Och vill ni veta det sjukaste? I vecka 24+2 födde min kompis sin son. Och han inte bara överlevde, han är nu för tiden en helt normal, glad och frisk liten pöjk. Är inte det helt jävla vansinnigt? Sjukvården alltså, så himla häftigt och fantastiskt att det faktiskt funkar att gå en halv graviditet och att det ändå kan lösa sig. Jag kan inte ens föreställa mig att Kenneth skulle kunna födas i morgon.
Den 10 juli skulle han komma, men han föddes redan den 23 mars. Här och här skriver Anso om lilla Hugos första tid, och jag slänger in en liten varning för starka bilder om man är känslig. Men som sagt, slutet gott. ❤
 |
| Första blöjan. FATTA LITEN RUMPA? |
Varför skriver man 24+1 och inte bara vecka 25? *noob*
SvaraRaderaBara för att verkligen poängtera att det skiljer en dag på Baby Kenneth och Baby Hugo! :)
RaderaAhaa det är dagar du menar. I see :)
RaderaOjoj, jag vågar nästan inte tänka på det...mitt 24+2 är nån gång den här veckan...inte riktigt redo för bebisankomst alltså... Enda fördelen jag kan komma på är väl att det är (borde vara i alla fall...) mkt lättare att föda fram en så liten bebis. Men nej tack, jag väntar gärna även om det känns som värsta coola miraklet att det faktiskt kan gå bra även om det skulle bli den här veckan...
SvaraRaderaSant. Känns svårt att väga upp den braiga saker mot allt som är dåligt bara. Men det är skönt att veta att chansen att det går bra faktiskt finns!
RaderaAlltså åh Hugo. Jag minns det så himla väl, när hon bloggade om hans ankomst och jag blir fortfarande helt gråty av bilderna - på ett fint sätt alltså. För han är ju så fin och så hel och så liten.
SvaraRaderaJag vet! Gull-Hugo!
RaderaEtt tvillingpar på vår öppna förskola föddes i v. 24+0 och mår nu bra. Så fantastiskt märkligt att tänka sig.
SvaraRaderaÄr själv i v. 26+5 så Mini skulle ha hyfsade chanser om hen föddes nu, men bättre att de bakas färdigt såklart.