Kattas BF: T-minus 8 dagar

Alla ligger ju inte och myser på BB med en 24-timmars bebis i famnen. Somliga av oss är synnerligen höggravida och har sovit som en lättväckt kolikbebis hela natten. Eller nej, jag har ju inte sovit hela natten, jag har varit vaken hela natten och slumrat lite emellanåt. Jag har väckts av polis/brandhelikopter som cirkulerat ovanför oss för andra freaking natten i rad - det har låtit som att de snurrat omkring inne i huset, av ännu en brandvarnare som tyckte att natten var en bra tid att börja larma om låg batterinivån, och så av det sedvanliga bökandet i sängen av ett barn som klättrar fram och tillbaka över mig och slaktarn, och ett barn som sparkar och bökar runt inne i magen. Jo, och så den allmänna syrebristen som jag just nu känner av - ni vet, en kudde mellan knäna, en som jag måste ha armarna på och så täcket som hotar kväva mig men som jag fryser ihjäl utan. Så redan utan helikoptrar och klätter i sängen så är sovförutsättingarna långt i från optimala - även innan största sonen börjar messa godnatt och vilja boka tid för upphämtning hos kompisen han sover oss följande dag - KLOCKAN HALV ETT PÅ NATTEN.

Alltså, kom igen. Låt mig sova. I alla fall lite längre än en kvart åt gången. Snälla.