Min mage fortsätter att följa sin egna stora och frodiga kurva. Någonstans mellan normal och asstor befinner den sig, och det verkade BM synnerligen nöjd med vid dagens koll. Blodtrycket har gått upp något, men är fortfarande ganska lågt, och yrseln förklarade hon med att det är inte helt ovanligt när man är gravid. Det må inte vara helt ovanligt, men det innebär att jag sitter som klistrad på min stol eftersom jag faktiskt INTE har lust att svimma borta i mitt hörnkontor. Herregud, det kan ju ta flera timmar innan någon märker att jag ligger där på rygg och spratlar som en skalbagge som inte kan ta sig upp per egen maskin.
Fötterna har jag inte sett på flera veckor nu, om jag inte gluttar från sidan, och själva snippy var det jättelänge sedan jag hade ögonkontakt med. Inte för att jag brukar sitta där och stirra ned i mitt eget sköte, men ändå liksom - det blir ju inget trimma av, om en säger så.
Det jobbigaste som finns är när skosnörena går upp ute på stan (behöva böja sig ned liksom, suck och stön så jobbigt) och jag kan bli desperat kissnödig, springa ivrigt till toaletten (läs: vanka lite snabbare än vanligt) och sedan bara göra mig av med ett par tre droppar eftersom det nog egentligen mest var Bebishen som vände på sig (alltså, det är ingen UVI vi snackar om, utan bara sparkar mot urinblåsa).
Och bara för att klargöra, bilden längst till höger är alltså inte ett bröst, utan min utsikt när jag tittar rakt ned - magen alltså.
Hahaha, jag kollade bara supersnabbt på bilden, och trodde först att du hade en stor fjäderskrud i tofsen. Insåg, vid en närmare titt att det var 1) dina fina rosa toppar och 2) någon slags tavla på väggen bakom.
SvaraRaderaJag var helt oförberedd på det här med icke-kontakten med snippy! Självklart förstod jag att det vid någon punkt skulle bli så att vi inte längre kunde ha ögonkontakt, men att det skulle hända så tidigt? Kommer bli ett sånt där kärt "MEN HEJ GAMLE VÄN"-återseende efter förlossningen!
SvaraRadera