Och jag tycker det är så hemskt. Hemskt hemskt hemskt att vänta barn. Jag tänker mig att om jag blir förvisad till ett eventuellt helvete när jag dör så kommer jag att få vara kroniskt gravid i det helvetet.
I allt rosa internetpreggofluff är det så skönt att snubbla över fler som tycker så. Och det är så tråkigt att folk inte alltid fattar att det inte betyder att man inte är tacksam eller helt jävla själaglad över att kroppen kan bygga en helt ny liten människa. Det betyder bara att resan i det här fallet är en jävla skittransportsträcka på väg mot målet.
Yes! Det är liksom inte bara alla symtomen, utan hela graviditeten, helt vidrigt tycker jag det är! Har genomlevt två och fy satan vad jag hatar det. Och fy satan vad jag älskar mina fantastiska ungar som kom till under de hatade graviditeterna.
SvaraRaderaInnan jag blev gravid tänkte jag att jag skulle ha två barn för att det var lagom. Nu tänker jag att jag aldrig i livet skulle orka med att kånka omkring på mer än två bebisar!! Samtidigt är min svägerska gravid och hon bor i en liten ullig bubbla av mysighet. Vill kräkas på henne.
SvaraRaderaHåller med så det skriker om det.
SvaraRaderaHöhö. *älskar att vara gravid*
SvaraRaderaHåller med totalt! Pluggade en gång med en kvinna som sa att hon skulle vilja vara konstant gravid. Jag har en 1,5-åring just nu samt är i vecka 9 med uppföljaren. Mår redan pyton och ser knappast fram emot att vagga runt hela vintern trött och tjock. Vet hur fantastiskt det kändes när första bäbisen var född och man direkt efter förlossningen kände sig "som vanligt" igen. Den känslan (tillsammans med världens bästa lilla kille såklart) var obeskrivbar. Så. Ser fram emot uppföljaren, men inte vägen dit. Får man säga så? Tycker själva graviditeten är jobbigare än förlossningen även när man har en komplikationsfri graviditet.
SvaraRaderaEller hur! Ett nödvändigt ont. Jag klagade halvt sönder mig under graviditeten (och fick skönt nog många kommentarer om folk som höll med). Nu hade jag dock en fysiskt sjukt vidrig graviditet och inte tog det slut efter heller med diverse komplikationer och sjukdomar (som barnsängsfeber och blodpropp), men NU är jag bästis med kroppen och evigt tacksam att slippa var gravid. De små skavankerna känns som bagateller. Och belöningen, har fanimej fått världens gölligaste unge, så det där nödvändiga ontet var värt det. Iallafall en gång...
SvaraRaderaAnna Granström.