 |
| Bild lånad från bloggfavvon ohemul som just outat att hon är preggo. Om du inte redan läser henne, gör det! |
Och nej, det ÄR ingen sjukdom att vara gravid, men inte fan är det en jävla dans på rosor heller. Och detta kan störa mig något enormt, attityden gentemot gravida som inte mår bra. Den totala oförståelsen från vissa håll att alla graviditeter ser olika ut! När ska det gå in att bara för att person A haft en strålande graviditet utan minsta känning av ryggont eller gaser eller hemorrojder eller tidiga sammandragningar så innebär faktiskt inte det att person B hittar på / känner efter för mycket / inbillar sig / är lite svag / gillar att klaga. Varför i hela fridens namn ska det vara så himla svårt att se utanför det man själv upplevt? Varför är så många så måna om att dunka ned andra kvinnor i skorna genom att insinuera att de som glider genom en graviditet är lite bättre än de som stöter på problem. Helt jävla galet! Kan vi inte bara stötta varandra och istället för att försöka stjälpa faktiskt hjälpa varandra. Istället för att säga DET ÄR INGEN SJUKDOM - JAG MÅDDE BRA HELA TIDEN - kanske säga fan vad jobbigt för dig, hoppas att det blir bättre och blir det inte bättre så säg till om jag kan göra något för att underlätta för dig.
OBS! Detta går även utmärkt att applicera efter graviditeten! Istället för att hela tiden hävda sin egna excellens i rollen som förälder och idiotförklara alla som inte gör på samma sätt (hej 95% av medlemmarna på familjeliv), vara lite mer lyhörd och se utanför sin egna sfär någon gång ibland. Jag lovar, det är inget någon kommer må dåligt av.
Så: heja alla preggon! Oavsett om ni har en strålande och lustfylld graviditet eller om ni har en tuff, påfrestande och ond graviditet, eller om ni svävar lite mellan de två områdena. Och: heja alla föräldrar - vi gör alla så gott vi kan, eller hur?!
Och ett tips: spana in Mammapeppen! Bara gört!
Tycker det är samma sak när man pratar om förlossningsupplevelser att man anses lite "bättre" om man inte använde EDA eller tyckte det var så värst jobbigt! När någon säger så bara hoppas jag att deras nästa förlossning blir ett helvete.
SvaraRaderaJa, det där tycker jag också att man stöter på mycket. Använder man inte smärtlindring tycker alla att man är så himla tuff och stark och bra. Jag säger inte att man inte är det, men jag tycker att man är minst lika tuff och stark och bra oavsett om man har tagit all smärtlindring som finns i världen eller ej.
RaderaNu är jag varken gravid eller har barn, men det där fenomenet att folk använder sig själv som facit, det blir vanligare och vanligare tycker jag. "Ja, så har det varit för mig, då är det så för ALLA, annars är det något fel på dem"... Kanske inte...
SvaraRadera@Maria: Jag tycker också att den där idéen om att ens egen eller "en kompis svärmors systers barns" erfarenhet/upplevelse är helt rimligt generaliserbar och överförbar på precis alla sprider sig som en löpeld. Som att en persons sanning blivit allas, helt plötsligt? Märkligt!
SvaraRaderaSedan tänker jag att även fast man (läs jag)haft en "lätt" graviditet behöver det inte ha känts som en dans på rosor för det, eller varit speciellt kul. Det är som att man måste gå runt och mysa, klappa sig på magen och baka cupcakes. Ibland myser jag, men mest längtar jag efter en bebis och att få tillbaka min kropp (ja, jag vet, amningen sen ja.)
Graviditet är så fascinerande just eftersom det är olika för alla. Alla andra "diagnoser" är mer eller mindre lika. Gravid är i många fall VÄRRE än en sjukdom... Jag har aldrig mått så dåligt, men så fick jag oxå en sjukdom av det - hyperemesis. Ingen ifrågasatte något, blev sjukskriven direkt, fick dropp osv... Men det var vården det, från samhället i stort är det en annan sak. Att vara gravid och föda är inget speciellt alla här. "Alla gör det och har alltid gjort". Så sjukt underskattat! Vara tanke och föda är fan det största man kan göra.
SvaraRaderaAnnagranstrom.com
Vara tanke = vara gravid.
SvaraRadera