 |
| Jag i dag på en snigelpromenad i parken. Vecka 36+3. |
Okej, när man inte är gravid längre så har man en bäbis i famnen och det kommer såklart bli helt fantastiskt. Men man längtar ju inte direkt mindre tills bäbisen är ute när man också vet att man (inom sinom tid) ska få göra följande saker:
1) Äta vad jag vill (HEJ MÖGELOST!)
2) Sova hur jag vill (HEJ LIGGA PÅ MAGE!)
3) Gå snabbare än en pensionär med höftledsproblem
4) Sitta hur jag vill (HEJ LUTA SIG BAKÅT OCH ÄNDÅ KUNNA ANDAS!)
5) Träna vad jag vill
Speciellt punkt fem ser jag fram emot. Ni vet när man plötsligt blir dunderförkyld eller får influensa eller stukar foten? Plötsligt sitter man hemma och måste vila och bara "VARFÖR TRÄNADE JAG INTE VARJE DAG NÄR JAG FICK GÖRA DET?!?". Så känns det för mig nu. Bara att få gå i normal promenadtakt ska bli fantastiskt, och jag blir helt pirrig i kroppen när jag tänker på hur gött det ska bli att komma igång på riktigt när kroppen väl pallar för det. Jag ska springa snabbare, hoppa högre, lyfta tyngre och svettas ymningare än vad jag någonsin gjort förut. Och sen när jag har tränat klart ska jag sitta tillbakalutad i soffan och äta mögelost.
Gud. Vad. Jag. Längtar.
Obs på punkt två! Om du nu skulle välja att amma kan du glömma att sova på mage. För då har du två mjölkbomber ivägen. Iallafall i början.... Det var det jag såg fram emot nästan mest nämligen men det fick jag snällt vänta med!
SvaraRaderaNu har jag ju inte tänkt att jag ska amma, så punkt två kanske går att genomföra iallafall! Annars får jag äta dubbelt så mycket mögelost för att kompensera!
RaderaBra tänkt!
RaderaHrm harklar mig också lite på punkt 2. Men men, drömma kan man ju alltid ;-) Mvh hålögd
SvaraRaderaHur tänkte du här? Att jag inte kommer få sova eller inte kommer få sova på mage?
RaderaJag såg också fram emot så himla mycket att kunna gå på promenader utan att behöva pausa två ggr i minuten (pga sammandragningar, ok viss överrdrift kanske men kändes som jag fick stanna hela tiden) och att springa. Bästa känslan när jag kunde ta första löptundan igen!
SvaraRaderaÅh! Första löprundan, gud vad jag längtar! Jag får också gå jättesakta, annars drar magen ihop sig till ett betongklot och det känns som jag ska föda/kissa på mig, så det blir ju inte långa promenader nu direkt. Eller ja, inga promenader alls faktiskt.
RaderaHöhö - sova på mage va. Kanske inte första veckan, men sen så :)
SvaraRaderaJaja, nu skrev jag faktiskt "inom sinom tid" också. Tror inte heller att jag kommer "springa snabbare, hoppa högre, lyfta tyngre och svettas ymningare än vad jag någonsin gjort förut" första veckan heller :)
RaderaHar väntat på ett inlägg med detta temat för att kunna föreslå/lägga fram en förhoppning om att ni, efter ni fått era bebisar, inte slutar blogga här, utan kanske gör om den till en träna efter grav-blogg? Tror ni skulle vara bra på det.
SvaraRaderaOooohh, inte helt omöjligt faktiskt! Tror varken att jag eller Kvacken tänkt så långt som till att bäbisarna faktiskt kommer födas på riktigt, men det var en riktigt bra idé!
RaderaHo ho ho, jo eller hur. Ser Majsans inlägg om löprundor och tabatas, kontra mina om styrkeövningar med fjärrkontrollen och kolhydratsöverdos i form av ostbågar.
Radera