Innan jag blev mamma trodde jag att jag skulle slänga upp bäbisbilder helt skamlöst överallt, men nu tänker jag lite annorlunda. Jag vet inte varför, men något är det som har ändrats i hur jag tänker. Mest tänker jag på Sigge, han har ju inte bett om att få en bloggande internetälskande galning till morsa, men å andra sidan så kommer väl hans generation vara så sjukt internettiga att det nog är mer regel än undantag att det finns bilder av dom på nätet. Nä-ä, jag vet inte.
Hur tänker/gör ni?
Hur tänker/gör ni?
Vilken liten sötnos! Det är himla trevligt att se andras barn, men jag har valt att inte lägga ut mina egna. De ska få välja vad som läggs ut för allmän beskådan
SvaraRaderaJag tänker att det ligger i tiden, att det inte är yrket värre att synas på nätet än att synas här och där i verkligheten. Men om jag bloggar bör Elly blir äldre kommer on få bestämma själv m hon ska bara med på bilder eller inte. Och jag lägger aldrig upp bilder där hennes rumpa eller snippa syns, eftersom såna bilder skulle kunna användas felaktigt.
SvaraRaderaVi har varit superkonsekventa och inte lagt ut en enda bild. Vi bestämde oss för det när vi väntade sonen och har hållit fast vid det. Fast lätt har det inte varit. När han fyllde ett ville jag bryta mot reglerna och visa upp honom för allmän beskådan på facebook men min kille ville inte. Man ska göra som man vill tycker jag. Själv gillar jag att se andras ungar på bloggar och facebook. Däremot har jag hört en massa skräckhistorier om hur bilder, harmlösa sådana, på badande barn osv missbrukas på nätet så det kan ju vara värt att tänka på. AnnikaK
SvaraRaderaÄsch, jag lägger ut. Bara trevliga bilder och nästan bara på mitt stängda Instakonto. Kan inte tänka mig att hon kommer ha åsikter om det när hon växer upp pga att det är så vanligt, men om hon kommer att ha det får jag väl ta den striden då. Jag låter mitt sunda förnuft styra och hoppas att hon kommer att tycka att det var rimligt.
SvaraRaderaJag bloggade mängder när barnen var bebisar, men senare har jag raderat mina gamla bloggar, tömt Facebook på bilder. Lägger dock fortfarande ut på instagram men har låst kontot. Anledning till ändrad attityd är nog att mitt stora barn inte ville fotas längre och jag tänkte till lite. Nu vill han vara med igen men på instagram vet jag vilka som följer och tar del av det och det känns bra.
SvaraRaderaJag tänker att så länge de är så små att de inte är medvetna om det är det ok, men fram mot senare dagis/skolåldern kan det vara läge att omrevidera och vara mer restriktiv.
SvaraRaderaJag har faktiskt plockat bort ett Instagramkonto för att det var så många som följde mig. Kände mig begränsad av det och skaffade ett låst konto och säger nej till människor som jag inte vet vilka dom är IRL eller på nätet. Eftersom jag vet vilka som följer känner jag mig helt ok med att lägga upp bilder på barnen, även porträttbilder som jag annars är sparsam med på min blogg. Nu har vi ju en bebis igen och ibland lägger jag upp närbilder på honom, men är ganska sparsam med det också.
SvaraRaderaI övrigt tänker jag så här om att blogga om mina barn:
Alltid smeknamn och vinkla blogginläggen så att dom handlar mer om mitt föräldraskap än deras utveckling. När jag väl bloggar om något dom har gjort är det harmlösa berättelser som jag själv skulle gilla att läsa om mig själv som barn! När det gäller bilder så aldrig pinsamma bilder eller närbilder.
Nu har jag ju inte fött än, men min tanke hittills har varit att bilder så länge Pyret är i bäbisåldern känns mer ok än när han blir äldre. Vet inte varför, och vet inte hur jag kommer att tänka när han väl är här på utsidan, men foto är ju mitt största intresse så jag kommer om inte annat att ta en 2000 bilder om dagen på den lille lirarn :)
SvaraRaderaJag känner att en får ta det lite som det kommer.
SvaraRaderaJag försöker att inte dela för "privata" bilder, och att det inte är för mycket på bara ett stort bebisansikte. Men det är svårt, det är nog lättare när barnet blir större och kan tycka och tänka mer själv.
Sen gör vi alla så många fel med våra barn, hur vi än gör. En del av föräldrarskapet antar jag... =)
Jag låter bli att dela bilder på när V gråter eller är ledsen. Jag vill inte göra stunder när han känner sig ledsen, arg eller förbannad till något som ser "gulligt" eller "kul" ut på internet. Blir förbannad när folk typ har skrämt sina kids så de börjar gråta och lägger upp filmer på det på internet för att folk ska få skratta.
SvaraRaderaI övrigt tänker jag att det känns okej med bilder nu när han är pyttig men att jag förmodligen kommer att bli mer och mer tillbakahållen ju äldre han blir. Bloggar väldigt lite om saker han gör och försöker aldrig göra mig rolig på hans bekostnad. Försöker fokusera mer på vad JAG gör och vad JAG tänker på när jag bloggar, men det har ju å andra sidan blivit lättare ju mindre jag har blivit en symbios av bröstmjölk, svett och gråt tillsammans med bebin. Nu är jag ju lite mer JAG igen och inte bara bebisbubblig. Men det är helt klart en svår avvägning att göra.
Innan vårt barn fyllde ett ungefär la vi inte ut någon ansiktsbild/närbild. Sedan har det blivit ett par stycken ändå. På mitt stängda instakonto lägger jag ut mer eftersom jag har få följare som jag känner väl. För oss handlar det om att värna barnets integritet tills hen kan avgöra själv. Men jag tycker inte att det är en så väldigt laddad fråga.
SvaraRadera/A