Eller så blir jag igångsatt.
[insert skriet-smiley]
Jag har läst på lite om detta, men skulle gärna ta lite personliga betraktelser om denna företeelse ifall någon har något på lager. Är det verkligen värre än att det startar av sig själv, och i så fall på vilket sätt? Dela gärna med er av era erfarenheter så jag vet lite om vad jag har att vänta mig!
Hej!
SvaraRaderaHoppas att det sätter igång snart, du måste bli toookig på att bara gå och vänta. :( Jag gick 10 dagar över tiden med min första.
Min syster blev igångsatt. Det var en jättesmidig och framför allt snabb förlossning. Andra barnet förvisso men det var inga som helst problem. Däremot var hennes första förlossning som startade av sig själv väldigt mycket mer långdragen, smärtsam och jobbig.
Tror inte att det behöver vara något negativt att bli igångsatt.
Kram
Ja det är tröttsamt att bara gå och vänta nu! Skönt att höra att det faktiskt kan vara okej att bli igångsatt också, vi får hoppas att det gäller mig också ifall det blir aktuellt! Tack!
RaderaJag skulle nog föredra en elefantgraviditet framför igångsättning. (Men så är jag också en larvigt laid-back person, som har trivts rätt bra med mina 26 övertidsdagar på två ungar.) Helt enkelt vänta tills det sätter igång spontant, eller tills det ev. blir farligt/dåligt för bebisen att bo kvar.
SvaraRaderaDet finns ingen logik eller så bakom det - jag har t.ex ingen erfarenhet av igångsättning "på riktigt". Första förlossningen fick jag dock sekundär värksvaghet (som innebär typ att värkarna startar spontant, men sedan upphör/avtar en längre tid) och till slut värkstimulerande dropp. Det var inte alls sådär hemskt som en del påstår att det ska vara, men ändå har jag negativa minnen av det. Har för mig att det var svårare för kroppen att hänga med då. (OBS! Fem år sedan, människans minne är väldigt selektivt, etc..)
Jag har exakt samma, alltså sekundär värksvaghet och båda gångerna har värkstimulerande dropp hjälpt, men, har gjort mycket mer ont och livmodern gått lite bananas. Precis som det beskrivs ovan var det som om kroppen inte hann med.
RaderaJag tänker tvärtom, ingen elefantgraviditet här inte! Nu vill jag bara att bäbisen kommer ut! :)
RaderaJag blev igångsatt med vårt första barn. Det sades att man skulle vara beredd på en långdragen förlossning när man blev igångsatt, men efter fyra timmars aktivt värkarbete var hon ute. Det kändes väldigt kontrollerat och det var skönt att åka till förlossningen utan att ha ont, och med vetskapen att man var väntad. Jag fick lustgas som enda smärtlindring. Tydligen kunde epidural minska styrkan i värkarna, så det ville man helst undvika (obs dock att jag inte är någon expert och kan ha missuppfattat saker). Andra förlossningen, då jag inte blev igångsatt, var förvisso mindre smärtsam, men det kan ju lika gärna bero på att det var andra gången. Efter att ha gått elva dagar över tiden kände jag mest "bring on smärta!"; det var mest positivt att det hände något. Hoopas att du får en positiv upplevelse oavsett hur förlossningen startar!
SvaraRaderaJa, det är ju svårt att säga vad som är bäst, två förlossningar kan ju vara helt superolika även om man blir igångsatt eller det startar av sig själv båda gångerna. Och jag känner som du: BRING IT ON, alltså jag orkar inte vara gravid längre nu! Tack för pepp!
RaderaBlev igångsatt med trean och det gick fort (3 h från första värken tills han var ute) men jösses vad intensivt... Smärtan var värre och utan paus om jag jämför med mina 3 förlossningar som startat av sig själva. Då hann jag liksom med på ett annat sätt, med trean var det pang bom ut!
SvaraRaderaSå: igångsättning föredras ej, för min del.
Men gud vad neggo... Förlåt...
RaderaDet FINNS fördelar också! Som att man har kontroll när man åker in, kan förbereda sig praktiskt & mentalt på ett helt annat sätt än om man vaknar på morgonen och vattnet går/värkarna startat. Plus att det eventuellt går lite fortare, det är ju också bra kanske. Om du är en "dra bort plåster fort!"-person så är en igångsättning kanske grejen för dig. Hursomhelst så kommer det att gå BRA! kram.
Jag är absolut en "dra bort plåster fort"-människa, så det låter ju fint med tre timmars jobb, haha! Nu har ju inte jag något att jämföra med heller så kanske att det inte blir lika jobbigt då? Och det gör absolut inget att du lät neggo, du tyckte ju inte att det var så ball och jag efterlyste ju folks erfarenheter så då får jag ju vara beredd på allt! Kram!
RaderaNu är ju inte jag gravid eller nåt men den dagen det händer så härligt inget val, jag måste bli igångsatt innan bf. Detta pga jobbig sjukdom som gör det till en risk att föda barn. Så det känns ju fint att läraren folk som tycker att det är bra. Min syrra tyckte att det var så jobbigt att hon krävde snitt med nr 2.
SvaraRaderaUsch vad läskigt, men det är ju som någon skriver här ovanför, man vet ju inte om det var på grund av igångsättningen eller inte som det blir jobbigt. Och det verkar ju finnas många solskenshistorier också :)
RaderaBåde jag och min syster blev igångsatta. Hon i förtid för lite komplikationer och jag efter 14 dagar över BF. För båda gick det super! För min syster tog det ca 1,5 dagar innan hennes bebis kom ut, för mig tog det ca 5-6 timmar från det att dom startade. Det jag kan se som jobbigt var att värkarna kom så himla fort och blev starka så snabbt så jag ville ha epidural annars så gick allt super. Har faktiskt inget att klaga på angående igångsättning. Jag mådde bra, mitt barn mådde bra, likaså min syster och hennes son. Var ju "skönt" på ett sätt att veta att man ska in och föda, kunde ta det lungt till sjukhuset och inte stressräkna hur långa värkarna är osv :) Nu är jag preggo med min andra och skulle absolut kunna tänka mig igångsättning då med! Så för min del vill jag säga: var inte rädd för igångsättning det kommer gå galant i så fall! Lycka till med allt
SvaraRaderaTack för pepp, det låter jättebra att så många tycker att det faktiskt funkar super och kan tänka sig att göra det fler gånger än en!
RaderaBlev igångsatt med mina första barn (tvillingar). Och från noll (inget öppen) till födda gick det till slut ganska snabbt.
SvaraRaderaJag sattes igång med gelé på livmodertappen, första försöket hände ingenting. Andra gången fick jag pinvärkar som stoppades med morfin (Jizzez vad hög och lycklig jag var!).
Efter tredje försöket vaknade jag (kl 13) av att jag trodde jag hade fått akut förstoppning. 6 cm öppen, 15.17 föddes första, 16.28 föddes andra. Jävligt smidigt alltså!
Om man bortser från rätt okompetent bm så var det min fysiskt bästa förlossning (har två barn till).
Låter superbra att du har så bra erfarenhet av det, synd på dålig barnmorska bara, jag och Tobbe har sagt att så fort vi känner det minsta att vi inte klickar med våran så ska vi våga säga till så vi får en annan!
RaderaHej! Ska oxå in på koll imorgon! De ville skjuta på det tills måndag men pga hysterisk läggning hos mor fick jag en på fre redan. Är ju bara i 41+1. Än så länge. Om du ska se det positiva med att gå över med första barnet så är det att du kommer vara härdad som tusan när du går över med nr 2:) Har hört både positiva och negativa erfarenheter av att bli igångsatt men å andra sidan: det är ju knappast så att alla historier om "naturliga" förlossningar är enbart positiva. Min barnmorska sa igår att mycket av jobbet var gjort när man gått över tiden länge: extra uppluckrade fogar, redo livmoderhals och what not! Kommer nog gå svinbra om de sätter igång dig tror jag!
SvaraRaderaJa, min livmoderhals är ju i stort sett utplånad och har varit det de senaste tolv veckorna, så jag är nog ganska redo redan! Vad spännande om vi båda får barn i morgon, då blir dom internettvillingar! Stort stort lycka till ifall det blir av!
RaderaJag har ju blivit igångsatt både med R och E, men av olika anledningar. Med R för att jag hade haft värkar sedan torsdag kväll och när jag väl var täta nog för att jag skulle få komma in på förlossningen på lördag morgon, började de att avta i styrka. Så då satte de värkstimulerande. Jag minns inte hur lång tid det tog, den sammanlagda förlossningen med ihärdiga värkar från torsdagen blev ju himla lång. Minns att jag någon gång vrålade åt dem att stänga av det jävla droppet, men det var precis innan krystvärkarna.
SvaraRaderaMed E så hade jag ju inga värkar. Vattnet gick och han hade bajsat i det - så då satte de igång mig av den anledningen. De satte droppet vid kl 1 och strax innan 6 vad han född. Den förlossningen upplevde jag som oändligt positiv och hade inga problem alls med det värkstimulerande.
Så, var inte allt för orolig för att bli igångsatt - i min erfarenhet har det inte varit något negativt.
"Oändligt positiv", det är ju VERKLIGEN två ord som man vill förknippa med sin förlossning! Det ska jag komma ihåg ifall det blir av!
RaderaJag blev igångsatt i 42+1 efter en helt normal graviditet utan vare sig känningar av förvärkar eller sammandragningar. Var öppen typ 1 cm när jag skrevs in på bb. De satte igång mig med gel kl. 13 på måndagen. Ca 30 minuter efter det började jag få värkar. Pinvärkar. I 27 timmar. När de 27 timmarna hade gått och de hade testat att höja det verkstimulerande droppet ett par gånger utan framgång var min bäbis så pass påverkad ( hade bajsat i fostervattnet, hjärtljuden var för höga osv) att det blev akut sovande snitt. När det beslutades om snitt hade jag enbart öppnat mig 5 cm, jag hade aldrig orkat kämpa med de resterande 5 cm...
SvaraRaderaJag personligen vill aldrig mer behöva genomlida en igångsättning, för mig var det hemskt och jag har mått väldigt dåligt tiden efter. Jag tror inte min kropp var redo för att sättas igång och att det därför blev ett så utdraget förlopp som inte kunde slutföras.
Nu slutade ju allt väl för både mig och min lilla tjej, och jag har många bekanta som blivit igångsatta med stor framgång så det är nog väldigt olika.
Lycka till när det väl blir dags, det finns inget vackrare än att få se och hålla sin bäbis för allra första gången!
/ Emily
Usch vad jobbigt för dig, vad synd att det blev som det blev. Min livmoder är nog lite mer redo, så jag hoppas att jag slipper 27 timmars jobb och stressad bäbis! Men skönt att det blev bra till slut ändå, ser också fram emot att få hålla bäbisen för första gången!
RaderaJag blev igångsatt 41+2, då jag psykiskt inte orkade vara gravid längre.. det gick bra och snabbt, 10 timmar från hormongele (var inte öppen ett dugg) till att sonen låg på min mage. det positiva är ju att man läggs in, behöver inte oroa sig för att få åka fram och tillbaka mellan hemmet o sjukhuset. Eller inte få plats på sjukhusen i närheten. Men det är olika, jag känner folk som det blivit långdragen process med. Oroa dig inte iallfall, kram!
SvaraRaderaSå tänker jag lite också, att det inte blir så mycket jojo över det hela, jag vet inte HUR många gånger vi varit inne på förlossningen redan utan att få åka hem med någon bäbis, och det vore hemskt trevligt om vi slapp göra om den biten i morgon! Tack för pepp, kram!
RaderaJag blev igångsatt efter 17 dagar och allt kändes fint och bra, det tog ett tag för värkarna att sätta igång så jag gick ca sjutusen varv (Kristianstad förlossning :) runt i sjukhuskorridoren. Men sen gick det som smort. Det var spännande. Min mamma kom förbi med mat. Det var MYCKET bra. Mycket mycket. Bästa minnet. Eh. Efter att bebisen väl kom då... Bulgursallad..MMMmmmm.
SvaraRaderaÅh, samma förlossning som vi ska till, fint att du har bra upplevelser därifrån, även om det mest handlade om mat :)
RaderaJag blev igångsatt pga tidig vattenavgång (vattnet gick och inte mycket mer hände. Max 3 dagar får man gå så, sen blir man igångsatt pga infektionsrisk). Inga som helst problem, helt normal förlossning, varken extra lång eller extra jobbig. Roligt var det till och med! :)
SvaraRaderaDe gav mig först gel men det tog inte riktigt så jag fick någon medicin att dricka och det funkade.
Glömde skriva att det var gött att det satte igång där och inte hemma. Ingen stress med att vänta hemma tills det var dags att åka in. Jag fick min medicin, vi hade ett rum där vi kunde hänga tills det hände något, när värkarna kom tätt tryckte jag på knappen så att det kom en barnmorska. Lugnt och fint!
RaderaHaha, det är inte så ofta man hör om folk som beskriver det som roligt på sin förlossning, men det har vi faktiskt skrivit i vårt förlossningsbrev, att vi vill att det ska vara en rolig upplevelse, så det låter ju perfekt!
RaderaJag blev inte igångsatt, men tror att det är helt olika från graviditet till graviditet. Finns helt klart fördelar med det: garanterad plats på sjukhuset och övervakning från start. Jag fick MASSOR med värkstimulerande dropp eftersom mina värkar avtog när jag väl börjat krysta (efter ca 25h värkarbete), så att slippa det behöver man inte göra för att det sätter igång naturligt. Dessutom tycker jag inte det var så farligt som jag hade hört. Det hjälpte ju till (vid det laget ville jag bara få ut ungen, var utmattad och hade förlorat 1liter blod redan innan huvudet kom ut pga att jag gick sönder rejält inuti). Igångsättning = mer vård från start. Slippa ligga på en brits i typ 6h med värkar varannan minut som jag gjorde, för att det var fullt.
SvaraRaderaSå: jag tror på igångsättning. Eller inte. Tror båda sakerna kan bli positiva likväl som negativa, och att det beror på helt andra saker än om man blir igångsatt eller inte.
Annagranstrom.com
Såklart är det olika! Och det verkar ju på kommentarerna som att det är väldigt få som upplever själva igångsättningen som jättejobbig, det har såklart att göra med jättemånga andra faktorer också om hur man upplever sin förlossning!
RaderaJag blev igångsatt både med barn1 och 2. Ettan i vecka 36+0 pga vattenavgång utan värkar, jag var öppen 3 cm vid inskrivningen men hade inte känt något. De satte dropp och tre timmar senare var hon född. Mkt bra förlossning, jag fick lustgas under krystningen annars ingen smärtlindring. Med barn 2 gick jag över tiden, och sattes därför igång vecka 42+0. Ett helt annat läge än med barn 1, helt opåverkad livmodertapp. Gel sattes vid lunch, jag fick värkar som såklart kändes men helt hanterbara, hon föddes strax efter 19 och även denna gång tog jag lustgas i krystfasen.
SvaraRaderaJag har alltså bara erfarenhet av igångsättning, men båda mina förlossningar har varit bra, och det måste inte bli långdraget ens med helt opåverkad livmoderhals vid start (vilket ju du inte har, ehum)
Åh, precis vad jag ville höra! Och jag är ju som sagt också lite mer... redo att föda kanske. Om vi ska jämföra tappar alltså :)
RaderaJag ska bli igångsatt på tisdag och fick nyss en lapp med mig hem från mvc om de olika metoderna som används. Danderys sjukhus i Stockholm (dit jag ska) använder tydligen läkemedlet Cytotec vid igångsättning. Om detta är ett alternativ på ditt sjukhus råder jag dig att googla Cytotec och läsa på om denna magsårsmedicn (!) som inte verkar säker! Jag kommer vägra att ta den.
SvaraRaderaLycka till:)
Usch, jag har hört lite om det där, ska googla lite extra och sätta mig in i det innan vi åker in, tack!
RaderaOch stort lycka till på tisdag, så spännande!
Igångsättning: HURRA! säger jag! Men vid BF+12 skulle jag nog kunnat gå med på att dra ut honom med bergningsbil eller dyl. Jag tyckte innan att det verkade konstigt att bli igångsatt, att ha en tid bokad på förlossningen osv. Men när det väl blev så så var det inte konstigt alls utan kändes bara skönt.
SvaraRaderaHurra för ditt HURRA, det känns bra!
RaderaInte igångsatt men hoppades på det :)
SvaraRaderaFick havandeskaps förgiftning och gick på kontroll, blodtryck, urin och blod prov osv varannan/varje dag i två veckor, och var inlagd på spec.BB en omgång, å alla ba´"när bebisen kommit blir allt bra" (inte, fick högre tryck å medicin ist)
å "du blir säkert igångsatt"
Men inte, å ingen förklarade varför förrns min vanliga BM sa att de sätter inte igång när det är lätt havandeskaps förgiftning och de ser att kroppen inte är redo, för det kan hända att det absolut inte funkar om kroppen inte är redo :P
Men kom igång efter en hinnsvepning ca 1 vecka tidigt :)
Jag vet inte om det räknas som "igångsatt" när värkarna faktiskt har startat spontant men det efter flera dygn inte har hänt något. Men jag var iaf med om att de tog hål på hinnorna för att få igång det lite mer efter 3 dygn av värkar som inte blev tätare. Sedan fick jag även värkstimulerande dropp. Det tog bara 3 timmar från att de satte droppet tills bebisen var ute och jag har en helpositiv upplevelse av den biten av förlossningen. Dock så kände jag att smärtorna blev på ett annat sätt med det värkstimulerande droppet och jag bad om epidural vilket jag är 100% säker på att det räddade hela min upplevelse av förlossningen. Det var så intensiva och smärtsamma värkar att jag inte visste var jag skulle ta vägen och så fort epiduralen tog så försvann nästan all smärta. Så om du får samma upplevelse som jag, var inte rädd om att be om epidural. Jag ville helst slippa den för jag hade hört en del om biverkningarna men nu efteråt är jag så tacksam för den. I övrigt så skulle jag definitivt kunna tänka mig samma förlossningsförlopp på slutet igen, så jag är inte alls rädd för att få värkstimulernade vid en andra förlossning. Lycka till!
SvaraRaderaLycka till idag! Har försökt dela med mig av mina upplevelser, men texten försvinner hela tiden. Ska på bedömning imorgon, förra graviditeten blev igångsättning och snitt så troligtvis även denna... Men som sagt! Lycka till!
SvaraRaderaKatti
Jag blev igångsatt med min son (gick 14 dagar över) och skulle inte vilja beskriva det som en trevlig upplevelse. Dels för att det av och till kan vara ganska meckigt att få igång förlossningen (för mig tog det 48 timmar) och jag hade riktigt tråkigt på sjukhuset, min man fick dessutom bara vara med mig under besökstiden (olika sjukhus har säkert olika praxis).
SvaraRaderaDet andra är att själva igångsättningen inte var så himla bekväm, först fick jag en slags ballong uppkörd i...och sedan piller. Många olika sköterskor, samt många olika händer gjorde inte den upplevelse speciellt mycket bättre skulle jag vilja påstå. När förlossning väl startade (började med att vattnet gick) så var det som att gå från noll till hundra på 1 sek. Värkarbetet var enorm intensivt utan paus, ingen möjlighet att pusta ut det vill säga. Ska inte ljuga, fruktansvärd smärta (självklart kunde detta också har varit fallet om förlossningen startat av sig själv).
Förlossningen slutade sedan i akut snitt. Detta behöver ju absolut inte bero på igångsättningen, även om läkarna säger att flera igångsättningar slutar med kejsarsnitt än de som börjar naturligt (syretillförseln till barnet kan bli sämre pga av de intensiva värkarna).