 |
| Det är ju mysigt att pappa kan mata också! |
Sigge vägde 3250 när han föddes och var nere på pyttiga 2970 innan det vände uppåt igen, och igår på bvc stod vågen på stadiga 3810 gram, alltså typ nästan ett kilo mer än när han vägde som minst! Hurra!
Amningen var det någon som frågade efter och den funkar väl sådär... Ni som har läst här ett tag vet att jag kände ett stort obehag inför att amma och hade planerat att bara flaskmata. Men när det blev massa strul och Sigge var på väg att födas tidigt så tänkte jag att "skit samma om jag inte gillar det, jag gör vad som helst bara bäbisen blir frisk" och så sa vi att jag åtminstone skulle prova att amma efter förlossningen och se hur det kändes. Och det kändes... ingenting. Det kändes inte äckligt, det kändes inte mysigt, det bara var som det var - mitt barn som ville ha mat. Så då tänkte vi att funkar det så funkar det, och det trodde vi att det gjorde, han åt och åt och åt, verkade nöjd och skrek ingenting.
Några dagar efter förlossningen var jag inne och fick blod på grund av mitt låga blodvärde (80), och i samband med det fick jag frossa, 40 graders feber och blev inlagd över natten. Då fick Sigge ersättning eftersom 1) han inte gått upp ordentligt, och 2) mina bröst skulle få vila, jag hade ju i stort sett bara flyttat honom mellan höger och vänster bröst i tre dygn. Han fick 45 ml ersättning, somnade på en minut och sov i fyra och en halv timme. Puh! Och sedan dess har vi fortsatt att blanda amning och flaska. Men så här två och en halv vecka senare har han fortfarande inte blivit helt mätt på en amning, så det verkar tyvärr inte vara några betydande mängder mjölk i de här tuttarna direkt, vilket ju känns surt nu när jag faktiskt tänkte amma. Men jaja, han blir mätt och går upp i vikt och det är ju det viktigaste. Lille pluttbäbin.
Amningen var det någon som frågade efter och den funkar väl sådär... Ni som har läst här ett tag vet att jag kände ett stort obehag inför att amma och hade planerat att bara flaskmata. Men när det blev massa strul och Sigge var på väg att födas tidigt så tänkte jag att "skit samma om jag inte gillar det, jag gör vad som helst bara bäbisen blir frisk" och så sa vi att jag åtminstone skulle prova att amma efter förlossningen och se hur det kändes. Och det kändes... ingenting. Det kändes inte äckligt, det kändes inte mysigt, det bara var som det var - mitt barn som ville ha mat. Så då tänkte vi att funkar det så funkar det, och det trodde vi att det gjorde, han åt och åt och åt, verkade nöjd och skrek ingenting.
Några dagar efter förlossningen var jag inne och fick blod på grund av mitt låga blodvärde (80), och i samband med det fick jag frossa, 40 graders feber och blev inlagd över natten. Då fick Sigge ersättning eftersom 1) han inte gått upp ordentligt, och 2) mina bröst skulle få vila, jag hade ju i stort sett bara flyttat honom mellan höger och vänster bröst i tre dygn. Han fick 45 ml ersättning, somnade på en minut och sov i fyra och en halv timme. Puh! Och sedan dess har vi fortsatt att blanda amning och flaska. Men så här två och en halv vecka senare har han fortfarande inte blivit helt mätt på en amning, så det verkar tyvärr inte vara några betydande mängder mjölk i de här tuttarna direkt, vilket ju känns surt nu när jag faktiskt tänkte amma. Men jaja, han blir mätt och går upp i vikt och det är ju det viktigaste. Lille pluttbäbin.
Edit: Det framgick kanske inte riktigt, men jag hoppas fortfarande att det kommer komma mer mjölk, och börjar och avslutar varje matning med amning. Tuttarna är fortfarande överlägset bäst när det kommer till att söva bäbis.
Bra ni har hittat en lösning som funkar för er! Ibland kan man få igång mer mjölk av att kiddot ammar hela hela tiden; tänk levande napp. Dvs inte bara till mat utan till allt som kan behövs lösas med snutt och sug ;)
SvaraRaderaDock funkar det inte alltid och en ska inte behöva skämmas eller ursäkta att en matar på ena eller andra sättet. Så länge ungen får mat och närhet i massor så blir det folk av dem ;)
Som Lina skriver:
SvaraRadera1) superbra om ni hittat något som passar er!
2) är det så att du verkligen vill få upp produktionen i brösten så gäller bara amma-amma-amma eftersom tillgången anpassar sig till efterfrågan..! (dvs när barnet 'hoppar över' en amning sätter brösten ner produktionen: en ond cirkel, men som ju lätt kan brytas - om man vill.)
+ du ska inte behöva 'härda' bröstknopparna (använder det norska, mycket snyggare än 'vårtor'..) - trodde det var 70-talsfakta.. Har barnet ett bra tag så ska det inte göra ont..
Och du, kanske viktigast (som kommentar till att det 'känns surt' etc): du ammar ju faktiskt! Tänk på det - på ditt sätt, som det passar er, ammar du ditt barn som växer och mår bra..!
Hade en liknade situation är hemma när min Otto var nyfödd. Mina bröst producerade inte tillräckligt med mjölk så han blev mätt så när han efter 14 dagar inte kommit upp i sin födelsevikt fick jag kombinera amning med ersättning och oj vilken nöjd bebis vi fick som gick upp i vikt som jag inte trodde var möjligt.
SvaraRaderaNöjd bebis = nöjda päron. Sedan hur man gör för att få bebis nöjd spelar igen roll.
Skönt att ni har hittat ett sätt som funkar för er. Hurra för Sigges viktuppgång!
SvaraRaderaMin inställning till amning var precis som din innan barnet kom, jag var väldigt osugen på att amma, men tänkte att jag kunde väl testa. Men det funkade väl så där redan från start, han blev inte nöjd med bara bröstmjölken, och gick dessutom ner i vikt, så efter tre dagar började han få ersättning. Först bröst, sen ersättning. Men det var en evig kamp med brösten, han var aldrig nöjd. Men jag fortsatte ändå, och när det funkade ibland så var det en bra känsla.
Men när han var 5 månader så vägrade han brösten helt och hållet. Jag försökte i några dagar, men sen slutade jag och bara körde på ersättning. Det var både en befrielse och en sorg.
Nu när jag tänker på det i efterhand så förstår jag inte hur jag orkade kämpa så länge. Jag tror inte att jag skulle göra det igen, om jag får ett barn till. Då säger jag nog nej till amning direkt. Även om jag inte alls vet om nästa barn skulle vara enklare.
All lycka till er, sluta amma när du lessnar, ersättning funkar lika bra.
/Alexandra (honungsflax på instagram)
Jag kan tipsa om amningshjälpen, sjukt bra om en behöver råd kring matning av bebisar. Det finns snälla hjälpmammor som man kan snacka/träffa/chatta med. Det är bara att googla fram vid intresse :) de har grupper på fejsan också. Hjälpmammorna tycks ha mycket bättre koll på amning än tex BVC där många tycks få felaktiga råd kring amning.
SvaraRaderaJag blandade Amning och flaska.
SvaraRaderalillan blev inte mätt, men ofta tillfälligt nöjd på tutten. jag hade inte tillräckligt till henne, men det hade jag med nr 1...
Smidigt med flaskan då båda kan mata och man kan få lite avlastning och pappan hamnar inte i ett utanför läge.
Det var BVC som sa att jag skulle varva amning och flaska. 15+15 amning och sedan rätt mängd ersättning.
Gör det som känns rätt för dig. Glada mammor ger glada barn och tvärt om. :)
Lycka till!
"Har barnet ett bra grepp ska det inte göra ont". Fan vad sur jag blir när jag läser det. Det är bullshit! Min unge hade rätt sugteknik, det kontrollerades av många proffs. Däremot sög han FÖR bra, för hårt, för mycket, tills mina bröst blödde. Hade konstant ont i tre månader. Jag är så glad att vi blandade bröstmjölk och ersättning. Det bästa av två världar. Pappan kan ge, de bondar direkt osv. Jag pumpade, drack amningste och hade mig. Ammade 8h om dagen, men mjölken räckte inte ändå. Blir bara sur på alla standard-tips. Alla är inte mjölkbomber, vissa ungar vill ha mer mat (min ettåring är en storätare ännu - inte konstigt att mjölken aldrig räckte). Och det är BRA så. Amma eller inte, allt är ok!
SvaraRaderaAnnagranstrom.com
Hej Anna,
Raderadet är jag som är Anonym12 september 2013 10:18:
självklart vet jag att detta är superminerad mark, och självklart skriver jag inte för att såra någon, självklart tvekar jag att öht plita ner mina tankar så jag i princip vet att någon måste ta det som ett påhopp, självklart är ett kortfattat svar i en blogg tänkt att peppa någon i en specifik situation inte allmängiltig, självklart har någon annan andra erfarenheter - MEN, kan inte ni då använda era, lika relevanta, erfarenheter till att peppa M och inte till att svära över mig och kalla det jag skriver för 'bullshit'.
Min grepp-kommentar handlade om att M fått tipset att härda bröstknopparna i förväg - DET är bullshit! Det är alltså inte (för-)härdade bröst eller inte som är det mest avgörande för smärtfri amning utan först och främst barnets grepp och position - det är min poäng! Tycker det känns lite bortkastat att någon ska misshandla sina stackars tuttar i månader i tron om att man lägger grunden för god amning. Sen att man kan få ont/problem ändå är en annan sak, och bra då att det finns hjälp att få (amningshjälpen tex) eller alternativ (flaska tex).
Och om du läser min kommentar igen så ser du att vi skriver samma sak: BRA att det finns flera lösningar och BRA att M hittat en som fungerar.
Det framgår ju också ganska tydligt i Ms text att hon har LUST att amma (se också senare edit), så mitt tips är just ett tips för att få upp produktionen - INTE en amningsfascistoid kommandouppmaning att amma-amma-amma till varje pris, och alltså inget du behöver bli sur för. Och M, tilläggskommentar till din fina edit: mjölkproduktion är ju inte heller allt - mat i flaska och tröst/snutt/gos/sövning på bröst är ju en oslagbar kombo!
Ska vi över huvud taget kunna diskutera de här sakerna måste väl alla kunna dela med sig av erfarenheter och kunskap med respekt för andras erfarenheter och kunskaper.
Jag tänker att det blir väldigt skevt om tips som går i riktningen att faktiskt försöka få till amningen (vilket igen är Ms uttalade önskan i inlägget, och absolut inget jag hade prackat på henne om hon skrivit 'vi har gått över på ersättning och alla är nöjda och glada') alltid ska bli utbuade, tystade och förlöjligade.
Själva fick vi aldrig till flaska, båda mina har totalvägrat - men jag tar inte alla flaskhallelujan som personliga påhopp och börjar snyfta över mina misslyckade flaskerfarenheter (som också var ganska frustrerande där och då)..
Trodde denna bloggen var en frizon från den sortens påhopp och polariserade diskussioner, har ju tom vågat dela mina (goda, härliga, smärtfria) födselerfarenheter här - något jag annars passar mig noga för eftersom det alltid kommer någon som blir förnärmad över det också - dock inte här på preggopreggo!
Hoppas att det goda samtalet kan återupprättas härinne, och att allas goda, 'lyckade' erfarenheter kan ses just som det: till inspiration och pepp!
(orkar inte lusläsa mitt svar in i varje möjlig tolkning och nyans innan jag postar - och orkar inte att det ska behöva kännas nödvändigt att göra det, men har checkat och jag svär inte över någon annans kommentar och jag kallar inte heller någon annans erfarenhet för bullshit så då borde det väl vara ok..?)
Heja heja dig som kämpar på. Jag har ju varit med om att det dels inte funkat alls (med R) och dels funkat jättebra (med E)... eller alltså, de första veckorna/månaden, så hade jag asont trots bra grepp från Edsters håll (för det sliter ju att ha någon permanentely attached till tuttsen liksom). Men det gick över och sedan funkade det strålande. BERGIS att mjölken kommer komma igång för dig.
SvaraRaderaAngående det Anna G och Anonym skriver här ovan (jag kände att jag var tvungen att formulera om min kommentar en smula) - jag förstår er båda två. Anonym - jag tycker det är jättebra och jättefint att du kommer med råd och tips, och ofta är det ju just greppet som är boven i dramat. Jag förstår också vart Anna G kommer från, eftersom det ibland blir sargade tuttar och ont trots bra grepp. Det är ju det som är grejen med amning, att det faktiskt kan vara så över förväntan svårt att få till (man kan ju tycka att evolutionen borde gjort det LITE lättare för oss kvinns med just detta, eller hur?) och jag som suttit i båda båtarna tycker det är jättebra att alla delar med sig av just sina erfarenheter.