jag har inte länkat plaggen. Men på webshoppar säljer de ju ändå slut så snabbt. Men inte och klicka runt och leta. För det GÅR att hitta schyssta preggoplagg som inte kostar en förmögenhet om man är sugen på att skaffa lite nya grejer. Personligen känner jag att jag kommer vara nöjd om jag bara köper de leopardfläckiga brallorna på H&M, men å andra sidan kanske jag mest kommer se ut som en leopardfläckig val i dem, och det kanske inte är lika raffigt som jag hade tänkt mig ändå.

PS. Och appropå frågan om jeans och preggomagar. Jag kan visserligen fortfarande ha mina jeans eftersom de knäpps under magen, men de börjar bli ganska osköna att sitta i ned i. Vill du ha jeans under graviditeten kan jag rekommendera att spana in H&Ms modeller - de är ganska schyssta faktiskt, i alla fall när man väl kommit över det stora stycket med tyg över magen som sitter på alla preggobrallor.

Sol i svanken och hej till vecka 23!

Alltså, hallå ja!? Alldeles nyss satt man med kalendern och räknade veckor, dagar och timmar och ba "Jo, men det är vecka 6+0 i dag, whoop whoop, redan VECKA 7!" och nu plötsligt är det vecka 23 fast det kändes som i går som vi låg och högläste om vecka 22 på ett hotellrum i Barcelona. Galenskapen!

Och annat som är galet är magen. Ni som inte varit gravida – visste ni att magen inte känns? Alltså när man går och rör på sig? Jag har alltid trott att det skulle kännas som att man hade en tyngd där fram som gjorde en lite framtung och liksom... ja, kändes. Men nix. Hur skumt är inte det? Och fatta chocken när man tror att magen ser ut som typ innan och sen råkar se sin spegelbild i typ ett skyltfönster och blir helt perplex. Men gud, jag ser ju liksom... gravid ut? 

Och det är först nu som den börjar bli hård, de första 20 veckorna var själva bäbismagen gömd där inne och tryckte ut fettet framåt, men nu har fettet tryckts ut åt sidorna och magen blir inte längre två stora veck utan en liten kula. Dessutom börjar alla tröjor bli för korta så jag ser ut som Plura, minus alkoholen.

Ännu mer galet: Baby Kenneth väger nu 600 gram och ska de kommande fyra veckorna dubbla sin vikt. Hängde ni med? Han ska alltså gå upp lika mycket under april som han har gjort sedan i slutet av november!?! Jag kommer svälta ihjäl!?

Tobbe ba: "Ooookej, nu börjar hungerspelen!" 

Jag ba: "Hehe". *bokar in en distanskurs i anger management*

Preggo Preggo goes Förkyld Förkyld

I Stockholm sitter Kvacken och snorar – och 60 mil söderut gör jag exakt samma sak. Oh my god, vi är ju bara SÅ synkade osv.

Viktigt meddelande till Baby Kenneth: DIN MAMMA BLIR ALDRIG SJUK! Alltså aldrig. Okej, jag får halsfluss en gång vartannat år och då är jag dödens lammunge, men mellan flussarna är jag frisk som en fisk. Så att detta är andra förkylningen sedan du började byggas i min mage känns inte okej, är det så här vi ska ha det nu? Eller är det kanske någon slags förberedelse på åren i förskola där bacillerna och virusen kommer avlösa varandra och du tycker att jag ska öva på att vara sjuk nu? I så fall är du smartare än jag trodde.

Och viktigt meddelande till er andra: Vad hjälper egentligen mot förkylning i preggotider? Enligt läkaren som vi var på vul hos i vecka så skulle jag ta "alvedon och varm dryck", men alltså – det har väl ingen blivit frisk av? Jag brukar hälla i mig echinaguard om folk omkring mig är sjuka och jag börjar få någon liten känning och det hjälper jämt, men det ska man tydligen inte stoppa i sig nu?

*kokar te, tar två alvedon och hoppas på det bästa*

Hälsning från "Helt vilse i djungeln_79"

Okej, så här va: Baby Kenneth vill ha en barnvagn. Eller så kanske han inte vill det, men jag har cirka noll planer på att vänta med att ta reda på det till efter förlossningen. Faktum är att jag tänker att ALLT nödvändigt ska vara köpt/sytt/beställt typ snart eftersom jag tänker ägna min semester åt mer rofyllda saker än att stressa runt – höggravid och svettig – och störa okända Blocket-människor på deras semester.

I vecka 13 gick vi in i en barnbutik och fick en guidad rundtur i barnvagnsdjungeln.  HERREGUD. Vi kände oss helt lost med våra tafatta frågor, som två lurendrejare som bara hade för avsikt att störa personalen medan en tredje kumpan skulle smita in och stjäla kassan typ. Men efter ett tag fick vi i alla fall koll på vad vi vill och inte vill ha. Eller ja, TROR att vi vill och inte vill ha. Svårt att veta exakt vad man är ute efter när ens erfarenhet sträckts till att man kört runt en tom vagn på åtta kvadratmeter linoleummatta och ändå lyckats krocka med både den blivande pappan och två utställningsvagnar, men ett HUM fick vi ju.

Så, vi vill ha:

• En "normal" vagn, typ Brio eller Emmaljunga (alltså ingen sån där som ser ut som en lättvält droppställning med en badbalja på toppen).
• En kombivagn (ingen duo, vi vill kunna bära iväg en sovande Kenneth i en mjuklift utan att behöva lyfta av halva vagnen).
• Helst turkos eller lila eller helsvart (inte mörkblå eller grönrutig eller med crazy epilepsiframkallande cirklar i tyget).
• Lika stora hjul runt om (inga såna små kundvagnshjul fram alltså).
• Punkteringsfria hjul (men då måste det vara en vagn med bra gung i).
• Teleskophandtag (så långa pappan kan köra bekvämt).
• Ordentlig varukorg (vill inte att Kenneth ska bli prinsessan på ärten efter en tur till Ica). 
• Svart chassi (vem kunde ana att det hette chassi på barnvagnar? Och vem kunde ana att jag en dag skulle sitta på Blocket och mumla saker som "nej, inte det där silverfärgade chassit, det ser billigt ut!"). 

Ja, det var väl det. Är det verkligen för mycket begärt att man ska hitta detta på Blocket för en rimlig peng? Nypris är 7200 om vi beställer i butik, men hittar man en för 3000 så är det fyra komma två glada laxar som Kenta kan köpa körlektioner för om 16 år, 4 månader och 5 dagar. Man får inte vara dum.

Eller är du en sån där vagnexpert som läser detta och tänker, "Så planerade vi också, men vi köpte en blablabla och är såååå nöjda!" eller kanske "ÅH, DÅ VET JAG EXAKT VAD DOM SKA LETA EFTER!" så hojta till för guds skull, var inte blyg! All hjälp är välkommen i denna stressframkallande soppa!

Snor host snörvel snyt

Jag kan tycka att när man blir sjuk och är preggo blir man faktiskt MYCKET mer sjuk än i vanliga fall.

Mvh,
Snorig och hemskt ynklig SYK CHEY