Kattas BF: 103,2% (plus 9 dagar)

Nej nu fan, nu handlar det om att vinna. Mirijam födde på 41+6, bergis att jag kan slå det! Eller vad säger ni? 41+6 är på måndag för mig? Så tisdag alltså. Jag vinner typ nästan aldrig några tävlingar alls, så härmed utlyser jag denna tävling - vem går längst? Det bästa är att Mirijam liksom bara måste finna sig i att hon inte kan påverka sin insats, eftersom det redan är en done deal. Men jag, jag kan ju verkligen knipa in i det sista. Så - vi har snackat om hur man gör för att skynda på en förlossning, men HUR gör man för att hålla ungen på plats? Uppenbarligen hoppas jag att detta ska fungera som omvänd psykologi och att Bebishen kommer ut som ett skott av bara farten - men sccchhhh, skvallra inte för hen. Är ganska säker på att hen inte kan läsa bloggen där inne, men naveln buktar ut så mycket att det gör ont nu, så en kan aldrig vara helt säker. IT'S ON LIKE DONKEY KONG!

Jag har inte tillbringat onsdagen med att åka till Ikea som jag hade tänkt mig. Istället har jag hängt hemma, fått igång symaskinen, sytt ett snett påslakan till vagnen vilket innebär att jag är SJUKT nöjd med mig själv, tvättat massor av kläder, vikt ännu mer kläder, bäddat rent, städat sovrummet... ni vet, sånt där som man gärna skjuter på men som måste göras. Kom nu inte och säg att jag boar och att det är ett tecken på att jag snart kommer föda (för alltså, jag borde ju verkligen föda snart, oavsett om jag städar eller ej) - jag har nämligen städat oavbrutet senaste månaden med tanken att det vore ju trevligt om det är hyfsat städat när vi kommer hem från BB. Men eftersom Bebishen aldrig kommer ut, och eftersom här blir stökigt på rekordtid, så får jag städa precis hela tiden. Sjukt trist, men bra tidsfördriv ändå.