Katta testar bärredskap del 2: Babybjörn Miracle

Här kommer del två av mina egenrippade inlägg från min andra blogg, mitt test av bärredskap då Edster var lite mindre.

Nu vet ni ju kanske, efter att ha sett massor av bilder här på Katta Kvack, vilken sele jag i huvudsak använder mig av här hemma, men jag har en BabyBjörn Miracle också. Jag hade tänkt att recensera dem bredvid varandra i en tabell, men jag känner att två skrivna recensioner ändå kanske blir bättre, så vi kör på det.
 
Jag ser två stora fördelar med Miracle från BabyBjörn: 1) den är superlätt att använda när bebisen är yttepytte liten utan att några extra inlägg behövs 2) när bebisen blir större kan hen sitta framåt, vilket min bebis gillar. Nu blir det svårt att inte skriva om Ergon eftersom det behövs för att jämföra lite. Som ni kanske förstått efter jag pratat om sjalen är jag inte den mest fingerfärdiga, och därför tyckte jag att Ergon var knepig när Eddie var mikroliten eftersom jag kände att det inte riktigt räkte med två händer att hålla honom på plats och samtidigt knäppa selen. Med BabyBjörnen är det inga problem – bara ställa in längden på barnen, plutta ned hen och knäppa på sidan. Klart! Därför också himla smidig att ha med sig under vagnen om din lillbebis gärna freakar loss och gallskriker i liggläge (ni minns väl…).

Och så har vi ju framåtläget då – som det går att använda sig av när bebis blivit lite större. Jag gillar möjligheten att ha bebis framåt, speciellt med tanke på att min bebis diggar att sitta åt det hållet och gorma åt världen. Han blir skitkaxig när han sitter framåtvänd, hojtar högt och försöker nå allt vi går förbi. För några veckor sedan, när sambon var nyopererad var det just framåtläget på Babybjörnen som räddade mig från ett psykbryt då maten skulle lagas och bebisen ville vara med.

Men det finns nackdelar också. Som att jag får ont i axlarna. Jag vill verkligen inte få ont i axlarna av den, men det får jag – trots att den är inställd enligt konstens alla regler. Det är synd. Jag kan inte minnas att jag fick ont i axlarna när jag bar storungen i en Babybjörn för elva år sedan, men å andra sidan var mina axlar 11 år yngre då också. Jag har också haft lite betänkligheter angående låsanordningen upp på axelbandet – den som liksom håller framsidan av selen stängt och barnet på plats. Två gånger har den pluppat upp till öppet läge, som tur är ackompanjerat av ett högljutt KLICK så att jag märkt vad som hänt och kunnat parera upp innan bebisen trillat. Det är mycket möjligt att det är jag som har slarvat, inte tryckt till knappen ordentligt och att det är därför den öppnat sig – men det optimala vore ju förstås om det inte gick att slarva, att den inte stängdes om den inte var ordentligt i-klickad. Sedan är det det där med maxvikten – Eddie är en stadig bit till bebis och väger vid 7½ månad 10,5 kilo. Miracle ska inte användas när bebisen passerat 12 kilo, vilket i Eddies takt lär vara typ i övermorgon.

Men det är väl egentligen de enda invändningarna jag har. Jag är glad att jag har Babybjörnen och tycker definitivt att den är värd slantarna den kostar och snygg är den också. Det kanske låter som en fånig grej att utvärdera, men jag gillar när saker ser bra ut och Babybjörnen är riktigt stilig samt finns i massor av olika färger att välja mellan. Den finns så klart i massa olika modeller också, men Miracle är en av de som har ett midjebälte vilket avlastar axlarna en smula.

Tillägg 130705: När Edster vuxit ur Miracle så skickade vi den vidare till Erika, Ulf och deras himla golliga barn. Med Bebishen kommer jag testa Babybjörns sprillans nya sele One, som de har skickat till mig. Den ska vara mer ergonomisk och går även att bära på ryggen. Ska bli mycket spännande. Återkommer framöver med mina tankar kring den. Så klart!